När jag idag gick runt Ekebysjön, sparkade lite förstrött på alla löv, kom tanken att allt skulle bli till jord. (återvinning).
Nu ligger de där som ett vackert täcke, väntar på att snön ska dölja allt.
Natten var klar och kylig, vilket gjorde att näckrosbladen frös fast i den tunna nattisen.
Blev till naturens smycken.
Även höstens gula vass ger spännande speglingar i ett stilla vatten.
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
För två år sedan planterade vi en (vet inte namnet) vacker blå växt som skulle vara bra för humlor, bin och fjärilar. I höst har den verkligen invaderats av humlor som fyller sina behov. Roligt att stå och titta på deras arbete, hur det tar sig fram genom gymnastiska övningar.
Hur det jobbar med att hålla sig kvar när det blåser på från sjön.
Är glad att hjälpa dessa våra livsviktiga små flygfän med vad de behöver.
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
Snön har intagit Vallentuna, den fina skridskoisen är borta, nu med ett flera centimeter tungt snölager. Runt noll grader med fortfarande en frisk nordvästlig vind.
Vinden och snöfallet har gjort landskapet grafiskt, vi har klarat oss från stormen Egon som har härjat längre söder ut.
Fyllde på vid fågelmatningen, nu behöver fåglarna all föda de kan komma åt temperaturen skall nu enligt SMHI sjunka.
Isen på Vallentunasjön har legat en längre tid, vid Ormstaån är det som vanligt öppet vatten. Där är gräsänder stationerade brukar finnas där hela vintrarna, sjöns gråhäger visar sig ofta där.
Skatorna har börjat bygga på fjolårets bo vid matningen, kommer inflygande med en kvist lite då och då. Gulsparvar, Koltrastar, Grönfinkar, Blåmesar, Pilfinkar och Talgoxar är väl frekventerade.
Hoppas nu att snön får ligga kvar ett tag, så vi slipper slasket.
© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©
Idag gråväder nollgradigt svag vind, en dag som jag har ägnat åt att spana efter strömstare vid Vira bruk.
Hann precis komma ur bilen så såg jag den lilla fina Strömstaren på långt håll, den knixade upp och ner på sitt karakteristiska sätt och dög ner för att hitta föda. Svårt att komma nära, den flyttade hela tiden åt olika håll, flög snabbt lågt över vattnet.
Vira bruk nu en verklig idyll, förr en by där dåtiden vapen tillverkades.
Wira bruk grundades på 1630-talet som landets första klingsmedja. Här smiddes med kungligt privilegium merparten av den svenska arméns värjor och andra hugg- och stickvapen. Sin glansperiod hade Wira under Karl XI och Karl XII. De sista 175 åren, sedan privilegierna upphört, smiddes liar, yxor, knivar och andra bruksartiklar. Bruket var vid liv fram till 1948, då den siste wirasmeden gick ur tiden. I mitten av 1960-talet restaurerades bruket och 1970 flyttade konstsmeden Curt Wägerth sin verksamhet hit. Då öppnades även muséet och kaffestugan. Wira är idag en vacker, levande bruksmiljö.
Den brusande ån bildade fina spektakulära isskulpturer.
Den här vintern finns det väldigt gott om Koltrastar.
Jag slog mig ner vid den del av ån där jag tidigare såg Strömstaren, plockade fram termosen med kaffe och en ostmacka, satt skönt i lä, njöt av den brusande ån.
Strömstaren kom efter en stund, landade precis där jag önskade på ett bra fotoavstånd och med lite strömmande vatten.
En Strömstare sitter inte stilla någon längre tid, det gällde att snabbt få lite bilder innan den drog vidare och jag kunde återgå till kaffet.
Efter upplevelsen med Strömstaren åkte jag vidare, vid sjön Largens norra del såg jag först två Korpar i en trädtopp. Stannade bilen, spanade vidare och hittade två Havsörnar som satt stilla inte alls långt ifrån varandra.
