Svartklubben 8 september

Okt9

Tillsammans med tolv förväntansfulla fågelskådare som skulle tillbringa dagen på Måsten, avresa 04:00 från Vallentuna. Tidig samling på Singö, där vi mötte skeppare Fredrik som snabbt ändrade till plan B. Det blåste för mycket för att ta oss till det tilltänkta målet.

Ett klokt beslut insåg vi snabbt när vi var på väg till Svartklubben, hög sjö när båten väl lämnat hamnen. Skeppare Fredrik navigerade oss smart genom de höga vågorna, väl framme kunde jag snabbt konstatera att detta var ett fantastiskt skärgårdsidyll.

Svartklubben är en holme och fyrplats belägen öster om Singö i Roslagens norra skärgård.

Fyrbyggnaden som stod färdig år 1820 består av ett massivt, 12 meter högt, runt stentorn med svart-vit dagmarkering. Tornet byggdes för att eldas med stenkol, därav dess tjocklek. Fyren hade ursprungligen en stor glaslanternin och var Sveriges första täckta stenkolsfyr. På 1840-talet installerade man råoljelampor och mässingsspeglar för förstärkning av ljuset. Från och med 1875 användes en fotogenlampa till fyrljuset. År 1899 fick fyren en ny lanternin med fresnel-lins som demonstrerats på Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm två år tidigare.

År 1916 fick den dittills omålade fyren sin svart-vita dagmarkering och har varit i stort sett oförändrad sedan dess. Sedan 1968 då fyren automatiserades och avbemannades, är fyrbelysningen eldriven och består av två stycken glödlampor på 1000 watt. Var femtonde sekund ger fyren två långa blänk med grön, röd och vit sektor, och dess sken syns runt 16 nautiska mil. Sjöfartsverket är ägare till fyren, men de gamla fyrvaktarbostäderna är utsålda till privatpersoner. Fyrbyggnaden är statligt byggnadsminne.

Dagen ljusnade fort och det blå morgonljuset förbyttes till ett vackert mjukt ljus som fick skärgården att bjuda upp till en ur fotosynpunkt underbar dag, med stora vågor och fina höstfärger.

Havtorn, bärens orangeröda färg lyste upp i klippskrevorna.

Med skärgården vågbrus är det lätt att njuta och låta tiden sakta flyta fram.

Östersjön detta innanhav är något som vi alla måste vara rädda om, det är så magiskt med havshorisonten och att vi har tillgång till alla dessa öar i skärgården.

(faktatexten om ön och fyren är hämtad från Wikipedia.)

Björns skärgård 18 oktober

Okt20

Nyss hemkommen från den stora bullrande staden Berlin, åkte jag tillsammans med Angarngruppen till ön Björn i Björns skärgård. En större kontrast är svårt att hitta, här ute i havsbandet är det långa stunder bara ljudet av vinden och vågorna som hörs. Vi startade 05:30 från ett mörkt Vallentuna för att vara på plats när det började ljusna.

Från Fågelsundet kördes vi över av ortens sista fiskare Kjell som med en otrolig säkerhet undvek alla grynnor på vägen till fyrön Björn, som ligger längst ut i Björns skärgård, 5 km utanför norra spetsen av Hållnäshalvön. Detta läge gör ön till en utpräglad sträckfågellokal med flest besökande fågelskådare under september/oktober och maj.

Ett fantastiskt ljusskådespel när solen började gå upp vid horisonten.

Jag spanade till en början efter sträckande fågel ut över vattnet, Kustlabb, Tobisgrissla var nya kryss för min del. Storlom, Knipa, Sjöorre, Storskrake, Alfågel, Salskrake, Havsörn, Fiskmås, Gråtrut, Knölsvan och ett sträck med Grågås kunde jag räkna in.

På vandringen runt ön fanns det en hel del tättingar, trastar, gott om Kungsfågel i enebuskarna en som inte orkat längre och hittades död.

Fram på förmiddagen syntes en skarp molnbank, det mulnade på någon timme men sedan klarnade det upp och solen kunde värma lite grann.

För många fågelskådare blev nog dagens höjdpunkt Vikaren som lade sig en bit ut. Med största sannolikhet var där två individer, även om jag inte kunde se bägge samtidigt. De var så pass olika att det borde vara två.

