Fjällvandring Ammarnäs – Hemavan etapp 6

Viterskalsstugan – Hemavan

Ja då vaknar vi till den sista dagen på vår vandring, det har varit köldgrader under natten, vilket gör att det tidigt på morgonen är halt på stenar och spångar. Halt på väg till dasset, gäller att inte ha bråttom när ”inspirationen” sätter till.
Det känns tråkigt att detta skall bli den sista dagen på vår fantastiska vandring, den här etappen skall enligt alla tips bli den lättaste med slät vandring och mycket ner på slutet till Hemavan.  Vi har alltså 10 kilometer lätt vandring framför oss och ingen brådska, det blir många stopp med kameran för att hinna dokumentera sista etappen.

Så här års är det naturligtvis inte mycket som blommar, det finns några få som fortfarande står emot vinden och köldgraderna, häftigt med alla blåklockor.

Jag upplever inte att det är plant utan det går uppför ordentlig länge innan det bär ner mot Hemavan, inte alls som beskrivningar jag läst inför vandringen. Men nu gör det inget eftersom jag vill dra ut på den här dagen så länge som möjligt, hustrun och jag släpper iväg kamraterna som vill hålla högre fart.

Vi tar det nu väldigt lugnt, har ingen brådska försöker ta in allt det vackra för att ha det kvar i själen när mörkret och kylan kommer till storstaden där vi skall tillbringa höst och vinter. Minneskortet fylls nu av enorma utsikter, färger, snötäckta fjäll, sjöar, stenar och vandringsmärken, röda kryss för vinterled och stenrösen för sommarleden.

Sista kilometrarna ner mot Hemavan väljer vi den lite längre men inte så branta vägen för att spara våra knän. Här blir det magiska färger när vi kommer ner genom björkskogen, skönt  att kamerans batterier har klarat av vandringen utan att kunna laddas och att minneskortet har räckt till.

Stort tack till mina vandringkamrater, min tåliga underbara hustru som följde med på denna för mig härliga vandring, tack till alla som ser till att göra Kungsleden framkomlig, broar och spångar. Den här delen av leden, den senaste delen av Kungsleden upplever jag som väldigt omväxlande och förhållandevis lättvandrat. Stort, stort tack till STF och alla dessa underbara, trevliga stugvärdar ni är enorma med ert engagemang och kunnande utan er skulle vi inte kunnat ta oss runt så här års.

Efter en natt på vandrarhemmet i Hemavan, har vi tid att se oss omkring i byn som har ett väldigt fint Naturum, visar bl.a en film om björn som verkligen är sevärd. Tre av oss åker Lapplandspilen, en bussresa på 14 timmar tillbaka till storstan, med dess stress och jagande. Två av kamraterna, en som inte ännu är pensionär tar flyget för att vinna tid och komma fortare till ”ekonomiska planer”. Bussresan är ett trevligt sätt att ta sig tillbaka i varje fall så länge det är ljust, när mörkret döljer naturens skiftningar så är det bara att försöka sluta ögonen och tänka tillbaka på dessa fantastiska fjälldygn som jag har fått uppleva tillsammans med mina härliga kamrater och underbara hustru.

Annonser

Fjällvandring Ammarnäs – Hemavan etapp 5

Syterstugan – Viterskalsstugan

Titta kamrater det är solen som skiner solen, fantastiskt vilken morgon, otroligt vilken väderförändring.

Dagens etapp till Viterskalsstugan 12 kilometer, blev 13,2 kilometer, det är överlag så att det är längre än vad som anges på skyltar och i böcker om Kungsledvandringar. En dag som den här spelar det ingen roll, det är så här det skall vara när vandringen i fjällvärlden är som allra bäst. En stigning på 260 meter känns nu inte så besvärlig, solen skiner och hjärnan har klart för sig vad som nu gäller och har ställt in sig på vandring, benen känns bra, musklerna har fått sitt några dagar och är nu beredda.

Vi går iväg som vanligt vid 9-tiden, börjar med en stigning i det härliga vädret. Vandrar på i ett snabbare tempo än igår, det blir många fler stopp för att fotografera och njuta av utsikten, färgerna och det vackra landskapet.

Vi ser de snöklädda bergen i fjärran, vet att vi skall vandra mellan dessa höga berg. Syterskalet ligger framför oss, innan vi når det blir det en första rast med kaffe.

Blev väldigt fascinerad av de fina formerna och färgskalan på många stenar och klippblock. om det kunde vara något för en fotoutställning i framtiden, skulle vara kul att göra ett projekt av den tanken, måste då naturligtvis åter upp i fjällvärlden, en härlig tanke.

