Korsspindel  juli Aspviken 2022

Korsspindel (Araneus diadematus) är en spindelart i familjen hjulspindlar.

Honorna, som är större än hanarna, kan bli upp till 18 mm långa och bakkroppens bredd brukar vara drygt hälften av kroppslängden. Dess grundfärg varierar kraftigt mellan olika individer, från ljust gul eller brunröd till mörkgrå. Korsspindlarna har dock alltid flera vita prickar på bakkroppen som formar ett kors, där av namnet. Den saknar luktsinne och har dålig hörsel.

Korsspindeln är mycket vanlig i hela landet, trivs på ängsmark, skogsmark kan ofta ses på husväggar.

Korsspindlarna är kända som skickliga nätbyggare och honorna kan spinna upp till en halv meter stora nät, ofta i trädgårdar eller ute i skogen. I nätet fastnar insekter och korsspindeln förlamar sina byten med gift när de sitter fast i nätet.

Parningsritualen är lång och invecklad, för att hannen ska kunna närma sig honan utan att hon misstar honom för ett byte. Det händer att hanen inte överlever parningen, utan blir dödad och uppäten av honan. Anmärkningsvärt är att honans äggantal ökas efter att hon har ätit upp hanen. Parningen sker oftast i augusti – september. Efter att honan lagt sina ägg dör hon. Äggen kläcks nästföljande vår.

Korsspindeln har ett mycket svagare gift än en geting. För människor ger ett bett lätt klåda och en svullnad som ett myggstick. Besvären går över inom en timme.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

Hälsingland 12 augusti

Det finns mycket att förundras över i vår natur, spindlarna förmåga att bygga nät för att där fånga föda är bara ett förunderligt sätt.

Uppe vid myren stöter jag ofta på Korsspindeln som ofta bygger sitt nät mellan träden.

Honorna, som är större än hanarna, kan bli upp till 18 mm långa och bakkroppens bredd brukar vara drygt hälften av kroppslängden. Dess grundfärg varierar kraftigt mellan olika individer, från ljust gul eller brunröd till mörkgrå. Korsspindlarna har dock alltid flera vita prickar på bakkroppen som formar ett kors, därav namnet. Den saknar luktsinne och har dålig hörsel.

Korsspindeln är mycket vanlig i Europa och delar av Nordamerika.

Korsspindlarna är kända som skickliga nätbyggare och honorna kan spinna upp till en halv meter stora nät, ofta i trädgårdar eller ute i skogen. I nätet fastnar insekter och korsspindeln förlamar sina byten med gift när de sitter fast i nätet.

Parningsritualen är lång och invecklad, för att hannen ska kunna närma sig honan utan att hon misstar honom för ett byte. Det händer att hannen inte överlever parningen, utan blir dödad och uppäten av honan. Anmärkningsvärt är att honans äggantal ökas efter att hon har ätit upp hanen. Parningen sker oftast i augusti – september. Efter att honan lagt sina ägg dör hon. Äggen kläcks nästföljande vår.

Det är en vanlig uppfattning att korsspindeln är den enda giftiga spindeln i Sverige, men många andra spindlar använder också gift som vapen. Korsspindeln har ett svagare gift än en geting. Den är inte giftig för människan. Ett bett ger en lätt klåda och en svullnad som ett myggstick. Besvären går över inom en timma. Den biter nästan aldrig människor. Nästan alltid är det andra småkryp eller andra orsaker som gör att folk tror att de blivit bitna av spindlar.

Fakta från Wikipedia

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Hälsingland 27 juli

En rundtur på myren ger flera fina bilder Jungfru marie nycklar står lite över allt.

Insekterna har kommit igång ordentligt med pollineringen.

Ängsskallra, det är en ettårig ört med gula blommor som blommar från juni till augusti och förekommer i hela Sverige.

Benämningen ängsskallra på den här örten är ursprungligen ett folkligt namn från Dalarna. Ett annat äldre folkligt namn från Jämtland var skrabbakoll. Från 1800-talet finns flera föreslagna namn för ängsskallra, bland annat lillskaller och liten höskallra. Ett äldre namn för ängsskallran är också tuppkam, ett namn som även använts om höskallra.

2 violett blåvingen flög omkring, det har hittills varit ont om fjärilar denna sommar.

Fjärilens vingar har en fantastisk teckning.

En Korsspindel i sitt nät väntande på att det ska komma något ätbart.

Tachina fera är en medelstor parasitfluga. Arten ät utbredd i större delen av landet, norrut till Västerbotten.

Den fullbildade parasitflugan flyger i april-november och är ofta talrika på sensommaren.

Flugbaggar har en långsträckt och något tillplattad kropp med mjuka och böjliga täckvingar. Längden är mellan 1,5 och 30 millimeter exklusive de ganska långa antennerna. De lever av andra insekter och ibland ser man att honan äter upp hannen efter parningen

Enligt Naturhistoriska så är detta troligtvis en Malthinus flaveolatus som tillhör familjen Cantharidae.

flugbagge

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©