Lavskrika – falukorv 3 oktober

I ett tidigare inlägg om lavskrika så skrev jag om födan som gäller insekter, småkryp, bär, frön och ägg. Vilket naturligtvis stämmer, men det går alldeles utmärkt med falukorv.

Lavskrikan fyller krävan med korv flyger iväg och gömmer den för framtida behov.

Jägare berättar gärna hur lavskrikor kommer fram till lägerelden för att tigga mat.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Annonser

Lavskrika 30 september

Tillsammans med ett gäng fågelintresserade från Hudiksvalls ornitologförening besökte vi en skog med lavskrikor. 5 lavskrikor mötte oss så fort bilarna parkerats, ljudlöst kom det inflygande.

Lavskrikans latinska namn Perisorenus infaustus – Vilket betyder ungefär, den hamstrande som för olycka med sig.


Lavskrikan häckar i de norrländska skogarna, gärna i de mer myrlänta markernas lavklädda gran- och blandskogar. Födan består av insekter, småkryp, bär, frön, och ägg.


Lavskrikan har flera märkliga läten som kan låta obekanta. Ibland hörs ett vråklikt jamande, ibland ett nötskrikelikt skrän men också en rad olika härmningar.

Namnet nämns första gången 1730. ”Lav” är ett syftar sannolikt på bomaterialet, ”skrika” förmodligen i analogi med nötskrika, för lavskrikan är inte särskilt skrikig av sig. Arten har även kallats enskrika, lappskata, olycksfågel och rödtjuxa.

Under 1800-talet tycks lavskrikan ha haft en mer utbredd förekomst över Sverige än vad den har idag. Äldre uppgifter tyder på att den då förekommit så gott som hela Dalarna samt i nästan hela Gästrikland. Det finns tyvärr få systematiska insamlade uppgifter när det gäller lavskrikans antal och populationsutveckling. Detta gör det svårt att med säkerhet uttala sig om huruvida arten för närvarande minskar eller ökar i antal. Det svenska häckfågelbeståndet är uppskattat till 50.000 till 200.000 par.

Lavskrikorna står nötskrikorna nära, och har liksom dessa en lös och yvig fjäderdräkt. Snön ligger fortfarande djup i norrlandsskogarna när lavskrikan i senare hälften av mars börjar bygga sitt bo. De läggs ofta väl skyddat i en gran, men det kan också läggas i tallar. Det byggs av torra kvistar som sedan fodras med lav, hår eller fjädrar. Eftersom hänglav behövs för att isolera mot kyla, är det viktigt med riklig lavförekomst i häckningsområdet. Själva byggandet av boet brukar ta tre veckor och sköts av honan även om hannen hjälper till att samla bomaterialet. Kullen utgörs vanligen av fyra ägg som är grönaktiga och översållade med bruna fläckar. Honan ruvar ensam och påbörjar ruvningen så snart första ägget är lagt. Hon ruvar i 19 dygn och ligger mycket hårt på äggen. Sedan ungarna kläckts dröjer det omkring 24 dygn innan de är flygfärdiga och de matas under denna tid av båda föräldrarna. Familjen håller sedan ihop under hela sommaren.

Lavskrikan är välkänd bland de norrländska skogsarbetarna för sin nyfikenhet. Och oräddhet när det gäller att skaffa sig mat. På vintern spårar den snabbt upp de eldplatser där skogsfolk brukar äta, och den får då ofta någon matbit som den ofta genast flyger bort med och gömmer någonstans för att ha vid ett senare tillfälle. Den klänger också omkring nästan som en mes ute på trädens grenar under sin jakt på insekter och andra småkryp. Lavskrikan äter även bär och kan ibland också röva bort andras fåglars ägg. Dess förmåga att hamstra och alltid hitta något ätbart gör att den kan övervintra i närheten av häckningsplatsen.

Lavskrika är landskapsdjur för Norrbotten.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck

© Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Vallentuna 1 januari 2013

338

Oj då vart tog all snö vägen??? Det gick fort, nu är det ordentlig barmark där det för några dagar sen va problem att ta sig fram. Idag +4-5 grader frisk sydostlig vind, molnigt, ljusnig på väg söderifrån. Påfyllning vid matningen Björkbyskogen, 40-50 Grönfinkar, 2 Koltrastar som idag sökte mat på barmarksfläckarna, Blåmes, Talgoxe och Pilfink gäster vid matstationerna.

337

340

347

345

Nytt år och en sammanfattning kan vara på plats. 2012 ett fantastiskt år i naturen för hustrun och mig, kommer säkert att bli svårt att överträffa.

trandans 2

tranor 15

                                    Tranorna vid Hornborgarsjön.

sälar

säl 1

                                                 Sälar vid Ölands södra udde.

björn 1

 björn_redigerad-1

                                           Björnmötet i Hamra.

lavskrika 1

lavskrika

  Lavskrikor i södra Hälsingland.

531

0311

                                  Fjällvandringen Ammarnäs-Hemavan .

