Vinbergssnäcka 11 oktober

Vinbergssnäcka (Helix pomatia) som jag hittade vid Örsta (Angarn) är ett blötdjur i klassen snäckor vars ursprungliga utbredning omfattar centrala och sydöstra Europa. Eftersom den är ätlig har människan introducerat den till många andra områden i Europa däribland Sverige.

I Europa har snäckor ätits under lång tid och odling av snäckor är känt sedan romartiden. I dag är vinbergssnäckan i kulinariska sammanhang särskilt känt som en specialitet inom det franska köket i form av escargot de bourgogne, en maträtt där den serveras vitlöksgratinerad i sitt eget skal.

Den är Europas största landsnäcka, som vuxen kan den ha en kroppslängd på 10 centimeter och skalhöjden kan vara upp till 5 centimeter. Det svenska namnet på arten anspelar på snäckans ursprungliga miljö i de mellaneuropeiska ”vinbergen”.

Vinbergssnäckan är växtätare, de söker föda som mest aktiv mellan solnedgången och midnatt, äter ett brett urval av växter och växtdelar som blad, blommor och frukter. I naturen har de en livslängd på omkring 5 år, kan i fångenskap leva i 10 år eller mer. Den äldsta individen man känner till blev nästan 35 år.

Snäckorna är hermafroditer, de vill säga en individ är både hane och hona, men för att bli befruktade byter snäckorna spermier med varandra. Vid äggläggningen gräver snäckan delvis ner sig i marken och lägger äggen där.

Vinbergssnäckor hotas av predatorer som fåglar, paddor och möss, andra djur som äter snäckor är grävling, mullvadar och näbbmöss. Gräsklippare och biltrafik är andra risker.

All fakta hämtat från Wikipedia.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©