Vikaren skall normalt inte befinna sig på denna breddgrad, utan den naturliga vistelsen är betydligt mer norrut. Fakta hämtat från Wikipedia; Under 1800-talet fanns det några hundratusen vikare i Östersjön och i början av 1900-talet drygt hundratusen individer. Genom jakt kom arten nästan att utrotas. Också efter införande av skyddsåtgärder minskade populationen, troligtvis på grund av miljögifter ( polyklorerade bifenyler) som förorsakade fortplantningsstörningar. Nu finns det omkring 5500 vikarsälar i havet. Beståndet ökar i Bottenviken där cirka 70 procent av alla Östersjövikare lever, längre söderut är stammen tämligen svag, delvis på grund av de milda vintrarna. Jag tog mina bilder på långt håll, en av oss smög ner på den steniga stranden för att fånga bättre bilder.

Den första bilden på denna bloggsida är fotografer med en liten kompaktkamera genom tubkikaren där av en mycket sämre bildkvalitet.

14:00 blev vi hämtade av Kjell som snyggt och prydligt satte iland oss vid bilarna för en återfärd till Vallentuna. En lång dag, med fina naturupplevelser ett stort tack till Andreas i Angarngruppen som såg till att denna utflykt blev av. Återkommer med stor sannolikhet nästa gång det blir aktuellt.

Stenstrand Torö november 2013

Nov27

Som tidigare utlovat kommer nu fler bilder från fotoexpeditionen ”långa exponeringar”, här är det eftermiddagsljus och kvällsljus. Det går alldeles utmärkt att fotografera efter att solen gått ner, i ungefär 20 minuter är det ett trevligt ljus, då det inte behövs ND-filter för att ökar tiden.

Som du säkert ser så blir det en annan karaktär på bilderna när solen inte står så högt på himlen.

Solen färgar horisonten gul en färg som sprider sig även till strandens stenar.

Det skall bli ett nöje att träna på denna typ av ”långa exponeringar” hoppas kunna återkomma med mer bilder senare.

Hav och horisont Halland okt 2013

Nov5

Jag har skrivit det förr, återkommer till att det är något speciellt med hav och horisont. Utefter Hallandskusten är det verkligen rakt ut till en horisont. Jag som uppvuxen i Stockolms norra skärgård fullt med öar fascinerades mycket av att se rakt ut i ingenstans.

Vågornas kluckande, smaken av salt, doften av tång och vindens brus en mäktig upplevelse.

Har en oförklarlig lyckokänsla inför fyrar och alla typer av sjömärken, en spännande tid innan radar och GPS då gällde det att kunna navigera på ett helt annat sätt än nu.

Sjömärke fotograferat genom tubkikaren, tänk att detta lilla märke kunde vara till nytta för att komma rätt på ett brusande hav.

Solglitter över havet.

Tidig morgon med det blå ljuset innan solen färgar landskapet i varmare toner.

Strand linjerna fyllda av tång och av naturen kreativt utlagda stenar och klippor.

Undrar hur det är här under vintern med snö kyla och säkert hårda vindar, troligtvis fuktigare än på ostkusten där det kan frysa till is, här är havet öppet, säkert vacker och maffigt.

Sennebyhaken 5 oktober 2013

Okt5

Idag tidig morgon 06:00 för att åka upp till Sennebyhaken på Väddö för att spana in havsfågel och förhoppningar om diverse sträck. 8 plusgrader med en sydsyd ostlig vind, samling vid Brottby bilresa i den uppgående solen. Väl framme snabbt upp med tubkikaren vilket är ett måste, fåglarna ligger långt ut i vågorna.

Ljuset kom snabbt, trots att det inte blev en molnfri himmel. Första obsen en Gtåhäger ute på en klippa. Sjöorrar, Alfåglar och Ejdrar kunde med tubens hjälp spanas in. Alldeles för långt håll för att det skulle bli bilder, fick nöja mig med gräsänder som fanns närmare.

En Sparvhök hälsade på bakom ryggen in mot land, en kort visit. En Havsörn på skäret allra längst bort. Skäggdoping och gråhakedopping guppade i vågorna. Några Storskarvar flög förbi, Gråtrutar cirklade runt i vinden.

En ensam fiskare kämpade på med att få upp näten.

Vet inte varför det inte syntes några fågelsträck, fel vind? fortfarande för varmt? Inte lätt att veta, samma helg förra året var det väldig fart på sträckande fågel. Det blev i alla fall en fin och vacker dag, alltid något visst att vara vid havet, luktar gott av tång och lätt saltat vatten.

