Björnrapport 10juli 2014

Jul21

Fjärde och sista natten blev i gömsle nummer 1, allt var som vanligt på plats lite efter 17:15 och vi väntade på att björnhonan skulle komma som vanligt vid 18-tiden precis som de tidigare kvällarna.

Sjön låg spegelblank och alldeles underbart vacker i kvällsljuset. Ännu vid 19 ingen björn, men för första gången kom det två korpar.

Jag hade förväntat mig att det skulle vara gott om korp just här där det fanns björn, de hör ihop. Tror att dessa två var ungar för de for omkring i olika lekar och visade inget större intresse att söka föda.

I väntan på att björnen skulle komma fram via sitt stenparti som vanligt, spanade intensivt men emellanåt blev det några fågelbilder som förströelse.

19:45 då kom björnhonan fram, ljudlöst stod hon som tidigare där på stenklippan.

Tittade lugnt ut över myren för att sedan komma fram mellan träden.

Hade nästan gett upp hoppet och var beredd på att sista natten skulle bli utan björn, men lyckan stod mig bi, det blev nu åter ett antal bilder på vild brun björn.

Fåglarna var ibland irriterande nära, visade ingen respekt.

Drog iväg på andra sidan sjön och försvann från gömslet,S, det blev den sista björnobservationen för mig under dessa fyra fantastiska nätter.

Solen gick långsamt ner även om det aldrig blev mörkt, det gick alltid att hitta motiv som attraherar mig som naturälskare.

Inget kan konkurrera med det naturliga ljuset som hela tiden förändras och skapar nya bilder det gäller att vara observant.

När solen gått ner kom då den stora överraskningen.

Två järvar kommer skuttande över myren, i det något dåliga ljuset och med några som inte var stilla en sekund, utan for omkring hela tiden.

Hann få några bilder på en av vildingarna innan de snabbt drog iväg. En häftig och spännande avslutning innan det blev några timmars vila vid 02:30.

Avslutar med denna skrikhals och tackar alla er som följt mina makalösa naturupplevelse bland björnar, fåglar och till slut även järvar, hoppas att jag har kunnat återge något av allt det fina. Återkommer med lite fler fågelbilder som inte fått plats hittills.

Örnspaning 8 januari 2014

Jan9

Underbara hustruns födelsedagspresent till mig har vi nu tillsammans upplevt. I tisdags tog vi bilen i ett grått och blött väder till Salbohed för att där övernatta, innan vi på onsdagens skulle sitta i ett gömsle i hopp om att få se och fotografera örn, helst både Kungsörn och Havsörn. Salbohed B&B visades sig vara ett mycket vackert hus med en väl utförd restaurering till hotellstandard, vackra rum som var mycket smakfulla. Vi åt en god middag, baconlindad kyckling med potatis/morotsgratäng. En kanonefterrätt varma blåbär ovanpå kall vaniljsås, något jag varmt kan rekommendera.

Tidig väckning för frukost, blev hämtade av guiden Bosse, vi körde efter honom i mörkret på smala krokiga Västmanländska grusvägar. Parkerade bilen och gick ut på en genomblöt myr i 400 meter fram till det gömsle där vi skulle tillbringa dagen.

Monterade kameran på plats, objektivet stack ut genom kamoflagetyget .

Hustrun spanade ut med beundransvärd energi och stor förmåga att upptäcka vad som rörde sig där på den alltmer uppklarnande myren.

De första som hördes och kom i stor mängd, korparna stora svarta högt ”pratande” fåglar.

Första örnen slog sig ner längst bort på myren tillsammans med korpar, satt där en timme, vi trodde och hoppades att den skulle komma närmare. Den drog istället upp i en trädtopp, även det långt bort från vårt gömsle.

Korparna underhöll oss med diverse flygövningar och det typiska hoppen som alla kråkfåglar ägnar sig åt.

Nötskrikor försåg sig med mat från ett upphängd talgblock, där även Talgoxar, Blåmesar och Skatan försågs sig.

En serie bilder på den örn som kom på närmsta fotograferingsavstånd, vi såg en som vid ett par tillfällen flög över gömslet och som jag uppfattade som en Kungsörn den kom skapligt nära så observationen känns säker.

En kråka sitter på den gren vi hoppats att Kundörnen skulle slagits ner på för att komma hem med fina örnporträtt, får bli ett annat tillfälle.

Korpen i en vacker miljö, en naturtavla som det går bra att njuta av, liksom Nötskrikan.

Efter en spännande tid i ett bekvämt gömsle tog denna dag slut med en vandring tillbaka till bilen och resan hem i mörker och regn till Vallentuna. Vi hade klarat dagen med ett inte alltför grått väder, faktiskt så såg vi blå himmel några korta ögonblick, först när vi åkte hem kom diset och regnet, fortfarande +5-6 grader i januari, enligt radion så blommar körsbärsträden i Kungsan.

Tack kära hustrun för en fin present och för att du vill följa mig på fågelspaningar i vår fantastiska natur, upplevelser som känns nyttiga för hälsan.

Alhagen, Nynäshamn 29 januari 2013

Jan29

Med tåget 8:36, för att åka till Alhagen i Nynäshamn ett våtmarksområde nordost om staden. Idag 1 plusgrad, frisk sydvind.

Rapporten om Hökuggla och Strömstare, lockade mig till utflykten till min hustrus födelsetrakter. Steg av vid Nynäsgård efter nästan 2 timmars kollektivt resande med Roslagsbanan, T-banan och pendeltåget. En rask vandring på tre kilometer till Alhagen, där NNV om stallet har Hökugglan nu funnits en längre tid, inte idag, ägnade mig en timme spanandes i trädtopparna. Det blev istället bilder på den Korp som ivrigt flög omkring och snackade högljudd.

Det sägs att Korpen följer Björnen, ett tecken på att det finns björn i närheten, så här års är naturligtvis risken att få se björn obefintlig, ligger fortfarande i dvala väntandes på varmare dagar.

Intog den medhavda äggmackan med varm nyponsoppa vid rastplatsen där också fågelmatningen mycket lämpligt är placerad. De vanliga vinterfåglarna mumsade på frön och talgbollarna. Pilfinken stack ut med sitt stora antal kunde räkna till 20 st samtidigt, då fanns det säkert betydligt fler runt i träden. Gulsparv, Grönfink, Koltrast Talgoxe och Blåmes och Nötväcka samsades om maten utan gruff.

Fortsatte mot sydost där det hade synts Strömstare vid det öppna strömmande vattnet.

Inte min dag idag när det gällde ”nya obsar”, mötte en energisks fågelskådare på cykel, trampandes runt på smala isiga stigar, han hade hört att det skulle finnas Kricka lite längre bort där det fanns öppet vatten. Han cyklade snabbt vidare, jag vandrade långsamt, njöt av skogen och ljudet av vinden i trädtopparna. Kunde, tror jag höra Kunsfågeln i smågranarna, men inte få se den lilla fågeln.

Vid inloppet med öppet vatten simmade gräsänderna 20-30 st, hade där sällskap av en man från Nynäshamn, som ofta brukar besöka Alhagen. Vi ägnade en timme vid inloppet för att eventuellt få se några Krickor komma ut ur vassen där vi ganska säkert trodde att de låg och tryckte. Det vi fick se i kikarna, en Smådopping ivrigt dykandes, korta stunder uppe för att hämta luft sedan ner igen.
I vassen upptäckte vi en Gärdsmyg, inga Krickor syntes till innan jag vandrade tillbaka mot Nynäsgård och resan tillbaka som slutade vid 17-tiden, sammantaget en härlig dag med mycket luft och ny miljö.