Svårt att närma mig, fick nöja mig att fånga vår största rovfågel Havsörnen på långt avstånd
Enligt SMHI skall det bli oväder med mycket snö och mycket hårda vindar imorgon, hur skall det då bli ? När det redan idag i lugnt väder ligger träd över vägen.
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
Den dåliga hjortronsäsongen är över för denna gång, nu gäller det hallon. Hustrun försvann snabbt in i ”hygget” och utropade genast vilka fina och många hallon detta är underbart.
Visst det är gott om fina torra ej maskätna hallon på ”vårt” hygge.
Till och med jag plockade med glädje och lätthet min tilldelade låda.
Det börjar bli en hel del björk som växer upp.
När jag fyllt på med hallon upp till toppen, tog jag kameran satte mig vid en myrstig, beredd med makro objektivet för att försöka lite av myrornas slit och liv.
Plötsligt kom det en ”skalbagge” krypande i sakta utan att förstå att här var det inte så lämpligt att vara.
Mötet med myrorna blev en dramatisk kamp.
Bästa att krypa ihop och dölja huvudet-
Skalbaggen klarade sig till slut, troligtvis för hårt sköld, däremot blev en mjuk larv ett lätt byte.
Det blir naturligtvis fler stunder på hygget, det gäller att fylla på bärförrådet inför vintern då vi njuter och tänker tillbaka på sommarens bärplockningar. Avslutningsvis denna gång en bild på sjön där vi kan svalka oss efter våra turer med sommarens goda bär.
© © © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © © ©
Tidig start från Vallentuna med 06:11 tåget mot Östra station tillsammans med hustrun, där tog vi buss mot Norrtälje. Vid Roslags-Näsby klev M på, målet vandrarhemmet Bull-August på Arholma. Bussbyte i Norrtälje med färd mot Simpnäs brygga på mindre och mindre vägar med vinterföre, det hade snöat ordentligt, snön hängde vackert kvar på träden en riktig julstämning.
Vid Östersjö brygg ett tiominuters stopp, det blåste kraftigt med ett blött grått täcke över vattnet.
Framme vid Simpnäs väntade båten som tog oss över till Arholma, en färd på 15 minuter. Vid kajen fanns det kärror, lassade upp våra väskor för att dra på snömoddiga vägar till det väntade Bull-August ett mycket trevligt Vandrarhem. Snabb installation hustrun och jag i ”Pigkammaren”, M fick rum en trappa upp i ”Drängkammaren”. Bryggde kaffe till termosen, några mackor så iväg för att göra norra delen av ön.
2 decimeter tung, blöt snö fick oss att bli ordentligt varma. I hård vind med byar av blötsnö/regn vandrade vi norrut mot Batteri Arholma en numera nerlagd försvarsställning från kalla krigets dagar.
Kanonen stod där kvar riktad mot öster, med en fin utsikt över havet.
Kaffet med mackorna intogs i lä, smakade underbart det är alltid något visst med att fika utomhus speciellt när vädret är tjurigt.
Utsikten från fikarasten, vacker i en murrig gråskala.
Vi diskuterade vägvalet tillbaka, svårt att gå utefter vattnet på klipporna som vi hade tänkt från början. Det fick bli genom skogen genom obanad terräng, vi tänkte att ta oss till havet och klipporna den vägen.
I skogen blev det lä och med plusgrader i luften blev det blött både underifrån och uppifrån dels snön som ramlade från träden men också ett alltmer tilltagande regn.
Hittade aldrig fram till havet, lite då och då kom vi på det vi trodde var stigar men som plötsligt tog slut, gick inte fort att ta sig fram i den snåriga terrängen och vi blev allt blötare för varje meter.
Gav upp tanken på det brusande havet fick vara för denna dag. När vi åter kom fram till vägen så visade sig att vi gått långt man inte alls var så nära ”hem” som trott, det är lätt att gå lite i cirklar.