Singö 7 juni 2013

Jun7

En fantastisk dag med vandring på Singö i Stockholms norra skärgård, tillsammans med vår a härliga vänner Kajsa o Ronald. Känslan av den riktiga sommaren infanns sig snabbt när termometern passerade 20 grader med god marginal uppåt. Det är en mycket speciell känsla att spana ut över öppet hav med horisonten långt bort som en oändlig gräns.

Martallarna talar sitt tydliga språk om hur det är att växa här, med hårda vindar och en karg jord.

Vi stannade på en klippa vid havet, kaffe med den mycket tradionella äggmackan som alltid är med på våra utflykter. Dessutom en av hustrun bakad hallon/tosca kaka, smakade utsökt i den värmande solen och en svag ostlig vind.

I Grisslehamn inköptes nyrökt regnbåge vid hamnens fiske/rökeri affär. Härligt att se fiskebåtarna i hamnen, vilket betyder att det fortfarande finns liv i den här delen av skärgården. Regnbågen avnjöts tillsammans med nypotatis och en god romsås, jordgubbar med vaniljsås till efterrätt, ja sommaren är här. Tack Kajsa o Ronald för en fin spännande dag.

Ett dygn på Landsort februari 2013

Feb28

I söndags tog hustrun och jag båten från Ankarudden, Töro till Landsort/Öja, vi hade bokat en natt på vandrarhemmet. En vacker morgon med klarblå himmel, en närmast vårlik känsla, där solen värmde gott i en frisk ostlig vind.

Framme bjöds vi på kaffe och ostmacka av föreståndaren för vandrarhemmet, gott och trevligt. Ställde in väskor med mat och dryck, lite extrakläder innan vi begav oss ut med kamera, kikare och tuben för att upptäcka denna långsmala ö. På båten hade jag träffar en fågelskådare som i stort sett varje helg besökte ön och dess fågelstation, han berättade att det uppehölls sig en sånglärka där under vinter, ett ovanligt inslag som jag borde leta upp. Men först ut mot södra udden för att njuta av havet, vågornas musik, solen och de av is beklädda skären.

Fyren söder om udden, ett tillhåll för ett 50-tal Storskarv, den kanske mest hatade fågeln vi har i området.

Ön ungefär 4 kilometer lång, med en väg som sträcker sig från norr till söder, nu en behaglig vandring på av solens värme mjuk snö. Förbi fågelstationen och norrut gick vi och njöt i en strålande värmande sol.

Ungefär halvvägs efter att ha passerat en stenlabyrint och en gammal pestkyrkogård finns på vänster sida denna stenskulptur, som är rest till minnet av överlotsen Albert Holm som såg till att vägen mellan lotsstationerna i norr och söder skulle ha en vägförbindelse. Startade från söder, kom ungefär halvvägs, här ristade han i berget ”hit kom jag, nu får andra ta över”.

Vid norra udden spanade vi i tuben in två Havsörnar som cirklade över några småöar säkert på jakt efter någon Knipa eller Vigg som lämnat flocken och därmed blir ett lätt byte. Alltid kul att se dessa stora, stora fåglar som majestätiskt glider fram med vindarna hjälp.

Vi hade bestämt att se solen gå ner vid horisonten, nu när solen fanns på plats utan moln som skymde. Vid södra udden riktade vi våra blickar och kameror mot väster för att skåda en underbar solnedgång.

Efter denna naturupplevelse i en kall ostlig vind blev det en lagom varm bastu och aldrig smakar väl en öl bättre än där. Dagen bjöd på mycket frisk luft, sol och motion, det kändes i ansiktet så där härligt skönt att krypa ner mellan lakanen för att sova gott.

Vaknade till en mulen, dimmig morgon, snabbt ut för att kunna fånga soluppgången, nu orkade solen inte igenom riktigt.

Vinden något svagare ostlig vind, solen försökte komma fram under dagen, bröt igenom korta stunder då det verkligen knistrade över havet.

Fågelspaningen gick bra med flera fina upplevelser, naturligtvis kul att vi fann Sånglärkan efter en del sökande.

Sidensvansar och Björktrastarna ställde villigt upp för fotografering.

Entitan besökte ivrigt fröautomaten vid fågelstationen.

