Råsunda fotbollsstadion 25 november

Jag har just hämtat hem ”min stol” tillsammans med mellan 5-6000 personer fanns vi på Råsunda för absolut sista gången för att hämta hem ett minne från ”vårt andra hem”.

Hade egentligen helt andra förhoppningar med mitt underbara barnbarn Jack, att han skulle få vara med mig på Norra stå för att få följa Gnaget. Nu blev det inte så, han fick i alla fall vara med en gång innan skoporna kommer för att forsla bort det som finns kvar. Om det blev ett minne för livet i Jacks fall vet jag inte men för mig betyder det faktiskt mycket att få hem en Norra stå stol, vad skall du med den till? hustruns (som följde med) självklara fråga. Tänker mig att sitta på den när jag i framtiden ser Gnaget på TV, den går att lägga i fåtöljen, kan bli en mäktig känsla. Eller kanske ta den med till nya stadion, ett möjligt senario.  Jack fick alltså vara med för första gången på Råsunda vilket också blev den sista, tråkigt men sant.

Råsunda har helt klart betytt härliga känslor för många, det fanns människor i alla åldrar inte bara unga från Black Army, utan en massa äkta AIK-fans med hjärta för Råsunda och AIK.

Avslutningsvis kan jag alltså konstatera att jag sett Råsunda inifrån och utifrån för sista gången, vill naturligtvis inte bli någon sur gammal gubbe som ideligen skall framhärda att det var bättre förr. När det här har lagt sig, så skall jag se framåt och naturligtvis följa Gnaget även på den nya stadion, kommer troligtvis inte att säga annat än nya Råsunda det klingar behagligare i mina öron än vad dom nu försöker få mig att säga. Råsunda kommer för alltid att finnas i mitt hjärta, där finns så många minnen, upplevelser av alla slag. Ljudet från alla sånger och ramsor. Jag hoppas, önskar att vi även i framtiden kommer att kunna stå tillsammans som ger en kollektiv upplevelse att vi slipper sitta på varsin stol. Råsunda står kvar några få månader till men ”solen kommer aldrig mer att stiga över Råsunda”.

Vi finns överallt, stolta A.I.K.

Annonser