Ungefär halvvägs ligger en raststuga som blev vårt mål för lunchpausen, därefter följde den underbara vandringen på bra underlag och med nästan ingen vind och sol mellan de två snöklädda bergen. Detta är fjällvandringens härligaste stunder, en dag som skulle kunna få hålla på länge, svårt att se sig mätt på den storslagna naturen.

Lite strörenar har vi sett utefter vandringen, slakten gjordes under förra veckan men det går fortfarande några kvar. Vi närmade oss så sakteliga vår sista stuga på denna vandring, en sista natt i STF-stuga och imorgon sista vandringsdagen, till slutmålet Hemavan.

Vi har inte sett några fåglar eller djur förutom nyss nämnda renar, så den uppstoppade fjällripan som finns i Viterskalsstugan får bli bilden på fågel för denna gång.
Här ägnades någon timme till vedsågning, för att veden skulle räcka att värma upp ett ganska kallt kök/allrum, i denna stuga fanns det gasoluppvärmning i sovrummen.

Fjällvandring Ammarnäs – Hemavan etapp 1

Ammarnäs låg insvept i ett grått täcke.

Tillsammans med hustrun och 3 kamrater vandrade jag med början vecka 37
(14 september) den södra delen av Kungsleden. Skall berätta om vår höstvandring mellan STF-stugorna. Etapp 1 Ammarnäs – Aigertstugan en 8 kilometer lång vandring mest uppåt, den kortaste av våra etapper. Som vanligt när vi börjar våra äventyr så regnade det ymnigt och temperaturen bara någon plusgrad. Det blev regnkläder från start, även långkalsongerna åkte på, mössa och vantar likaså. Insåg ganska tidigt att temperaturen inte störde, blev varm av vandringen uppför genom björkskogen.

Regnet avtog men övergick i lite fint snöande, till och från. Ganska besvärlig vandring genom den fina björkskogen med mycket hala rötter och stenar, det blir mycket stirrande ner i backen för att inte snubbla eller halka. Det blev till att stanna med jämna mellanrum för att kunna njuta och fotografera knubbiga björkar och fina gula färger, marken med ett snöpudertäcke.

Min längtan till fjällen och dess fantastiska natur och med ett överallt gott vatten fick tidigt sitt lystmäte. Efter att vandrat ca: 6 kilometer öppnades landskapet, vi är på väg över trädgränsen. Det blev ljusare och mer färgrikt, fortfarande kyligt men ingen vind, vi hade planerat en lunchrast men tog beslutet att ta korta pauser med lite chokladgodis och äta när vi kom fram till Aigertstugan.

Vandringen kändes trots att det gick ganska brant uppåt, bra, den gamla ryggsäcken satt bra, vandringskängorna satt bra ingen känning av det skavsår jag fick bara någon en vecka in avfärd. Naturligtvis hade jag varit noga med att ha Compeed, detta fantastiska skavsårsplåster.

Min längtan att gå fjällvandring denna tid på året, att få uppleva fjällens fantastiska färger. Det visar sig att det är så vackert, så vackert att det nästan inte går att ta in, naturen som står i sin grannaste färgprakt är en härlig upplevelse.

Vi närmaste oss den högsta delen av etappen och kunde se ut över stora vidder med småsjöar lite överallt.

Så ganska överraskande låg där dagens etappmål Aigertstugan, då som på ett trollslag bröt solen igenom och lyste upp landskapet bakom stugan, härligt att se målet och solen.

När vi kom så är stugan öppen men tom, stugvärden hade gått till Ammarnäs för ett möte, skulle komma under eftermiddagen, det låg godis och Bullens korvburkar framme om vi behövde, betalas i en liten låda. Vi hade vår mat förberedd i mattermos, det blev först en kopp kaffe, senare den i termosen väl svällda frystorkade maten. Vi har lärt oss att det fungerar bra att förbereda den frystorkade maten i kokande vatten i en mattermos på morgonen, för att till lunch ute ha den klar, varm och riktigt färdig, fungerar ypperligt för oss. Då slipper vi bära på kök och bränsle, vilket gör ryggsäcken lättare.