Allt detta på ett år, sen alla andra möten i naturen inga glömda. Ett fint år har det varit, många underbara minnen som ger oss ett rikt liv och mycket livskvalitet. 103 fågelobservationer blev det under året vilket känns bra för mig som amatörspanare . Det är första året som jag har antecknat alla observationer, en spännande sysselsättning.

Min blogg har nu varit ingång 10 månader, 111 inläg, har haft otroliga 5956 besökare, svårt att fatta, nästan 600 varje månad. Det har varit oerhört stimulerande att skriva men framförallt fotografera med mål att publicera bilderna på bloggen men också på nyligen skapade hemsida www.roffeandersson.se  kommer jag så småningom lägga ut inte bara naturbilder, äldre bilder från mitt fotgrafiska liv kommer att ligga där. Hjärtligt välkomna att där titta närmare på mina bilder.
Stort varmt tack till alla er som varit inne och följt mig på bloggen.

© ©  — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt —  © ©

Ringmärkning lavskrika 21 oktober

Lavskrika (Perisoreus infaustus)

Vår guide Anders, med lång erfarenhet av ringmärkning satt upp ett fångstnät för att om möjligt kunde fånga in och ringmärka årets ungar. De vuxna lavskrikorna är ringmärkta sedan länge, Anders med flera har ringmärkt och kartlagt Lavskrikor i området de senaste 30 åren. Det har skett en ganska markant minskning de senaste åren, i samma takt som den gamla skogen avverkas och därmed försvinner Lavskrikans naturliga biotop. Lavskrikan trivs i gammal granskog rik på trädlavar, arten kan dock ses i andra typer av barrskog. Gamla, slutna skogar, oftast äldre än 60 år, brukar föredras av lavskrikan, eftersom den täta skogen utgör ett gott skydd mot predatorer som exempelvis duvhök.

Med varliga, rutinerade händer tar Anders hand om Lavskrikan som fastnad i nätet.

Allt tyder på att detta exemplar är en ungfågel vilket bl.a syns på stjärtfjädrarna som har en rund form.

Men också på fjädrarna på lillvingen.

Vingarna mäts och lavskrikan vägs, allt tyder på att detta exemplar är en hona, som väger mindre och har en något kortare vinge.

Till slut så sätts märkesringen med unikt nummer.

Nu är märkningen klar och den vackra Lavskrikan skall tillbaka ut i skogen och den väntande maten, ett tack för att fått vara så nära en så vacker individ.

Direkt efter friheten så flyger hon till närmsta träd, där hon sitter länge, funderar över vad som hänt, hon burrar upp sig till ett litet klot. Snart är hon dock tillbaka till de övriga utan att vara påverkad av att ha en ring runt benet, önskar lycka till och hoppas på ett långt och härligt Lavskrikeliv.

Lite fakta om Lavskrikan

Lavskrikan är en utpräglad stannfågel inom sitt utbredningsområde. Inlandet från norra Värmland, i mitten av Dalarna och nordvästra Gästrikland och norrut, men saknas i ett 20 – 50 kilometer brett bälte längs norrlandskusten. Norrut (och upp i fjällkedjan) går den lika långt som granskogen
Lavskrikan är allt annat än en skygg fågel och skogsvandrare får ofta se fågeln som kan bete sig nyfiket i människors närhet. Efter bara en liten stunds bekantskap kan den vilda lavskrikan mycket väl låta sig handmatas. Norrbottens landskapsdjur är Lavskrikan.

Lavskrikan är mindre än de flesta kråkfåglar, genomsnittlig längd är 26-29 centimeter, vingspann på 40-46 centimeter och väger 80-95 gram. Lavskrikan är mindre än sin släkting nötskrika och något större än björktrast. Lavskrikans mycket yviga fjäderdräkt är gråbrun med en brunsvart hjässa och roströd övergump, liksom stjärtsidorna. Mellersta pennparet på stjärten är askgrått. Även vingknogarna är klart roströda på ovansidan vilket tydligast syns i flykten. Strupen är gråaktig, den svarta näbben är liten och rätt kort och dess befjädring på näsborrarna bildar en liten beige tuss vid pannan. Ögon och tars är svarta. Könen och åldrarna är lika men honan är något mindre och juvenila lavskrikor skiljer sig med ett något brunare ryggparti och mer enfärgad fjäderdräkt.

Lavskrikans sång utgörs av en sällan hörd, jamande, kvittrande och visslande skuggsång som endast kan höras inom cirka 20 meters avstånd. Båda könen sjunger.

Häckningen inleds från slutet av mars – början av april, när det fortfarande är kallt och snö. Boet byggs av båda könen, och består av en grund bale av pinnar, kvistar, lavar och bark. Det är omsorgsfullt byggt, placeras ganska nära marken, tätt intill en gran, -björk eller tallstam och fodras med näver och fjädrar från olika sorters hönsfåglar som ripa, orre och tjäder. Den ses ibland plocka upp fjädrar som först placeras i barkspringor i träden, för att senare användas till bobygget.

