Fågelräkning Vemlinge 26 januari

En väldigt vacker, kall, vindstilla dag med snö som ligger kvar på träden.

Hustrun och jag åkte till våra vänner i Vemlinge (norr om Norrtälje) för att räkna vinterfåglarna vid deras fina matning. Det är nu femte året i rad som vi räknat vinterfåglar. I år kunde vi räkna in 12 arter, sammantaget 62 individer. Som vanligt var det mest talgoxar och blåmesar som fort kom tog ett frö eller jordnöt och så iväg.

En tofsmes

Ett flertal Pilfinkar

Två större hackspett

En svartmes

Tre gråsiskor

En entita

Förutom dess arter så räknades det in koltrast, skata, nötväcka och gulsparv. Jämfört med tidigare år så låg artantalet ungefär lika men antal individer var lite större i år, helt klart beroende på det stora antalet talgoxar och blåmesar, även koltrastarna var betydligt fler än tidigare.

Efter en så fin dag ville inte skymningen vara sämre.

.© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©

Tofsmes 26 augusti

Aug26

Tofsmesen är en av mina favoritfåglar, den har verkligen en egen stil. Förhållandevis orädd, aldrig stilla, svårfotograferad.

I dag kom jag den tillräckligt nära, satt i mitt gömsle då tofsmesen kom satt för ovanlighetens skull stilla säkert i 15-20 sekunder.

Tofsmesen har haft många dialektala namn, bland annat tofsmyssa, tofstita, toppmes, meshatt, skogsbock och meskung. Den har även kallats tofsmössa.

Slutet av augusti 2014

Sep1

Fortfarande är Sädesärlan kvar, far fram och tillbaka på gräsmattan. Det är snart tid för den att flytta söderut.

Hustrun och jag har lämnat paradiset och våra fåglar för att vara i Vallentuna under en vecka, sedan bär det åter upp till stugan.

Jag fyllde upp ordentligt vid matningen och hoppas att det skall räcka ett tag, dock inte hela veckan. Det finns fortfarande föda att hitta i skogen, vi får se hur lång tid det tar för dem att komma tillbaka när vi fyller på med solrosfrö och andra godsaker.

Två Talltitor har varit trogna gäster under hela augusti.

Tofsmesen som också är två exemplar är efter Nötväckan den minst rädda, sitter ofta kvar i det längsta när någon av oss går förbi.

Bergfinken är den som kommit till matningen senast, väntar på att det kommer många fler det brukar vara den vanligaste arten under hösten. Än så länge är det två individer på plats.

Grönfinkar är det i stort antal.

Bofinkarna är talrikast för närvarande och har varit det väldigt länge. De sista dagarna har det varit besök av två Nötskrikor, brukar också det vara en vanlig art under hösten.

Fjärilen får symbolisera att det fortfarande finns ”sommarliv” i vår natur.

Tillbaka i Aspviken

Aug24

Efter några dagar i Vallentuna känns det skönt att vara tillbaka i naturen, att vara med hustrun i vårt paradis. Hösten börjar nu göra sitt intåg, badtemperaturen har snabbt sjunkit till 16-18 grader.

Kvällarna mörknar snabbt och det är totalt svart på natten, vid klart väder en fin stjärnhimmel.

Humlorna arbetar intensivt.

Talltita som varje dag besöker matningen, där det är full aktivitet mest hela dagarna.

Den lilla Tofsmesen med sin punkfrisyr.

Nötväckan lika framfusig som vanligt.

Sädesärlan springer ivrigt fram på gräsmattan, lyssnar och springer iväg efter vad den hittar i gräsmattan.

Än finns det mycket att fotodokumentera, hösten brukar bjuda på fina bilder.

Aspviken 30 september 2013

Okt1

Sista dagen i oktober och hösten har rejält satt sin prägel på naturen. Båten är uppdragen, sista gräsklippningen är gjord, huset städat, vattenpumparna tömda, växthuset urplockad och rengjort. Med andra ord ”Paradiset” är stängt för säsongen och kära hustrun och jag återvänder till Vallentuna

Tråkigt varje höst när båten skall läggas upp på bockar, då känns det verkligen att nu är sommaren över. Nu är blir det att njuta av alla höstens färger och fina höga luft.

På gammalt timmer har det vuxit fram färggranna svampar, oätliga men stiliga med sina starka färger.

Fåglarna runt vår matning har haft god tillgång på frön, ostkanter, falukorv och sista dagen även baconlindat köttfärslimpa. Nötskrikan har inte låtit andra komma till, utan har enväldigt härskat vid den matningen.

Även jordnötterna har vår mesta kråkfågel slukat i stora mängder.

Liksom förra hösten fick vi njuta av den vackra bergfinken som sista veckorna kom i allt större antal.

Övriga gäster som vi kunnat njuta av, talgoxe, svartmes, tofsmes, talltita, nötväcka, bofink, större hackspett, blåmes, koltrast, grönfink, trädkrypare, skata och faktiskt så fanns en sädesärla kvar Den borde ha gett sig av till Mellersta Östern eller nordöstra Afrika dit den flyttar under vintern.

