Efter en kall natt med flera minusgrader gjorde det lätt att gå på frusen mark vid Angarn, mitt första besök i december.
Ett trettiotal steglits sökte föda i björkarna vid Tältholmen, nära de nu vissna solrosfältet.
Rådjuren tittade upp undrade om de skulle fly eller inte, de bestämde sig för att jag inte utgjorde något hot.
En större hackspett hämtade en kotte, satt den på plats för att hacka fram frön.
Fint att se hur den placerar kotten på plats, sätter fast den ordentligt för att sedan bearbeta den med ivrigt hackande.
Den är vår vanligaste hackspett, förekommer allmänt i hela landet norrut till Lycksele lappmark och södra Norrbotten. Längre norrut blir den mer sällsynt och sknas helt som häckfågel i fjällbjörkskogen.
Den lever främst av insekter, larver och andra smådjur som den hittar i trädstammarnas barkspringor eller under barken på döda och sjuka träd. På vintern lever den framför allt av barrträdens frön.
Dendrocopos major är det latinska namnet vilket betyder, större trädhuggare.
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
naturenochjag.wordpress.com 