Väl tillbaka hos Bull-Agust, snabbt av med genomblöta kläder, en brasa i den öppna spisen. Med en kall öl i de sköna fåtöljerna tog vi fram kartan för att kolla hur vi hade gått.
Utanför huset gick det råddjur som skrapade fram något att äta, vi hade med oss Börje Salmings älgskavsgryta som hustrun gjord i förväg. Lite vin och några ostar avslutade, efter dagens strapatser en god och trevlig avslutning. Behöver inte säga att det blev tidigt sänggående, planen var att gå upp tidigt (05.00) för om det blev en solig dag hade jag planer på att fotografera morgonljus, hav, klippor. Hur det blev får ni gärna följa i nästa inlägg.
© © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © ©
Utsikt från midsommarberget 10 januari, grönt och 5 plusgrader öppet vatten med gott om Gräsänder, Sångsvanar och Snatteränder. Mängder av Gråsiskor, Björktrastar och Gulsparvar över åkrarna.
Samma utsikt 11 januari, det gröna har förbytts till ett vitt täcke med en tunn is nästan över hela sjöängen. Minus 5 grader med en svag vind, fortfarande en del Gräsänder, Snatteränder och alla Sångsvanar kvar.
Idag 12 januari 9 minusgrader med frisk nordlig vind inte mycket öppet vatten kvar Sångsvanarna började flyg söderut, änderna har lämnat sjöängen. Vid matningarna Midsommarberget och Skesta hage börjat det nu bli mer fart, en Bofink har stannat kvar som observerades vi matningen Midsommarberget.
Fredagen vandrade jag runt sjöängen, vid utloppet är det ordentligt högt vatten vilket ger en stor känsla av en vacker sjö. En lugn dag där vattnet ligger som en spegel.
Lördagens vita mark ger landskapet en annan prägel som naturligtvis hör hemma i januari.
Att efter en kall dag med kikare och kamera komma hem till min underbara kvinna som bjuder på älgentrecôte med rostade grönsaker och en mycket god egenhändigt bearnaisesås.
I skenet av ljus från julstjärnan och små värmeljus känns livet underbart och lyxigt.
Till efterätt hemmagjord vaniljsås med varm egenplockade blåbär ovanpå, en alldeles fantastisk efterrätt. Stort varmt kärleksfullt tack.
© © © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © © ©
Idag, novembers första is på Vallentunasjöns vikar. Har börjat med matningen i Björkbyskogen, nu blir det skådning / matning varannan dag utefter Kyrkviken och Björbyskogen.
Frosten bets sig kvar under dagen.
Knipor rastade Kyrkviken, sammanlagt ett tiotal.
Vid matningen, full fart, en Gröngöling sågs för första gången i Björkbyskogen. Talgoxar och Blåmesar som vanligt i stort antal, Grönfinkarna börjar hitta till matningen så även Koltrast och Nötväckan.
På hemväg ett femtiotal Sidensvansar rastande i ett av träden där den nu nerbrunna kvarnen stod. Nere vid bryggan 30 st gråsiskor som letade föda bland markens klöv.
Nu känns det meningsfullt att fylla på med frön, när kylan smyger sig på.
15 arter blev det idag, hoppas på att kunna rapportera med jämna mellanrum vad som sker i naturen och med fåglarna.
© © © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © © ©
Naturens fråga, vad är det som flyter där ute på sjön?
Oj då är detta till någon hjälp?
Nu blir det lättare.
För dig som inte redan listat ut frågan, en knölsvan årsunge, som söker föda i det grunda vattnet.
Bilderna nedan har jag prövat att med ett gråfilter ND 8 förlängt exponeringstiden så att vattnet som rör sig får en oskarp yta. Naturligtvis måste kameran vara på stativ, för att det övriga skall förbli skarp. Gråfiltret (ND-filter) behövs just för att kunna få en lång exponeringstid även under dagtid då det annars är för ljust. Personligen tycker jag om denna effekt och skall fortsätta utveckla tanken, inte bara till vatten har även andra funderingar.