Båtresan tillbaka mot Torö gick i dimmans täcken, tur att det finns gott om radar och andra hjälpmedel men viktigast att det är skeppare med rutin från dessa farvatten

Jag tog naturligtvis en mängd bilder under dygnet på Landsort, kan inte visa alla här, men är du intresserad så finns bilderna på www.roffeandersson.se fliken Landsort till vänster på sidan, välkommen att titta på min hemsida.

För intresserade så kommer här en lista över fågelobservationerna på Landsort; Storskarv, Björktrast, Talgoxe, Blåmes, Koltrast, Grönfink, Sidensvans, Havstrut, Entita, Knölsvan, Havsörn, Storskrake, Brunsiska, Pilfink, Gråtrut, Gulsparv, Ejder, Gråsiska, Alfågel, Rödhake, Sånglärka, Knipa och Vigg.
23 arter blev det till slut.

18 februari 2013

Feb18

Igår tog hustrun och jag bilen söderut mot Nynäshamn för att spana in natur och fågel. En gråmulen dag runt nollsträcket, med en frisk sydostlig vind. Vi började på Torö vid Ankarudd, en fågelspanare fanns på plats med tubkikaren mellan två sjöbodar för att eventuellt skapa lite lä.

Öppet vatten och fullt med Knipor, Viggar, 8-10 Storskrakar och en ensam Salskrake. Det blev en snabb översikt med tubkikaren och lite bilder från detta kalla blåshål.

Åkte tillbaka någon kilometer för att ta oss Stenstrand ett eldorado för vindsurfare, kite-surfare och andra som behöver vind och stora vågor. Är också ett ställe som lämpar sig för sträckande fågelspaning, framför allt lite senare på året då de stora sjöfågelsträcken kommer till oss för att njuta den svenska sommaren med ljuset och värmen.

Här blåste det ordentligt, det kändes betydligt kallare än noll grader i den hårda vinden. Svårt att se fåglar som eventuellt fanns på vattnet, för stora vågor. Kunde i alla fall spana in en Sjöorre långt ut flygandes mot vinden alldeles ovanför vågtopparna, en fiskmås stretade sig också fram mot vinden på lite närmare håll.

Vi kunde inte låta bli att ägna lite tid åt att fotografera den här storslagna naturen, det är något visst med det öppna havet med sin horisont långt där borta. Skapar fantasier utöver det vanliga, med vindens och vågornas ljud som en dramatisk ljudkuliss är det fantastiskt att stå där i vinden, bara att njuta av ögonblicket.

Det är första gången jag besöker Stenstrand, en strand som verkligen lever upp till sitt namn. Här finns de mest slipade ”stendiamanter” en plats jag gärna kommer att besöka igen, massor att fotografera och studera närmare vid något varmare väder.

Åter i bilen värmde vi oss med den medhavda varma av hustrun gjorda chokladen, ingen gör varm mjölkchoklad som hon.
Nu bestämde vi oss för att åka till Alhagen en våtmark som ligger någon kilometer innan Nynäshamn, ett fint strövområde med ofta väldigt mycket fåglar. Nu började det komma snöbyar, vilket SMHI lovade skulle komma på kvällen, fel igen SMHI. Parkerade och tog vägen mot inloppet där det brukar landa sjöfågel så här års, rapporterade Brunand, Smådopping och Kricka. Strävade på in det tilltagande snöfallet, halvvägs mötte vi en skådare som kom från Inloppet och kunde berätta att där fanns nu bara Gräsänder alltså ingen tanke på att gå dit. Strömstaren fanns inte heller på plats, vi gick tillbaka en annan väg utefter en öppet å.

I snöfaller låg där en så vacker sångsvan med sin skimrande gula näbb med snöflingor som förhöjde intrycket.

Sångsvanar är en första påminnelse om att ljuset, våren är på väg. Närmare bilen såg vi ytterligare tre Sångsvanar. I bilen bestämde vi oss för att besöka kusinen G och fru H som bor på vägen tillbaka mot Vallentuna. Träffade där söta barnbarnet S med föräldrar S och F, en trevlig stunds samvaro med kaffe och lite prat om allt möjligt, tack för det kära kusin med familj.

Nynäshamn 11 december

Dec11

Dagens vandring, Nynäshamn med hustrun som guide i hennes födelsestad. Start, för pensionärer tidig morgon med Roslagsbanan 6-7 minusgrader, grå himmel, ingen nederbörd. Tåget till Tekniska, T-banan till T-centralen.

Mycket folk i morgonrusningen, märks tydligt att jag inte är van längre, svårt att stressa med i tempot, känns ibland som om jag är i vägen.