En vandrerska kom under eftermiddagen, hon hade gått iväg i morse upp mot Servestugan dit vi skall gå imorgon. Det hade varit ett så dåligt väder med hård vind och ett par decimeter snö, hon hade tänkt tälta, vände om tillbaka till Aigertstugan klokt beslut. Vi fick då lära oss att vandra i fjällen bara för vandringens skull, enligt hennes man kallas att ”tomgå”, alltså inte ha något annat mål än att bara vandra, inte fiska, jaga eller något annat. Stugvärden  A.F kom gående under eftermiddagen, han satte på den fina vedeldade bastun, det blev en skön stund, med en egen uppfinning för duschning, varmvatten från bastun, en hink med duschhandtag upp i taket sedan bara att öppna kran och duscha. Det gäller att vara uppfinningsrik när det inte finns el eller vatten, annat än i den kalla sjön utanför bastun.

Det blev mörkt vid 20-tiden då finns inte så mycket att göra, några satt uppe en stund, läste i stearinljusets sken, själv kröp jag ner under täcket och sov väldigt gott. Såg fram emot morgondagen, den längsta och besvärligaste av våra etapper, lite osäker på vädret, det hade blivit lite varmare under kvällen så nu hade snön smällt, vilket kändes skönt.

Hornborgarsjön 13 april (trandansen)

Äntligen en dröm har blivit av, sedan länge har jag närt en dröm om att få vara med om tranorna vid Hornborgarsjön. Tror att det va  Arne Sucksdorff som via ett tidigt TV-program eller någon naturbok, gjorde att mitt intresse för trandansen startade, men det har inte blivit av förrän nu.

Hornborgarsjön ligger mitt i ett fantastiskt natur-och kulturlandskap med långa stenmurar och ängar. Sjön är grund och näringsrik vilket betyder att det finns gott om föda för bl a. fåglar.

Hornborgarsjön sänktes fem gånger mellan 1800 och 1930-talet. De första sänkningarna gjordes för att skydda befintlig jordbruksmark mot översvämningar, de senare i syfte att utöka odlingsmarkerna. De sista sänkningarna på 1900-talet lyckades så bra att sjön nästan försvann. Kvar fanns bara några små områden med öppet vatten i sjöns norra delar. När åkermarken senare övergavs förvandlades den fina fågelsjön till ett igenvuxet träsk. Vass, buskar och träd tog över sjöåmrådet.
1988 beslutade riksdagen att Hornborgarsjön skulle återställas till en fungerande fågelsjö. Träd och buskar längs stränderna togs bort och vass i sjön frästes sönder. Kanaler lades igen och slutligen höjdes sjöns vattenyta med nästan en meter. Sveriges största naturvårdsprojekt blev klart i mitten av 1990-talet och Horborgarsjön är idag en av Europas viktigaste fågelsjöar. Detta lite bakgrundshistoria.

Vi, Maggan och jag anlände till vandrarhemmet STF Eggby ”det gröna huset” ett mycket trevligt vandrarhem med hög klass, 12 april efter en lugn bilfärd på lite mindre vägar från Vallentuna.

                                                                               STF vandrarhem Eggby

Tidig morgon uppstigning 04:30 för att hinna vara på plats i den södra delen vid Trandansen där tranorna kommer in på morgonen efter att ha sovit uppe i norr, solen uppgång 05:15 fick inte missas. Kaffe, mackor, ägg och en termos varm svampsoppa gjordes iordning innan det va tid att dra söder ut, på smala krokiga mörka vägar, stor spänning inför detta äventyr som äntligen skulle bli av. Tidigare i veckan hade det rapporterads nytt rekord i antal tranor ofattbara 26000 stycken, vi stog klara med kikare och kamera i god tid i väntan på invasionen.

                                       Solen på väg att bryta igenom, tranorna börjar anlända.

Trots att det ”bara” kom 7000 denna morgon så är det ett mäktigt skådespel, det hade alltså flyttat nästan 20000 tranor norrut på en vecka,  svårt att förstå. Nåväl det är som sagt mäktigt när dessa stora fåglar kommer in för landning, eller bara flyger över våra huvuden, kommande från alla håll trumpetande, dansandes.

                    Dom första tranorna på väg, för äta upp sig inför fortsatt färd norrut.

Det fanns inte bara tranor att skåda även om det naturligtvis dom som i första hand drog till sig uppmärksamheten. Stort antal av Sångsvan, skrattmås, grågäss och tofsvipor som samsades om maten.

                                                                                      Sångsvanar

Vi fikade, intog ägg och mackor, stannade 5 timmar för att sedan åka in till Skara, behövde köpa ett kort till kameran det blev mer bilder än jag tänkt mig och ändå så hade vi mycket kvar att se och uppleva. Vadhems klosterkyrka och fåglarna runt Naturum men det återkommer jag till. Planerar att sedan fortsätta till södra Öland denna fantastiska pärla.

                                                                                    Tofsvipor i skyn.