Ägnade några timmar till att slå dikeskanterna längs byvägen, naturligtvis såg jag flera vackra fjärilar på de områden jag inte hade röjt. Tillbaka med kameran för att fånga på bild, att sedan lättare kunna ”arta” dom i datorn. Men som vanligt hade de dragit iväg till andra marker, jag gick fram och tillbaka några gånger utan resultat. Till slut fick jag syn på en nyckelpiga som så skickligt balanserade på grässtrån.
Det visade sig vara en sjuprickig nyckelpiga (Coccinella septempunctata ) en art i insektsordningen skalbaggar som tillhör familjen nyckelpigor.
Både som vuxen och larv lever den huvudsakligen av bladlöss, vilket gör att den i trädgårdar och odlingar betraktas som nyttodjur. Vid brist på bladlöss kan de vuxna individerna äta pollen, och larverna sköldlösslarver. Den lever i alla naturtyper där bladlöss kan förekomma, som områden med örter, buskage och träd i öppna fält, gräsmarker, odlade områden, trädgårdar, parker och våtmarker.
Arten har mycket få naturliga fiender till följd av sin giftighet. Som ett skydd mot predatorer kan den fullbildade nyckelpigan avsöndra en gul, illasmakande och giftig vätska från benens leder.
Övervintringen sker som fullbildad skalbagge och ofta övervintrar många individer tillsammans, bland tuvor, gräs och stenar, gärna i söderläge. Ibland kan den också övervintra i byggnader. De kommer fram i mars till april. Den lever i ett till två år.
Sjuprickig nyckelpiga brukar ibland kallas för Jungfru Marie nyckelpiga eller gullhöna. Nyckelpigan förknippades tidigt med Jungfru Maria, som enligt traditionen hade nycklarna till himmelriket, eftersom sju är ett heligt tal med till exempel de sju dygderna. Nyckelpigan var Jungfru Marias hjälpreda som tog nycklarna till himmelriket. I Närke har den även kallats fårpiga.
Fakta hämtat från Wikipedia
© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©
naturenochjag.wordpress.com 