Lövträdlöpare 14 juli Aspviken.

Lövträdlöpare tillhör långhorningarna och är en av de vanligaste och största i Sverige.

Det latinska namnet Rhagium mordax.

Den förekommer i hela Sverige och är en vanlig art, hittas ofta på vita blommor, prästkragar, hundkäx och älggräs. Trivs på nyligen döda lövträd eller liggande timmer.

Bristen på grova gamla döda björkar har arten svårare och har blivit mindre vanlig.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Annonser

Grön blombock Aspviken 9 juli

I gräsmattans prästkragar händer alltid någonting, den här dagen fanns ett par exemplar av grön blombock och åt av den gula pollen. Lät mig komma nära med ett macroobjektiv.

Grön blombock (Lepturobosca virens) är en skalbagge i familjen långhorningar. Den är den enda arten i sitt släkte Lepturobosca virensoch är knuten till barrskog med tall och gran, då larven främst utvecklas i död ved av dessa trädslag.

Grön blombock blir 14-22 millimeter lång. Den är svart med tät grönaktig behåring, därav dess namn. Antennerna är långa, men inte längre än skalbaggens kropp. Hanen har längre antenner än honan, de når fällda bakåt åtminstone över två tredjedelar av täckvingarna, nästan fram till spetsen, medan honans antenner når över något mer än halva täckvingarna. De enskilda antennsegmenten har gulaktig bas medan den yttre delen, och därmed antennens spets, är svart.

Grön blombock förekommer främst i den nordliga barrskogsregionen. Den förekommer lokalt i barrskogar i Skandinavien, utom i Danmark där den saknas. I Sverige kan arten vara vanlig lokalt i den norra delen av landet, och den är inte rödlistad, men som helhet är det sannolikt att den minskar eftersom tillgången på död ved i skogarna minskar.

Grön blombock lever som larv i veden på gamla, döda och grova omkullfallna tallar och granar. Mer sällsynt lever larven i död ved av björk. Det tar troligen tre år tills larven är färdigvuxen. Förpuppningen sker tidigt i juni. De fullbildade skalbaggarna kommer fram i slutet av juni och kan ses under hela juli. Som artens namn antyder hör den gröna blombocken till de långhorningar som besöker blommor. Arten lockas främst av vita blommor, som prästkrage, röllika, strätta och älggräs, men även av hallon och mjölkört.

Fakta hämtad från Wikipedia.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Blåbock Aspviken 4 juli

Den här juvelen med sin fantastiska blåa färg hittade jag i en dikesren inte långt från stugan. En färg som får mig att tänka på bilarnas metallicfärg (något som kostar extra) i naturen är det säkert gratis.

Finns inte så mycket information att hämta, men den tillhör långhorningar, den blir mellan 8-13 mm är svart och har läckra blå täckvingar.

Den föredrar vita blommor där den äter pollen, den är vanlig i hela landet förutom de nordliga fjällnära skogarn och Skåne.

Prästkragar, hundkäx och älggräs tillhör favoritblommorna.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Tallbock Aspviken 14 juni

Tallbock en långhorning med påfallande lång antenner, väl kamouflerade när den kryper fram på en trädstam.

Det här exemplaret hittade hustrun med sin skarpa blick på trappan, hon ropade genast på mig så att jag fick chansen att föreviga den.

Hämtade ett gammalt vedträd, där fick tallbocken krypa omkring under den korta stund då jag fotograferade den på nära håll, den släpptes tillbaka på samma ställe där jag tog den, försvann snabbt under trappen.

Tallbocken är i Sverige från Dalarna och norrut en allmän art som ofta träffas på i barrskogar i början av juli. I skogar söder om Dalarna är den mindre allmän men förekommer ändå i brukade skogar.

Enligt Nationalnyckeln beskrivs tallbocken (monochamus sutor) som en svart cylindrisk långhorning med en längd 15-25 mm. Antennerna är hos hannen omkring dubbelt så långa som kroppen.

Larven av tallbock lever under bark på nyligen döda tallar och granar, samt på inplanterade exotiska barrträd. Både stående och liggande träd utnyttjas av larverna. Brända barrträd tycks ha en speciell attraktion på honor som ofta lägger ägg i dem.

Det är så fascinerande varje gång jag får tillfälle att på nära håll studera insekter som finns i omgivningen, jag har sagt det förr det gäller att vara nyfiken och leta så finns det väldigt många arter.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Grönhjon 8 juni

Ni som följd min blogg, känner igen att det så här års ofta blir inlägg med olika småkryp som jag hittar på vår skogstomt i Hälsingland.

Enligt Nationalnyckeln är detta ett grönhjon (Callidium aeneum) beskrivet enligt följande. En påfallande bred och platt, grön långhorning med en ovanlig, nätliknande skulptur på täckvingarna. Larverna lever under barken på grova döda grenar som sitter kvar på levande granar. Arten förekommer i nästan hela Sverige. Längd 9-15 mm.

Grönhjon förekommer knappast i den rationellt skötta granskogen (kulturskogen) eftersom grenarna där är för klena. Den hittas främst i gamla granar som lämnats i öppna områden, t.ex. i åkerbryn, i kanten mot myrar och mot hällmarker.

Denna typ av träd blir allt sällsyntare i landskapet och arten minskar därför på de flesta ställen, med undantag för vissa områden i den fjällnära skogen. Det här exemplaret hittade jag krypande bland ljungen.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©