Skata 21 februari

Feb21

Tänk om skatan var en ovanlig fågel då skulle många skådare åka långt för att kryssa denna vackra fågel. Nu när vårens sol lyser så framträder dess fina färger, det visar sig alltså att en skata är inte bara svart och vit. Pica pica är det latinska namnet som faktiskt betyder skata.

Med undantag för norra delen av fjällkedjan finns skatan i hela landet, stadsskator lever nära oss människor i den urbana världen, där den lever av saker vi lämnar efter oss. Utanför stadsmiljön lever på insekter, sniglar, bär, men även ägg och fågelungar.

Skatorna påbörjar bygga boet tidigt på vintern och består av pinnar, kvistar, lera, fjädrar, mm. som med jämna mellanrum byggs på och med tiden kan bli meterhögt.

På vår vintern samlas ibland ett stort antal skator på bestämda platser, där de utför diverse spelhandlingar med kraxanden, höga hopp i luften med utbredda stjärtar. Teorin är att dessa ”massmöten” är ett slags gemensamt parningsspel. Skatan är en stannfågel och i Sverige har arten ökat under senare tid, idag finns mellan 300.000 och 700.000 par.

Långt tillbaka i tiden var en allmän uppfattning världen över att skatan var en demonisk fågel som hörde samman med Hin håle. Många sjukdomar skylldes på skatan, men den kunde även bota sådana. Hade man exempelvis bölder, behövde man bara stryka lite av varet på en bit bröd och slänga den till skatan. Sedan den ätit upp brödet flög den bokstavligen bort med bölden. Ett annat exempel från medeltida tysk tro är att äter man skattkött får man klara ögon. Jag minns också att mina föräldrar berättade om den tjuvaktiga skatan som gärna specialiserade sig på silverföremål. Få fåglar är så mytomspunna som skatan.

Faktatext från faglar.se

Skator

Jan31

Är du hungrig eller ska du sitta kvar här ?

Jag är i alla fall sugen, så jag drar.

Ok då jag kommer med.

Gott om käk.

Kom du också det räcker till dig med.

.© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©

Nyårstvätt 31 december 2018

Dec31

Ett gammalt talesätt, tvättar mig till midsommar och nyår vare sig det behövs eller inte.

Skatan verkar ta det på allvar, det går bra med ett ordentligt snöbad för att bli ren på nyårsafton.

Va är det något att fotografera när jag gör mig fin, dessa omöjliga fotografer med sina långa objektiv.

Med detta sista inlägg för i år önskar jag alla mina trogna följare ett gott o spännande år 2019.

Angarn 17 februari

Feb17

Ytterligare en solig dag med för årstiden ovanligt hög temperatur, vid 10-tiden flera plusgrader. I den värmande solen gjorde skatan förmiddagsrengöring.

Det gäller att hålla fjäderdräkten intakt, mellan bestyret att reparera och bygga till årets bo.

Ett tidigt tecken på att vi snart lämnar vintern och går över till vår, två sångsvanar kom in gjorde ett par varv för att sedan gå ner på Åstaåkern för födosök.

I söderläge värmde solen ordentligt, vilket syntes tydligt.

Nära utloppet började isen spricka upp.

Nedanför Midsommarberget ligger isen fortfarande tjock.

Med hjälp av tubkikaren kunde jag konstatera att de första grågässen (5 st) gick på Åstaåkern, det ska bli varmt ytterligare ett par dagar kanske kommer den första tofsvipan till Angarn.

Vallentuna 14 december

Dec14

Vaknade till en klarblå himmel och 3.5 minusgrader. En fin decemberdag, jag vandrade iväg till matningen för att fylla på och se om det i och med minusgraderna fanns mer fåglar. Det har inte varit så många vid matningen hittills i november och början av december.

Grönfinkarna har ökat i antal idag ett 20-tal som njöt av den härliga solen.

Björktrastar i stor mängd flyger runt bland trädtopparna, ett typiskt vinterbeteende att flyga omkring i stort antal för att söka föda.

Koltrasten med sina fina färger var ny för i höst vid matningen.

Vid matningen finns två skator stationära, jag tycker att skatan är en vacker fågel som har lite väl dåligt rykte.

Många av våra vanligaste arter som finns lite överallt, blir inte riktigt uppskattade just för att de är så vanliga.

Vallentuna 8 november

Nov8

Bara någon enstaka plusgrad men uppehåll denna morgon, kom tidig eftermiddag till matningen i Björkby-Kyrkviken. Den alltid hungrige, pigge Blåmesen var i full gång med att plocka solrosfrön, flyga iväg till närmsta gren för att där hacka och bända för nå det matnyttiga.

Ingen riktig huggsexa ännu vid matningen, Pilfink, Talgoxe, Grönfink, Nötväcka finns på plats under överinseende av skatan där i toppen.

För första gången i Björkby-Kyrkviken kunde jag se en Kungsfågel i en av enarna, ivrigt hoppandes in och ut i busken. På vägen tillbaka, ett fyrtiotal Steglitsar ivrigt sökande efter föda.

November månad och ljuset försvinner tidigt på eftermiddagen, i dag med ett spektakulärt ljus.

Vallentunasjön i eftermiddagsljus.

Vallentuna 24 november

Nov25

En kall vacker dag då jag begav mig till matningen med två hinkar fågelmat, fotoryggsäck och stativ. Solen orkade inte värma speciellt mycket, fyllde på fröautomaterna för att sedan sitta i skydd av enbusken hoppas på att få några bra bilder.