Det går ju inte att låta bli att föreviga naturens just underbart fina höstfärger så jag avslutar detta inlägg med ytterligare tre höstbilder från Stockholmsområdet. Svanen ligger perfekt, vilket gör att det blir liv i bilden, gräsänderna, som redan verka hysa vårkänslor trots att det klart och tydligt är höst.
I slutet av veckan åker vi, hustrun och jag åter några dagar till stugan, det blir sista resan för i år, vinterdäcken är nu monterade. Hoppas kunna återkomma med bilder som troligtvis visar att vintern nu tränger allt mer söderut. Skall ägna mig åt att fiska, för att ha i frysen att ta fram under vintern.
Viterskalsstugan – Hemavan
Ja då vaknar vi till den sista dagen på vår vandring, det har varit köldgrader under natten, vilket gör att det tidigt på morgonen är halt på stenar och spångar. Halt på väg till dasset, gäller att inte ha bråttom när ”inspirationen” sätter till.
Det känns tråkigt att detta skall bli den sista dagen på vår fantastiska vandring, den här etappen skall enligt alla tips bli den lättaste med slät vandring och mycket ner på slutet till Hemavan. Vi har alltså 10 kilometer lätt vandring framför oss och ingen brådska, det blir många stopp med kameran för att hinna dokumentera sista etappen.
Så här års är det naturligtvis inte mycket som blommar, det finns några få som fortfarande står emot vinden och köldgraderna, häftigt med alla blåklockor.
Jag upplever inte att det är plant utan det går uppför ordentlig länge innan det bär ner mot Hemavan, inte alls som beskrivningar jag läst inför vandringen. Men nu gör det inget eftersom jag vill dra ut på den här dagen så länge som möjligt, hustrun och jag släpper iväg kamraterna som vill hålla högre fart.
Vi tar det nu väldigt lugnt, har ingen brådska försöker ta in allt det vackra för att ha det kvar i själen när mörkret och kylan kommer till storstaden där vi skall tillbringa höst och vinter. Minneskortet fylls nu av enorma utsikter, färger, snötäckta fjäll, sjöar, stenar och vandringsmärken, röda kryss för vinterled och stenrösen för sommarleden.
Sista kilometrarna ner mot Hemavan väljer vi den lite längre men inte så branta vägen för att spara våra knän. Här blir det magiska färger när vi kommer ner genom björkskogen, skönt att kamerans batterier har klarat av vandringen utan att kunna laddas och att minneskortet har räckt till.
Stort tack till mina vandringkamrater, min tåliga underbara hustru som följde med på denna för mig härliga vandring, tack till alla som ser till att göra Kungsleden framkomlig, broar och spångar. Den här delen av leden, den senaste delen av Kungsleden upplever jag som väldigt omväxlande och förhållandevis lättvandrat. Stort, stort tack till STF och alla dessa underbara, trevliga stugvärdar ni är enorma med ert engagemang och kunnande utan er skulle vi inte kunnat ta oss runt så här års.
Efter en natt på vandrarhemmet i Hemavan, har vi tid att se oss omkring i byn som har ett väldigt fint Naturum, visar bl.a en film om björn som verkligen är sevärd. Tre av oss åker Lapplandspilen, en bussresa på 14 timmar tillbaka till storstan, med dess stress och jagande. Två av kamraterna, en som inte ännu är pensionär tar flyget för att vinna tid och komma fortare till ”ekonomiska planer”. Bussresan är ett trevligt sätt att ta sig tillbaka i varje fall så länge det är ljust, när mörkret döljer naturens skiftningar så är det bara att försöka sluta ögonen och tänka tillbaka på dessa fantastiska fjälldygn som jag har fått uppleva tillsammans med mina härliga kamrater och underbara hustru.
naturenochjag.wordpress.com 