På Centralen mötte vi upp våra vänner som skulle följa med pendeltåget till Nynäs, en tågresa på drygt timmen.

Tåget stannar nere vid hamnen, där sommartid alla små röda bodar sprudlar av liv med glassätande människor, nu i december mycket snö gråkalla vindar från öster och folktomt. Utefter vägen hittade jag koltrast, sidensvans och skata i ett med röda äpplen fyllt träd. Naturligtvis blev det några bilder på fåglar även denna gång.

Vi fick regelbundet information av hustrun som berättade delar av sitt liv i Nynäs, på väg mot Ringvägen. Båtbryggorna låg tomma i väntan på våren som kommer så småningom, 10 dagar tills det vänder och vi går mot ljusare tider.

Ganska tidigt anlände vi till Sotholms Härads Hembygdsgård där vi intog lunch, för att senare vandra vidare längs Ringvägen. Där låg den gamla dansbanan, hustruns ungdomstillhåll förmodar jag.

Havet såg inte välkomnade ut, det blev mest som svart-vita bilder trots kamerans inställning på färg. Visst kallt, men ändå vackert med hela gråskalan.

Hustrun med spänstiga steg i sin underbara uppväxtmiljö.

Turen runt Ringvägen avslutades med en kopp kaffe, lussebulle på konditoriet i centrum. Tåget tillbaka mot Stockholm, dagen utflykt tog hela dagen i anspråk, 1 mils vandring med mycket frisk luft i lungorna, en fin naturupplevelse, dagens facit.

Östra Lagnö 3 maj

Maj3

Temperatur: +5 – +10 Vind: Stark N

Molnighet: Växlande Sikt: God

Nederbörd: Uppehåll

Tillsammans med: Ensam

Detta besök på Östra Lagnö började med Ljusteröfärjan 06:50, en dryg timme tidigare än förra besöket. Efter att det igår hade varit väldigt varmt, årets hitills varmaste dag, idag inte samma värme vid start + 4,5 en frisk mycket kall vind från norr, mitt på dagen + 10. Förra besöket blev jag väldigt förtjust i den lilla trädkryparen som vi då såg på ganska nära håll och inte ett dugg rädd, så nu tog jag med Nikon D100 med 300 mm och 2 gångers konverter för att få bra närbilder på trädkryparen. Så det va med stor spänning jag återkom till området där vi spanade in trädkryparen förra gången, men denna gång fanns den inte på plats trots lång intensiv spaning. det blev trevlig ändå, ladusvalorna hade kommit, gjorde sina flygakrobatiska konster men också satt stilla för fotografering på ett träd alldeles där jag intog första kaffet.

Ladusvala årets första.

Bofinkarna finns som alltid överallt, denna vanliga, mycket trevliga och vackra fågel. just nu sjunger den med hög stark ton.

Nyfiken bofink.

Det är inte bara att sitta där, sjunga och vara stilig, behövs mycket material för att få ihop till ett bra bo, snart skall det läggas ägg och plötligt är det små bollar som skall skyddas och matas.

Det finns inte lika många ejdrar som förr, därför kul att se dessa fina mäktiga sjöfåglar.

På hemvägen svängde jag höger och kom till Noret/Ljusterö, där det blåste kallt, så illa att varken rödbena eller gluttsnäppa fann på plats. Det är en fin strand där det btukar finnas en del vadare, nu fanns det inga där. Räknade in lite annat bl.a ett par skäggdopingar som dansade sin stilla dans. Upp mot skogen spanade jag in stenskvätta. Avslutade med en kopp kaffe innan jag körde mot färjan för att köra hem till Vallentuna. Det blev drygt 5 timmars naturupplevelse denna kalla, blåsiga dag.

Svårflörtad stenskvätta.

När jag kommit hem, tömt kameran, gått igenom bildern inser jag att lövsprickning och knoppar är någor som måste ligga mig väldigt nära. Var och varannan bild är av det slaget, är det den långa väntan, längtan efter sol, värme och den skira grönskan ??

Dagens observationer: Ladusvala, Bofink, Strandskata, Talgoxe, Knölsvan, Ejder, Pilfink, Havstrut, Större hackspett, Koltrast, Sångsvan, Kråka, Stare, Gulsparv, Blåmes, Steglits, Tofsvipa, Fiskmås, Skrattmås, Grågås, Havstrut, Sädesärla, Skäggdoping, Stenskvätta, Storskarv.