Knölsvan som speglar sig?
Nej så är inte fallet, den letar efter föda.
Någon mat verkar finnas där.
Skönt att ha lång hals.
Oj där var det djupt.
Det blev lite matnyttigt.
Känns lite märkligt att det kan finnas så mycket näring, att det räcker till en så stor fågel i växterna nere på sjöbotten.
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
Den nattgamla isen håller för vår största och tyngsta svan.
En fjolårsunge med den vajande gången.
Ordentligt ”dubbade” fötter är ett måste när den bestämmer sig för att springa igång för att lyfta.
Det finns fortfarande lite öppet vatten där det låg både knölsvanar och sångsvanar tillsammans. Det var dit det här exemplaret flög i väg till.
I kväll kommer det en del snö och det är några minusgrader, antagligen lägger sig hela Angarnssjöängen.
Än så länge samsas svanarna, lite senare blir det mer revirtänk och då jagas knölsvanarna bort, Angarnssjöängen bruka kunna ha två par häckande sångsvanar varje sommar.
© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©
Gjorde en kollektiv resa med tåg, tunnelbana och pendeltåget till Alhagen, Nynäshamn. Alhagens våtmark är ett vattenreningsområde och en fågellokal i Nynäshamns kommun.
Sångsvanar kommer trumpetande för att rasta.
Alhagen är anlagd på ett 35 hektar stort område av tidigare åkermark, kärr, mossar och består av en serie grunda dammar. En flera hektar stor översilningsyta i Starrträsk och Vassträsk.
Inom området har kommunen anlagt sex kilometer gångstråk
Gräsänder samlas i stor mängd, här en hona som vant sig vid människans närhet.
Alhagen lockar mängder med änder, vadare och småfåglar. Det hade rapporterads kungsfiskare och strömstare nere vid utloppet, har inte lyckads fånga den vackra kungsfiskaren på bild. En stor utmaning för det är en svårfångad art, efter två timmars vänta i den gråkalla vinden gav jag upp, det får bli en annan gång.
Vandrade mot matningen för att där ta en välbehövd varm fikarast. Där fanns de vanliga småfåglarna ivrigt sökande föda. Talgoxar, blåmesar, koltrastar och gulsparvar i stort antal.
Det fanns många vatten utan is där ett par knipor följde varandra på nära håll, klar för parbildning.
Årligen häckar sångsvanar i området, nu är det många som rastar och söker föda. Deras trumpetande påminner om att ljuset är på väg och att våren närmar sig.
Än så länge samsas sångsvan och knölsvan bra, men när det börjar närma sig häckning är det sångsvanen som vinner och kör bort alla knölsvanar från området (reviret).
Knölsvanarnas fjolårsunge söker föda i den grunda viken.
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
Isen börjar nu lägga sig i grunda vikar efter några dygn med minusgrader.
Blåmesen hänger lätt för att hitta föda, behöver mer mat när kylan sveper in.
Innan marken frusit håller björktrasten till på marken för sina födosök.
Storskraken simmar lite längre ut där det är öppet vatten och kan där söka fisk.
Gräsänder sträcker bort mot någon som kastar ut bröd eller annat gott, de ser på långt håll när det kommer någon med mat då det bäst att sätta fart.
Inte bara jag som smyger omkring för att titta efter fåglar, den här filuren ligger blixtstilla i väntan på att någon liten mes ska landa i närheten.
En knölsvan kommer till attack.
Väljer att vika undan, jag var nog lite för stor, teleobjektivet såg säkert skräckinjagande ut.
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
Knölsvan finns i Europa och Asien, har en kroppslängd på 140 centimeter och en vingbredd drygt två meter, vikt ca 12 kilo. Huvudsaklig föda vattenväxter.
