Folkbrinkströmmen Tyresö 11 februari.

Feb11

Det första jag stötte på idag när jag besökte Folkbrinkströmmen vid Tyresö kyrka, en strömstare som födosökte på iskanten. Hit tar jag mig med Roslagsbanan, tunnelbanan och slutligen buss från Gullmarsplan till slutstationen Tyresö kyrka i förhoppning om att kunna fotografera kungsfiskare och skäggmes. Två arter som jag hittills inte lyckat fånga med kameran. Följde långsamt strömmen i hopp om att kungsfiskaren skulle sitt fint på en gren över vattnet, inte heller denna gång fick jag den efterlängtade bilden.

Promenerade till Notholmen där i vassarna brukar det finnas skäggmesar, satt mig ner tog fram termosen och ostmackan. Lyssnade intensivt efter skäggmesen typiska plingande, då hörde jag ett annat ljud två sångsvanar kom inflygande ivrigt trumpetande. Ljudet som ger känslan att våren är på väg i varje fall i dag när det är plusgrader.

En ensam fiskare på isen i en ganska kall nordvästlig vind, såg inte om det blev fiskelycka denna dag.

Efter kaffepausen åter mot strömmen i hopp att kungsfiskaren skulle synas till. Gott om fåglar vid matningen, gråsiskor förstås det finns fortfarande gott den arten.

Väntade på att stenknäcken skulle komma fram, i stället kom det ett gäng stjärtmesar.

Stjärtmesen en av fågelvärldens ”gulligaste”.

Kan rapportera att gräsandshannarna nu börjar få tillbaka den finna huvudfärgen, snart tid att söka efter villig hona.

Strömstare 8 november

Nov9

Strömstaren med latinska namnet Cinclus cinclus vilket var namnet hos Aristoteles var namnet på en liten fågel som levde vid vattnet, är en mina favoriter. Den har kallats vattenstare, fors-sparre, och forskarl, alla dessa namn stämmer bra in på denna spektakulära fågel. Bilderna är tagna på en av de två individer som nu finns i en lokal på norra Djurgården.

Den lever vid strömmande vatten i de flesta svenska landskapen, men den är endast vanlig som häckfågel längs fjällkedjan och i de västra delarna av Dalarna och Värmland.

Strömstaren föda består av vattenlevande insekter och andra vattenlevande djur.

Strömstaren simmar med hjälp av vingarna och kan gå på botten för att hitta föda.

Strömstaren är en fågel som stannar i landet men i oktober-november flyttar den till södra Sverige, återkommer till häckningsplatserna i mars-april. Sången hörs ofta mitt under vintern och är en lugnt framförd ramsa av lågmälda toner. Dessa är ganska skrovliga och gnisslande. Locklätet är kort och strävt.

Fler namn på strömstaren, strömkalle (Västmanland), strömpräst, strömsparv, vattensvala, romorre (Hälsingland), forskung (Bohuslän) och strömskata (Närke).

17 december

Dec18

Isen börjar nu lägga sig i grunda vikar efter några dygn med minusgrader.

Blåmesen hänger lätt för att hitta föda, behöver mer mat när kylan sveper in.

Innan marken frusit håller björktrasten till på marken för sina födosök.

Storskraken simmar lite längre ut där det är öppet vatten och kan där söka fisk.

Gräsänder sträcker bort mot någon som kastar ut bröd eller annat gott, de ser på långt håll när det kommer någon med mat då det bäst att sätta fart.

Inte bara jag som smyger omkring för att titta efter fåglar, den här filuren ligger blixtstilla i väntan på att någon liten mes ska landa i närheten.

En knölsvan kommer till attack.

Väljer att vika undan, jag var nog lite för stor, teleobjektivet såg säkert skräckinjagande ut.

Snatterand 17 december

Dec17

Snatterand så här års är en ganska ovanlig syn, den brukar lämna i augusti – oktober. Har sina övervintringsområden kring Nordsjön, återkommer vanligtvis i april. Idag fanns det minst 6 stycken i närheten av Viggbyholms båthamn.

Snatteranden är den mest anspråkslöst färgade av våra änder. Den återfinns i huvudsak längs med Östersjökusten från Öland i söder till Uppland i norr. Längs Västkusten betydligt sällsyntare. Lokalt häckar snatteranden även i södra Sveriges inland.

Födan består i huvudsak av alger och späda vattenväxter samt frön, men även insekter, kräftdjur och mollusker.

Latinska namnet Anas strepera – vilket betyder bullrande and. Namnet nämns första gången 1814, ”snatter” är antagligen en översättning av tyska Schnatterente eller syftar på det latinska strepera som betyder högljudd.

Arten är känd för att vara snattrig och högljudd, speciellt då den uppträder i flock. Den har även kallats skrikand.

Under mitten på 1900-talet uppskattades antalet häckande par till mellan 400 – 800. Fortfarande idag en ovanlig fågel och kanske vår mest sällsynta and

Vigg

Mar9

Jag hade möjlighet till bilder på en vacker vigg vid Edsbergs slott. Viggen är för oss som såg Bertil Danielssons naturdokumentär ”Viggen Viggo” en mycket kär och välkänd fågel.

Filmen handlar om en viggunge som familjen Danielsson finner på sin ö utanför Möja i Stockholms skärgård och föder upp tills den är flygfärdig.

Filmen finns se på https://www.youtube.com/watch?v=_YiJ0b_3H-k

”Viggen Viggo” är det närmaste en naturdokumentärsklassiker vi kommer i Sverige.

