Svartmes 25 september

När jag sitter i mitt gömsle för att fotografera småfåglar så brukar jag fundera vilken som är svårast att fånga på bild. Talltitan är en snabb rackare liksom blåmes och talgoxe, men svårast är nog svartmesen. Den kommer snabbt in mot fröautomaten och försvinner blixtsnabbt iväg med ett frö.

Svartmesens latinska namn Parus ater – vilket betyder, svart mes. Namnet nämns första gången 1728 men är säkert äldre än så. ”Svart-” syftar säkert på artens svarta hjässa och haklapp. Inget annat namn har veterligen använts.

Finns i så gott som hela landet utom i de allra nordligaste delarna, lever i huvudsak av granfrön men äter även spindlar och insekter. Hålhäckare som föredrar ren barrskog även om den på Gotland även häckar i lövskogar.

Svartmesen är vår minsta mes och är i Sverige en ganska allmän häckfågel. I huvudsak är den knuten till barrskog och mest trivs den i mer eller mindre rena granbestånd.

Svartmesen lever i stor utsträckning av granfrön, även om den också tar insekter, spindlar och andra smådjur. Liksom så många andra fåglar som har granfrön som huvudföda, blir svartmesen beroende av granens frösättning. Dåliga kottår kan den uppträda i väldiga flockar som drar söderut i jakten på föda. En stor del av svartmesarna stannar emellertid kvar i närheten av sin häckningslokal även under vintern och stryker då omkring i flockar med andra mesar. Dessa mesflockar söker emellertid inte sin föda helt på en slump. Flera mesar lägger upp förråd inför vintern. De börjar tidigt under sommaren att stoppa undan överskottsföda i barkspringor, mellan barr och i andra skrymslen på träden. Mesarnas hamstring skiljer sig från exempelvis nötskrikans genom att en och samma individ sällan torde återfinna just det förråd som han lagt upp. I stället så gömmer alla individer av en art sina förråd på för arten karaktäristiska delar av träden, nämligen desamma som de främst utnyttjar för näringssök. På så sätt får alla individer av arten som söker föda i den aktuella skogen att ha glädje av de upplagda förråden. Denna kollektiva hamstring är naturligtvis en utomordentlig anpassning till de hårda villkor som kan råda under vintrarna för små mesar.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck

 © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©