Hökuggla Uppsala 6 februari

På väg hem från stugan i Hälsingland stannade hustrun och jag till i Uppsala där en hökuggla funnits en längre tid. Tack till Roland (angarngruppen) som hittade den ganska väl skymt i en träddunge.

Surnia ulula är hökugglans latinska namn vilket helt enkelt betyder uggla. Det är en medelstor uggla med lång stjärt och trubbiga spetsiga vingar vilket gör att den i flykten liknar mer en hök än övriga ugglor.

Häckar i Norrlands barrskogar, gärna i närheten av myrar, äng eller hyggen. Visar sig längre söderut under höst och vinter (strykfågel). Livnär sig på sorkar, lämlar och fåglar, ibland så pass stora fåglar som ripor. Uppskattningsvis finns det 2000-6000 par i Sverige.

Lätet består av en 8-9 sekunder lång, snabb ramsa av upprepade ”po-po-po-po-po-po” som kan höras en kilometer bort. Liksom de flesta ugglor börjar hökugglan häcka tidigt om våren. De häckar helst i ett ihåligt träd ett spillkråkebo eller en holk, även i ett äldre risbon.

Honan ruvar ensam de mellan tre till tio äggen, hanen jagar och håller effektiv vakt. Sedan ungarna fått sin delvis vackert ”gråverksgrå” fjäderdräkt beger de sig ut ur boet och tar sig upp i träden i omgivningen. Kommer man på dem, sitter de orörliga och smala som ljus. Familjen håller ihop länge och ännu långt fram på sensommaren hörs de unga ugglorna tigga mat.

Hökugglan i Uppsala verkar ha hittat ett bra ställe med gott om föda där den en längre tid rastat till stor glädje för fågelskådare det är rapporter på Artportalen i stort sätt varje dag.

Fakta hämtade från fageln.se

.© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Hökuggla 7 februari

Efter misslyckandet igår med att hitta Hökugglan som varit på plats i Tärnanområdet den sista tiden, gjorde jag ett nytt försök idag. Betydligt tidigare på dagen och med en nästan blå himmel och 5-6 plusgrader. Vandrade de dryga 2 kilometrarna, satte mig för att vänta, klockan visade 09:52. Tänkte jag ger Hökugglan två timmar, solen sken och nästan ingen vind alltså väldigt skönt. Efter bara någon minut så satt Hökugglan där på taket.

Spanade, putsade sig och verkade totalt obekymrad i solen. Efter en halvtimme slog den plötsligt ner i gräset och försvann. Gick långsamt fram mot platsen där den slagit ner.

Hökugglan låg stilla verkade inte märka av min närvaro förrän kamerans ljud verkade irriterande. Tittade snabbt upp för att se vad det var för okänt ljud.

Plötsligt tröttnade på fotografen som störde i måltiden, lyfte på snabba, lite tung vingar med sitt byte i klorna.

Mycket nöjd med att få se det hela på plats, kändes det bra med en kopp varmt kaffe, trodde inte att jag skulle få se den igen, den hade dragit in skogen för att fortsätta äta.

Efter en dryg kvart kom den tillbaka, såg den högst uppe i ett träd inte så långt bort. Gick närmare för att få något bättre bilder, den reagerade inte på mitt närmande satt där och spanade ut över ängarna efter mer föda i form av gnagare.

Det blev ett fint, spännande möte med en av de ugglor som är delvis dagaktiva.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©