Grönfink, som det förra året fanns ett tjugotal än så länge bara en. Hoppas att det kommer fler nu när kylan börjat komma.

Pilfinkarna har hittat fram till matningen idag 5 st.

En gammal stor limpa delade jag och spetsade på en gren, snabbt var Talgoxe och Blåmes på plats.

Blåmesen tillhör en av mina favoriter så här års, pigg och ivrig far den runt hela tiden letandes föda.

Plötsligt hördes trumpetande sångsvanar, kom inflygande från öster och landade i Kyrkviken för att där hitta föda, upp och ner som en boj guppar de vid iskanten.

Alldeles i närheten ett par knölsvanar som lite avvaktande kollade in Sångsvanarna som inte fick komma för nära.

Stockholms kajer 2 februari 2013

Feb2

En klar natt gav morgonen 9 minusgrader, i månens sken tog jag bussen mot Danderyds sjukhus, vidare tunnelbanan till Östermalmstorg för att gå vidare till matflotten vid Stockholms ström. Där mötte ett 20-tal fågelintresserade upp för att guidas längs en del av Stockholms vatten. En dag med sol som gjorde staden så där fantastisk som vykorten turisterna skickar hem.

Delar av Skeppsbron i morgonsol.

Det gäller att ta för sig för att få plats.

Det är trots vintern ett rikt fågelliv runt stadens kajer, 2 Sångsvanar kom inflygande, en stund senare kom en Havsörn i riktning mot matflotten för att leta ett byte.

Storskrakar i morgonljus.

En tidig förförelseakt, honan försöker inte gömma sig för att komma undan, tvärtom det är så här det skall gå till i Storskrakens värld.

Gråsparven har i alla tider funnits i massor, något av stadens fågel. Nu minskar den katastrofalt, här får den dock symbolisera stadsfågeln i Stockholm.

Tamduvan finns det fortfarande gott om en fågel som vi inte bryr oss speciellt mycket om, mest i vägen när den tigger mat vid uteplatserna. Beror säkert på att den finns i stort antal, i närbild och i flykten en fin fågel med en vacker färgskala.

Skatorna börjat nu skapa revir och söka partner, det är snart tid att börja bygga bo, skatorna bygger runda bon med ingång från en sida. Det syns på dräkten att det börjar våras och att det gäller att vara vacker när det skall letas en prima partner.

Även skrattmåsarna börjar få tillbaka sitt chokladbruna huvud inför vårens jakt på partner.

Gråtrutar är det gott om vår näst största trut, Havstruten är den största, kunde med kikaren hitta ett exemplar, tyvärr för långt avstånd för kameran.

Slussen från Blasieholmen, snart är det antagligen en ny profil när politikerna väl beslutat ombyggnaden.

Drygt 2 timmar i solen blev det tillsammans med trevliga fågelintresserade människor, tåget hem till kära hustrun.

Tillsammans gjorde vi en tur runt Vallentunasjön på bitvis väldigt bra is. Banan är i år lite längre då kommunen plogad i flera av vikarna, tror att det blir ungefär två mil. Det känns härligt med all luft och sol, inatt blir det troligtvis en skön sömn.

Vallentuna 20 november

Nov20

Hustrun och jag tog på förmiddagen en promenad för att fylla på mat till våra bevingade vänner. SMHI talade om regn fram på dagen, det blev frukost och sedan ut. 6-8 plusgrader, frisk sydlig vind, en riktig novembergrå dag. Våra fröautomater ligger i Vallentunasjöns norra ände i Björkby-Kyrkvikens naturreservat.

En vacker natur med enedungar, martallsliknade tallar, björkar, fin brukad jordbruksmark runt omkring och en fin utsikt över Vallentunasjön. Här är det populärt att promenera, för hundägare, motionärer, barndagisgrupper och människor som vill njuta av naturen och insupa frisk luft.

Det är fortfarande skapligt varmt, fåglarna har gott om mat i naturen, snart när kylan kommer och snön lägger sig kommer det säkert vara full aktivitet vid fröautomaterna.

Dagar som idag med gråväder och frisk vind är det inte någon större aktivitet i fågelvärlden. Vid sjön, 8 gräsänder lite frusna på bryggan. Där brukar det vara gott om Pilfinkar, idag som bortblåsta, en Gråhäger kom flygande över sjön från väster och öster ut troligen på jakt efter föda, en stund senare tillbaka till den vassdunge där jag mest hittar den. En Storskrake fiskade, runt stenen som ofta används som torkplats för Storskarven när den besöker sjön, för övrigt ingen aktivitet i de kraftiga vågorna.

Skator verkar inte bry sig om vädret, hoppar alert omkring letande föda. Vallentunas karaktärsfågel måste vara Kajan, den finns i mängder och hörs ständigt, just nu verkar kyrkan vara ett bra, kärt tillhåll snart kommer den in mot centrum och värmer sig runt skorstenarna.

Vi har nu passerat halva november den månad som jag tror flest människor upplever som tristast, hittills i år så tycker jag ändå att det har varit gott om fina, soliga, klara dagar med hög härlig luft.

Slutligen ett citat ur Årspraktikan, Britt-Marie Hallbert.

”Hösten är ingalunda den avdöende tid som man frestas tro, utan förnyelsens tid, då grunden läggs till ett nytt års aktivitet. På våren fullbordas vad som grundläggs på hösten. På våren gror de frön som hösten låtit mogna, på våren utvecklas de skott som anlagts föregående sommar och höst. På våren brister de knoppar som de avlövade träden burit alltsedan hösten”.