Talgoxe.

Talltita.

Tofsmes.

Bofink.

Blåmes.

Nötväcka.

Större hackspett.

Nötskrika.

Aspviken 19 augusti 2013

Aug19

Hösten känns tydligt med mörkare kvällar, mycket regnande och kallare nätter. Det har blivit tid att mata fåglarna, det finns fortfarande föda i naturen men det är så härligt att ha fågellivet inpå knuten. Svalorna behöver inte matas av mig, det finns gott om insekter i luften, som svalföräldrarna jagar hej vilt för att mata sina ungar som sitter på vår TV-antenn och gapar.

Sädesärlan klarar sig också själv där den springer, hoppar på gräsmatta i sin jakt efter föda. Alltid lika pigg och orädd.

Nötväckan, den första fågeln som upptäckte att jag hade fyllt fröautomaten.

Tofsmesen med sin ”punktofs” är naturligtvis en välkommen gäst.

Bofinken den första fågel jag lärde mig känna igen som en liten kille, hade turen att få tillbringa somrarna i Stockholms norra skärgård, på Vätö.

Hälsinglands skogar är efter allt regnande den senaste tiden, så där härligt mjuka med den varma gröna mossan som bildar mjuka böljande intryck.

Rönnbär i solbelyst regn får avsluta och symbolisera augusti i Aspviken.

Vallentuna 9 december

Dec9

-17 grader denna gnistrande morgon, solen fick upp temperaturen till runt -10 vad gör det när det är vindstilla och träden gnistrar i solen.

En dag som gjord för den som livnär sig som julkortfotograf, till en början helt molnfri himmel, det enda som jag inte såg idag som skulle ge julkorten en perfekt dimension, domherrarna höll sig undan, i fredags fanns fyra stycken vid Vallentunasjön.

Vid matningen, fanns det kvar lite frön vid bägge ”borden”, skaplig aktivitet trots kylan. Fyllde på ordentligt med frön, kan konstatera att talgbollarna inte är någon höjdare, går inte åt när det finns annat att välja på.

Tofsmesen lät sig snällt porträtteras idag, en söt och trevlig fågel.

Dagens obsar vid matningen; tofsmes, koltrast, björktrast, grönfink, blåmes, pilfink, talgoxe, nötväcka.

Avslutar med ett antal bilder fotograferade vid Vallentunasjöns omgivningar denna underbara decemberdag. I kväll vid 18:30 har vi – 10 grader, molnigt så det blir nog inte så där rysligt kallt inatt.

14-tiden kom molnen in från syd.

Aspviken 3 oktober

Okt3

En magisk morgon på sjön, för att hämta näten, ingen fångst denna gång men en underbar naturmorgon. En spegelblank sjö med en klarblå himmel och månen hängande kvar på himlavalvet, detta är livskvalitet som jag tar med mig i själ och hjärta. Något att minnas och tänka på när novembermörkret belägrar oss.

Hösten är den mest fotogenica av alla årstiden, svårt att sluta fotografera dessa fantastiska färger som finns i ett överflöd här i södra norrlands skogar.

Trattkantareller finns det gott om, hittas en bland alla löv, så finns det som regel fler i omgivningen, ibland svårt att sätta ner fötterna utan att trampa sönder dessa små goda ”praliner”.

Hustrun är skicklig på att rensa, fast det är tråkigare än att plocka.

Nu är kantarellerna torkade (hustrun naturligtvis) och skall med till Vallentuna för att förgylla mången god mat i vinter, då vi kan tänka tillbaka på våra turer i svampskogen.

När vi åker från myren efter hjortronplockning, svamplockning eller bara varit där för att leta efter älg och björn. Så möts vi av denna fantastiska utsikt som är lika enorm varje gång. Det är en del av ”vår sjö” som syns.

Nötveckan fåglarnas ”hulligan” det är inte lätt att vara talgoxe eller blåmes när den kommer flygandes till maten. Undrar varför den oftast äter med huvudet neråt?

Tofsmesen är den mest försynta runt fröautomaten, men verkligen gullig med sin tofs.

Talgoxen den just nu vanligaste, matgladaste och orädda vid vår matning. Naturligtvis en favorit med sina fina AIK-färgerna svart, gult och vitt, det är nog bara sommargyllingen som kan konkurrera färgmässigt.

Vi har haft mycket gott om bergfinkar och bofinkar, men sista dagarna har många försvunnit, troligtvis på väg söderut. Det börjar bli tid att flytta till varmare breddgrader.

Talltitan jobbar på med att fylla förrådet inför vintern, den stannar kvar i våra skogar under vintern, det gäller att ha ett bra fettlager när kylan sätter in.

Även vi, hustrun och jag lämnar skogen och sjön i södra norrland, vårt paradis för att flytta söderut, norr om Stockholm. Båten är uppdragen, växthuset rentvättat, krukorna tvättade och inburna, vattnet avstängt, pumparna tömda, allt är iordningställt för vintern. Jag räknar med att vara här några dagar i slutet av oktober för lite fiske och pyssel med stugan men sedan är det definitivt slut för i år.