kungsörn

Åter en fin vinterdag, idag med rimligare kyla, 6-8 minusgrader på morgonen.
Hustrun och jag värmde soppa, fyllde mattermosen, kaffe i en annan termos, varsin dubbelmacka. Vi åkte iväg på Kungsörnspaning.

Norrut mot Uppsala, genom Märsta vidare på små vintriga vägar, Uppsalaslätten knistrade i solen, några rådjur syntes efter vägen. Vi letade oss fram med inte alltför bra kartor utskrivna på datorn, så kom vi fram . Vi var på väg att vända om för det kändes som om vi ändå kommit fel, där i en kurva stod de med tubkikare spanande ut över slätten. Härligt vi hade kommit rätt, snabbt ur bilen för att fråga om de sätt Kungsörn, inte ännu men det finns minst en i närheten. Efter bara några minuter fick jag in den i kikaren, på långt håll.

Alla var överrens om att det var en Kungsörn, kul då hade vi i alla fall sett den, om än på långt håll men det räknas.

Hustrun och jag vandrade iväg upp i skogen där det hade rapporterads Hökuggla, brukade sitta i grantopparna en bit upp efter en något upptrampad stig. Solen värmde skönt, utsikten inte att klaga på. Hökugglan syntes inte till troligen mätt och satt någonstans för att smälta maten, behövde inte sitta synlig för att spana efter föda. Då från vänster kom Kungsörnen majestätiskt glidande på närmare håll över våra huvuden, så pass nära att det blev några bilder på denna vår största rovfågel. Det är inte så länge sedan Kungsörnen var utrotningshotad, nu finns det ett så pass stort antal att arten känns säkrad.

Nästa fågelupplevelse, en flock Sidensvansar högt upp i en tall, solade sig och lät sig villigt fotograferas.

Tyckte jag fått fina bilder kände mig nöjd, vi fortsatte gå för att eventuellt få en skymt av Hökugglan. Då kom hela flocken Sidensvansar ikapp oss, slog sig ner alldeles framför oss i en lämplig en. På perfekt fotoavstånd mumsade de friskt på enbär, av den anledningen kommer det nu fler bilder på Sidensvansar, går inte att låta bli.

Hem körde vi större vägar över Uppsala i ett märkligt väder, med kraftiga snöbyar med extremt dålig sikt, plötsligt bryt solen igenom och det blev helt klart. Stannade för att fylla på matningen i Björbyskogen innan vi väl hemma drack den sista glöggen, varmt och gott.

En dag på Järvzoo med Jack, Lisa och Johan, en alldeles perfekt dag att gå den 3km. långa fina promenaden, lagom temperatur, sol och framförallt inget regn. Har inte så stor erfarenhet av djurparker men jag tycker att Järvzoo är så fint, lagom utbud av ”tingeltangel” och med stora områden för djuren att vara på. En lättgången trätrall i en som det känns äkta Hälsingenatur.

Jack i barnens hage, springer ikapp med mamma, här gäller det att ligga först, så man inte missar något.

Jaga ekorre är roligare och mer spännande än våra ”fem stora”.

Springa, springa är livet på en pinne för en drygt 2 årig kille.

På pappas breda axlar är det skönt och bra utsikt att vila ett tag.

Vi kunde denna gång se fyra av de ”fem stora”, björn med tre smånallar i lektagen, vargar med årsvalpar och en snabb skymt av lodjuret också den talrika arten människa. Vi kunde däremot inte hitt järven, fanns säkert där men ville inte visa upp sig denna dag, gör väl som jag vill tänkte de.
Gott om fina fåglar som gick att studera på nära håll. Kan tycka att deras burar är väl trånga men fick en vettig förklaring om burarna är större så hinner fåglarna få upp farten och kan då skadas mot nätet. Låter rimligt i mina öron. Jag kunde i alla fall få några fina bilder på ugglor och rovfågel, kul att ha i arkivet även om det inte är ute i det fria.
Jack sprang, trivdes med tillvaron men slocknade vid björnarna, tyckte då att vagnen va rogivande och sömnen tog över. En lunchbufé och vi va alla nöjda med timmarna på Järvzoo.
Tack alla tre för en trevlig dag som jag hoppas vi gör om nästa år.