Med sin vikt på 12 kilo är knölsvanarna bland de tyngsta fåglar som kan flyga. Knölsvanen har en stor kropp och en lång böjbar hals. Med sin hals når knölsvanen ner till botten där den ”betar” av vattenväxter. Vuxna fåglar har en vit fjäderdräkt och en orange/svart näbb. Från näbben till ögat sträcker sig ett svart triangelformat område.
Boplatserna är placerade på vassbäddar på grunda sjöar eller direkt på land. Större delen av boplatsen består av vass. Knölsvanar håller hårt på sitt revir och kan även attackera människor som kommer innanför det.
Knölsvanar är trogna sin partner livet ut och hjälper till med uppfostran av ungarna. Under maj-juni lägger honan mellan 4 och 10 grågröna ägg i ett stort bo av kvistar, vasstrån och rötter. Äggen ruvas i 34-38 dygn. De nyblivna ungarna är efter kläckningen redo att lämna boet redan efter något dygn. Ungarna vaktas och matas av båda föräldrarna och är flygfärdiga efter cirka fyra till fem månader. Ungarna är mycket olika sina föräldrar till utseendet. De är gråbrunvita och fluffiga, och har en gråsvart näbb. Sin vuxna färg når knölsvanarna efter första levnadsåret.
Den globala populationen av knölsvan är stor och uppskattas till cirka 600 000–610 000 individer. Den förekommer över ett mycket stort utbredningsområde och utvecklingstrenden bedöms som ökande. Knölsvanen kategoriserar den som livskraftig.
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
Isbladsviken där är det öppet vatten vilket gör att många änder, svanar och sothönor söker föda och rastar. Knölsvanen gillar inte att sångsvanarna finns i samma område, vilket kroppsspråket tydligt syns.
Brunänder rastar i viken, bryr sig inte om att de större sångsvanarna också finns där.
Sothönor i stort antal.
Skrattmåsar kommer på ett snabbt besök, stannar en kort stund drar sedan vidare.
Snart kommer hägrarna att bygga vidare på fjolårets bon, och åter häcka vid Isbladskärret.
Viggar som rastar i det lugna vattnet.
Knölsvan
Sångsvan
Brunand
Sothöna
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
Isbladsviken på Djurgården öppet vatten och många sjöfåglar på plats i solen.
Hundra sothönor guppade stilla och gjorde sina dyk efter föda.
Det har rapporterats Brunand och Stjärtand under helgen, lite ovanliga gäster så här års. Brunanden sågs tillsammans med sothönorna en bit ut.
Stjärtanden kom inflygande efter en halvtimmes spanande, landade alldeles nära land.
Simmade lugn omkring bland Gräsänderna, tog sig upp på land för att värma sig i solen.
Sökte sedan föda på den genomblöta gräsmattan, helt orädd.
Kanadagäss, Knölsvanar, Fiskmåsar, Gräsänder, Viggar, Storskrakar och en Knipa blev dagens kryss.
På väg till bussen passerade jag Isbladskärret som fortfarande är fruset där spatserade en kråka på isen.
Idag kändes det inte långt borta att Gråhägrarna åter skulle vara på plats, men det är bara februari även om det idag närmast kändes som en dag i april.
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
Tillsammans med några fågelvänner besökte jag Ridderholm ett underbart naturreservat på Rådmansö. Vi samlades 07:00 vid Kappellskär för att snabbt ta oss vidare mot vattnet, Silvertärnor, Fiskmåsar, Ejdrar, Knölsvanar, Skrattmåsar och Skäggdoppingar fyllde våra kikare mot det glittrande havet.
En underbar natur med vårens alla blommor.
Fisktärna som kommer med föda till den ruvande partnern.
En ruvande Knölsvan i solglittret.
Sädesärlan med sitt guppande sätt.
Det blev en lång härlig dag med många fågelkryss, sångarna fyllde naturen med underbar sång.
Stort tack till Tryggve som på ett ledigt och trevligt sätt guidade oss.
Oundvikligt att det blir många bilder när naturen bjuder på sitt allra bästa.
