Arholma 20 mars 2014

Mar23

Tidig start från Vallentuna med 06:11 tåget mot Östra station tillsammans med hustrun, där tog vi buss mot Norrtälje. Vid Roslags-Näsby klev M på, målet vandrarhemmet Bull-August på Arholma. Bussbyte i Norrtälje med färd mot Simpnäs brygga på mindre och mindre vägar med vinterföre, det hade snöat ordentligt, snön hängde vackert kvar på träden en riktig julstämning.

Vid Östersjö brygg ett tiominuters stopp, det blåste kraftigt med ett blött grått täcke över vattnet.

Framme vid Simpnäs väntade båten som tog oss över till Arholma, en färd på 15 minuter. Vid kajen fanns det kärror, lassade upp våra väskor för att dra på snömoddiga vägar till det väntade Bull-August ett mycket trevligt Vandrarhem. Snabb installation hustrun och jag i ”Pigkammaren”, M fick rum en trappa upp i ”Drängkammaren”. Bryggde kaffe till termosen, några mackor så iväg för att göra norra delen av ön.

2 decimeter tung, blöt snö fick oss att bli ordentligt varma. I hård vind med byar av blötsnö/regn vandrade vi norrut mot Batteri Arholma en numera nerlagd försvarsställning från kalla krigets dagar.

Kanonen stod där kvar riktad mot öster, med en fin utsikt över havet.

Kaffet med mackorna intogs i lä, smakade underbart det är alltid något visst med att fika utomhus speciellt när vädret är tjurigt.

Utsikten från fikarasten, vacker i en murrig gråskala.

Vi diskuterade vägvalet tillbaka, svårt att gå utefter vattnet på klipporna som vi hade tänkt från början. Det fick bli genom skogen genom obanad terräng, vi tänkte att ta oss till havet och klipporna den vägen.

I skogen blev det lä och med plusgrader i luften blev det blött både underifrån och uppifrån dels snön som ramlade från träden men också ett alltmer tilltagande regn.

Hittade aldrig fram till havet, lite då och då kom vi på det vi trodde var stigar men som plötsligt tog slut, gick inte fort att ta sig fram i den snåriga terrängen och vi blev allt blötare för varje meter.

Gav upp tanken på det brusande havet fick vara för denna dag. När vi åter kom fram till vägen så visade sig att vi gått långt man inte alls var så nära ”hem” som trott, det är lätt att gå lite i cirklar.

Väl tillbaka hos Bull-Agust, snabbt av med genomblöta kläder, en brasa i den öppna spisen. Med en kall öl i de sköna fåtöljerna tog vi fram kartan för att kolla hur vi hade gått.

Utanför huset gick det råddjur som skrapade fram något att äta, vi hade med oss Börje Salmings älgskavsgryta som hustrun gjord i förväg. Lite vin och några ostar avslutade, efter dagens strapatser en god och trevlig avslutning. Behöver inte säga att det blev tidigt sänggående, planen var att gå upp tidigt (05.00) för om det blev en solig dag hade jag planer på att fotografera morgonljus, hav, klippor. Hur det blev får ni gärna följa i nästa inlägg.

1 februari 2014

Feb1

1 februari och töväder, efter gårdagens snöfall så blev det idag plusgrader, ett ypperligt tillfälle att göra snögubbar. Började morgonen med att fylla på i fröstationerna i Björkbyskogen, på stigen hade Duvhöken eller Sparvhöken slagit och ätit en koltrast.

I ett gråväder med ett par plusgrader gjorde jag med kameran Råstasjön runt, naturligtvis som mål att få se och plåta den så kända Vattenrallen. Det dröjde inte lång stund så sågs den tvätta sig inne i riset.

Svårfotograferad, stannade inne bland kvistarna, där det är mörkt och fuktigt. Idag fanns där två stycken kunde se bägge samtidigt.

Gott om den stiliga koltrasten.

Rödhaken borde inte vara här nu men som vanligt är det några exemplar som stannar och trotsar kylan i hopp om att vara först vid de bästa reviren när våren kommer. Alltid lika trevligt att se denna underbara fågel.

Ett exemplar av Rörhönan sökte föda bland gräsänder och Kanadagäss. Lite speciell med sina fötter utan simhud men ändå en simmande fågel.

Sothöna också den lite ovanlig här på vintern, två som sökte föda lite för sig själva.

Blåmes, Talgoxe, Gulsparv och Björktrast är vanliga framförallt vid matningar.

Även rådjur söker sig fram till fåglarnas matstationer.

Att lipa mot fotografen går ju bra en kamera är ofarlig även om det ser lite misstänksamt ut med teleobjektiv.

Ett 30-tal Gråsiskor gjorde rent bland fröställningarna.

I västra delen av sjön, som vanligt ett stort antal Gråhägrar som oftast brukar stå på isen som skulpturer. Idag livligt flygande och rastande i trädkronorna eller på gatubelysningen.

Gråhägern är alltid lika rolig att studera med sitt lustiga uttryck.

Ensjölokarna 3 maj 2013

Maj14

Förra gången jag besökte denna urskogslokal i juli månad 2012, infann sig tusentals mygg som vi då hade en ojämn strid med. Nu var min tanke att komma dit innan invasionen av dessa stridbara insekter. Det visades var lite väl tidigt, snön låg kvar utefter vägen i skogen där solen inte kommit åt, isen låg kvar på sjön förutom en liten vak där två Knipor solades sig.

Annars inte mycket fågel, säkert för tidigt på året, bofinken sjöng i trädtopparna, Spillkråkan trummade precis som den Större hackspetten.

Älgarnas spår syntes tydligt men inte fick jag trots en lång och tyst väntan se något av skogens konung annat än spillningen som det var gott om.

Ensjölokarna-en unik urskog. I Ensjölokarnas naturresarvat finns en av Sveriges finaste urskogar (gammelskog). Marken täcks av tjocka mossmattor och på de gigantiska träden växer märkliga lavar i alla former.

Redan 1924 skyddades skogen kring Stora och Lilla Ensjöloken. Loke betyder ”liten vattensamling i skogen”
Ensjöloken är en minimal rest av en urskog som för ett par hundra år sedan täckte väldiga arealer av Norrlands inland. De äldsta träden är mellan 300 och 400 år gamla. Ett kännetecken för gammal orörd skog är att det finns gott om död ved, både i forma av torrakor (stående träd) och lågor (liggande stammar).

Många av träden bär spår av flera skogsbränder. På en tall finns spår som tyder på att den överlevt sex bränder. Den senaste branden härjade 1855.

Fakta kommer från Länstyrelsen Gävleborg. För er som är intresserade av denna unika miljö med ett rikt fågelliv och en biologisk mångfald. Inte mindre än 62 av de förekommande arterna finns med på Sveriges officiella rödlista (hotade och missgynnade arter i landet).

Med bil från Ljusdal, kör väg 83 norrut. Cirka 6 km norr om Ramsjö svänger du av åt vänster, mot Ensjölokarnas naturresarvat, följ sedan skyltningen.

Vill verkligen rekommendera området för den som vill uppleva en riktig gammelskog.

På hemväg stötte jag upp 1 orrtupp med 3 hönor, längs vägen kunde jag stanna för att fotografera dessa två rådjur innan de snyggt sprang in i skogen. En härlig förmiddag är till ända nu for jag ner till Ljusdal för att hämta min underbara hustru som kom med Härjedalingen.