Honan lägger 3-5 ägg som är smutsvita med grönaktig anstrykning, tecknade med grå- och grönbruna fläckar. Ruvningen pågår i cirka 20 dagar. Båda könen matar ungarna i runt 20-24 dygn, under denna tid är fåglarna väldigt diskreta för att undgå upptäckt av boet.  Kråka, korp och nötskrika är de främsta orsakerna till en misslyckad häckning, men även ekorre. Lavskrikan är allätare och dess diet består till större delen av bär (mest blåbär), samt mindre däggdjur, insekter, fågelungar, och svamp, beroende på tillfälle och tillgång. Syns ibland vid något dött villebråd som björn eller varg lämnat efer sig. Från och med juli tills den första snön faller, hamstrar lavskrikorna mat som den placerar på många olika ställen inför vintern. En lavskrika kan hålla reda på ca 5000 olika förråd Födan samlas in individuellt och så gott som alla lavskrikor använder sig av sina egna förråd. Av samtliga matbitar som har samlats in av en lavskrika äts cirka 90 %, vilket kräver en otrolig minneskapacitet.

Under högvintern sänker lavskrikan sin kroppstemperatur för att spara energi, och är mycket inaktiv.

Lavskrikesafari 20 oktober.

I lördags drog hustrun och jag iväg till Gränsland, för att på söndagen tillsammans med en fågelguide vara ute i Gästrikeskogarna för att titta på Lavskrikor. Har länge velat träffa dessa sociala fåglar, med stor spänning i ett hällande dagsregn åkte vi på småvägar genom Gysinge vidare mot Sandviken och Åshammar till Jägarstugan där vi skulle sova.

Ett stort timmer hus, 9 våningssängar med en stor eldstad i mitten.

Det brann i spisen när vi kom fram, varmt och skönt inne, råkallt och blöt ute, vi lade ut liggunderlag på de hårda sängarna, vi skulle åter sova på hårt underlag och i sovsäck, spännande hur skulle våra nu äldre kroppar reagera, en natt på detta sätt. Vi eldade ordentligt under eftermiddagen, fotogenlamporna de enda vi hade som lyste upp lite i det stora rummet. Här fann det inge el.

Vi fick trevligt sällskap av ett par från Norrbo i Hälsingland (där brukar vi vara på auktion), med två härliga småkillar, de installerade sig snabbt för det skulle serveras kolbullar, denna härliga Hälsingerätt, med lingonsylt smakar det utmärkt när vi satt ute, under tak med det ihållande regnet och den strida strömmen som en härlig ljudkuliss i den nu svarta natten. Trevlig samvaro, där det pratades om olika naturupplevelser och att det troligtvis skulle bli uppehållsväder imorgon när vi skulle ut i skogen för få träffa Lavskrikor och förhoppningsvis kunna få fina bilder. Det blev någon timmes läsning i ficklampans skumma sken, innan jag kröp ner i sovsäckens sköna värme.

Uppstigning det kändes i kroppen att vi legat på alltför hårt underlag, dåligt med sömn stelt och ont lite överallt, vad gör det, nu när vi skall ut i skogen för att spana på lavskrikor. Brasan är redan tänd, tack Stefan för det, idag uppehåll men grått och fuktigt kändes som regn, kan bli svårt att fotografera idag om det inte ljusnar. Vi mötte upp vår guide klockan 9, åkte någon mil norrut, in på en liten grusväg, spänningen steg. Vi hann inte mer än stanna bilarna så kom det 4 Lavskrikor tyst inflygande mot oss.

Hustrun laddade falukorv på en pinne och hoppades på att få besök av en lavskrika. Fullt så sociala var inte just dessa individer.

Härlig upplevelse att på så nära håll och utan att behöva gömma sig eller vara tyst, här gick det bra att prata och röra sig fritt. Gick att göra en liten brasa bara några meter ifrån matplatsen som laddades med falukorv, och formfranska.

Hona, hane ser likadana ut, i sina färger väl anpassade för att leva i dessa marker. I detta revir fanns 2 vuxna och 2 årsungar, ungarna nu lika stora som sina föräldrar, ungarna föds tidigt på året. Paret bygger ett bo i en tät gran tidigt på året, när det fortfarande är snö och kallt här uppe i Gästrikeskogen. Så här års hämtar Lavskrikorna mat och flyger iväg för att gömma det i olika gömmor, för att ha till vintern, det finns alltså bröd, falukorv och annat undangömt överallt i reviret.

Fantastiskt, magiskt och underbart att se in i dessa varma och intelligenta ögon.

Naturligtvis fanns det fler fåglar som försåg sig med mat, der blir alltid ”spill” som småfåglarna fyller sina magar och lagrar ökar på fettlagret inför vintern.
Vi fick vara med att ringmärka en av ungarna, till det återkommer jag med text och bild i nästa inlägg.