Vigg är en fågel som tillhör gruppen dykänder inom familjen änder. Viggen är en ganska liten och kompakt dykand där den adulta hanen är kontrastrikt svart och vit med en tydlig hängande tofs på huvudet. Honan är brunaktig och har en mindre tydlig tofs. Båda könen har gul iris och ljust gråblå näbb med svart näbbnagel.

I Sverige är den på sommaren vanligast i Norrland och Sveriges östliga delar, men häckar i stort sett i hela landet. Merparten lämnar Sverige under vintern men vissa övervintrar i södra Sverige.

Sångsvan Tysslingen 2016

Okt23

Så här års ser vi hur Sångsvanar i sina V-formationer drar söderut till varmare trakter för att övervintra. När det vänt och ljuset börjar komma tillbaka så återvänder de till oss igen. Tidigt på våren då det ännu inte blivit helt isfritt, det går att hitta föda trots allt.

Bilderna är tagna mitten av maj från ett gömsle vid sjön Tysslingen i Närke.
Jag kommer att återkomma med fler bilder på Sångsvanar.

Hälsingland 25 juli

Jul25

Morgonen började med en promenad, där kära hustrun plockade smultron som kärleksfullt serverades till frukosten som faktiskt kunde avnjutas på verandan.

Drygt två veckor försenade finns det nu mogna hjortron, det ser ut att bli ett mycket gott hjortronår. Normala år är hjortronen mogna att börja plockas 12 juli på Hermandagen.

Myren är full av än så länge röda bär som vi väntar in ytter liggare några dagar.

Lärkfalken sitter kvar i toppen av granen för att hålla koll på läget, så fort vi närmar oss så börjar den med sitt karakteristiska varningsläte.

Behåller hela tiden ett säkerhetsavstånd, tror inte det går att komma närmare för att få bättre bilder.

Vid matningen är det full fart, bofinken med den nya generationen äter friskt av solrosfrön.

Den större hackspetten har varit osynlig några dagar men är nu åter, har sin mat i samma träd som ekorren, de samsas väl. Hackspetten tittar gärna på hur ekorren tar sig in till jordnötterna, lyckas inte komma till utan får nöja sig med fettet som också innehåller nötter.

Grönsiskan är den art som vi just nu har flest av, både vuxna och ungar.

Väntar med spänning på det oväder som ska komma under natten med regn och hårda vindar.

Hälsingland 22 juli

Jul23

Hustrun cyklade iväg häromdagen för att plocka smultron (som äntligen börjar mogna) ett par kilometer från stugan. Kom hem och berättade att hon sett, hört minst två ”rovisar” . Vi brukar promenera dit varje morgon så idag var kamera och kikare med för att se vad det var som hustrun sett. Genast kunde vi se den sitta väl synlig men på långt avstånd.

Med tubens och kamerans hjälp kunde det konstateras att det är två Lärkfalkar, det blev ett nytt Hälsingekryss. Kul nu har vi Tornfalk och Lärkfalk nära tomten.

Eftermiddagen ägnade vi en och en halv timme i gömslet för att följa smålommen.

Idag bara en adult men med två ungar, som vanligt den ena väldigt ”kelen” hela tiden tillsammans som vi tror mamman. Den något större och troligtvis äldre gjorde en lite längre flygövning över sjön.

Gömslet verkar inte störa ett dugg, när de fiskar kommer de ofta nära och bryr sig inte om kamerans smattrande, först en adult som dyker upp alldeles i närheten.

Efter kommer ungen snabbt simmandes, vill inte vara ensam.

Under tiden vi satt kom inte den andra adulta smålommen till baka, troligtvis borta för att äta och komma tillbaka med föda.

Smålom 23 maj

Maj24

Hade bestämt mig för att denna sommar leta efter smålom, naturligtvis är det en art som finns här i Hälsingeskogarna med alla småtjärnar. Trots tidigare somras letande hade jag inte hittat Smålom, Storlommen däremot finns det gott om i vårt sjösystem. Igår åkte jag upp mot en liten tjärn bra några kilometer bort, via en skogsväg kommer jag fram till en liten tjärn, tog fram tubkikaren och det första jag fick in i tuben en Smålom på sitt rede. Fantastiskt ett Hälsingekryss redan nu och dessutom på ett rede, utanför simmade den andra hälften i det kalla blå vattnet. Kunde trots det långa avståndet få bilder som bevisar att jag såg rätt och att det inte var en dröm. Över tjärnen flög hussvalor omkring ivrigt sökande efter föda, som raketer for de runt ofattbart hur de kan navigera utan krocka med varandra. En Gluttsnäppa gick långt bort i strandkanten letande efter något att äta innan färden norrut fortsätter. Sädesärla, Gulärlan fanns där utefter strandkanten. Trevliga observationer men inte gick det upp mot Smålommen som jag nu skall följa för att se om ungarna kommer på vingar senare i sommar. Ett underbart sommarprojekt. © © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

Fåglar vid Stockholms ström 2014

Feb2

Stockholms ström ett eldorado för en mängd fåglar både naturliga stannfåglar men även normalt flyttfåglar. Nedanför Cafe Opera finns en matningsflotte där det samlas många fåglar.

Här finns stora förutsättningar att skåda fågel på nära och bekvämt avstånd. Även ett bra ställe att träna upp förmågan att fotografera speciellt fåglar i flykt eller olika beteenden.

Ovan tre olika sätt att fotografera Skrattmås, en karaktärsbild Skrattmås stående vilande på ett ben. Skrattmåsar i stilig flykt, samt ett porträtt där det tydligt syns att den har en vinterdräkt där huvudet senare i vår skall bli så karakteristisk mörkbrunt.