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
En fin grön decemberdag, ett par minusgrader på morgonen. Skrapade bilens rutor och åkte
till Örsta för att vandra runt sjöängen och spana efter några nya decemberkryss. 
Tog vägen genom Örstaskogen i hopp om att hitta både Kungsfågel och Trädkrypare, ingendera
kunde jag hitta. Däremot ett antal ryttare som kom fram genom skogen. 
Vintersolen värmer inget, den ger dock ljusare sköna dagar. 
Vid Midsommarberget kunde jag kryssa både Kungsfågeln och Trädkryparen, skönt att
få in dessa under december månad. 
Efter Midsommarberget vandrade jag mot Lundbydiket, vid Byksberget låg det 11 vuxna och
6 årsungar Sångsvanar i den öppning som fanns där. 
Grävlingholmen passerades utan att se eller höra några fåglar. 
En första kafferast vid Klosterbacken, solen lyste skönt, fortfarande runt nollgrader. 
Letade efter Gärdsmyg som brukar finnas efter Klosterbacken in i skogen utan resultat. 
Efter Klosterbacken gick jag vidare mot Skesta Hage med vinden i ryggen. 
Vid Stora Ekhammaren ett Sångsvanssträck mor sydväst, ivrigt trumpetande. 
Vid Skesta hage en ny kaffepaus med en god saffransbulle, vid fågelmatningen full fart av
de vanliga arterna
På väg mot Utloppet 3 vuxna 2 årsungar Knölsvanar, även 7 gräsänder hade hittat lite
öppet vatten där det gick att hitta föda. 
Vid utloppet har isen lagt sig.
Redan vid halvtretiden började solen snabbt försvinna ner i skogen i väster. 
4 dagar kvar till julafton och det är fortfarande grönt i markerna, kylan har dock gjort att
marken är frusen, det är lättgånget inte lerigt längre. 
© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©
Tidig morgon vid södra udden möttes vi av ett större sträck med Vitkindad gås, rapporterades 300 ex. 
Även ett sträck Storskarv drog iväg mot söder. 
Sälar låg på stenarna, något slöa troligtvis för att smälta maten. Förra gången vi besökte södra udden fick vi gå långt ut efter stranden, i år är det avspärrat. Svåra avstånd för att få bra bilder. 
Ejdrar några av arterna som fanns på plats, för övrigt såg vi Skedand, Gravand, Strandskata, Småskrake, Storskrake, Silltrut, Sjöorre, Fisktärna, Rödvingetrast alla nya årskryss. 
Rödvingetrasten troligtvis med skadad vinge då den inte flög iväg utan befann sig på marken. Strandskatan använder sin långa näbb för att hitta föda. 
Rusar sedan kvickt vidare till nästa ställe. 
I strandkanten Storskrake. 
Knölsvanar flyger lågt över havet. 
Gråtrut som intagit en bekväm vilosten. 
Tofsvipa letar föda på strandängen. 
Även Sädesärlan hoppar från tuva till tuva och ibland flyger den upp för att fånga en insekt. 
En promenad ut på Alvaret, ett ”osvenskt” landskap. Här gott om Sånglärkor, årets första Stenskvätta och Törnskata. Många Gulsparvar kom nära oss när vi satt i solen, njöt av värmen och utsikten. 
Ägretthäger rapporterades lite norrut, vi drog iväg i hopp om få se den stiliga hägern. Efter ivrigt spanande så fick vi ge upp, blev inget kryss denna gång. Väl tillbaka vid bilen, alldeles över våra huvuden kom två Röd Glada glidande, det blev ett nytt livskryss till slut. 
Utefter ost sidan, rakt ut över öppet hav med den magiska horisonten. Fåglar överallt utefter strandremsan, Rödbena, Storspov, Gluttsnäppa, Skärfläcka nya årskryss. Mindre strandpipare ser lite ensam och övergiven ut. 
Trutarna flyger i olika formationer. 
© © © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © © ©
naturenochjag.wordpress.com 