Vallentuna 11 april

Efter en nu för tiden lång och kall vinter så är nu våren på gång, Lite snö ligger fortfarande kvar på norrsidorna, solen värmer skönt och äntligen så är ljuset tillbaka.

Fasanen har i flera år gäckat mig, har hört den och bara sett den springa iväg utan att ha fått den i kamerans sökare. Den här tuppen har ”vårsminkat” sig för att få tag i den höna som finns i området.

Blåmesen letar efter en bra bostad till årets familj.

Koltrasten sjunger högt och vackert även den för att ”ragga” en hona.

 

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Snatterand 17 december

Snatterand så här års är en ganska ovanlig syn, den brukar lämna i augusti – oktober. Har sina övervintringsområden kring Nordsjön, återkommer vanligtvis i april. Idag fanns det minst 6 stycken i närheten av Viggbyholms båthamn.

Snatteranden är den mest anspråkslöst färgade av våra änder. Den återfinns i huvudsak längs med Östersjökusten från Öland i söder till Uppland i norr. Längs Västkusten betydligt sällsyntare. Lokalt häckar snatteranden även i södra Sveriges inland.

Födan består i huvudsak av alger och späda vattenväxter samt frön, men även insekter, kräftdjur och mollusker.

Latinska namnet Anas strepera – vilket betyder bullrande and. Namnet nämns första gången 1814, ”snatter” är antagligen en översättning av tyska Schnatterente eller syftar på det latinska strepera som betyder högljudd.

Arten är känd för att vara snattrig och högljudd, speciellt då den uppträder i flock. Den har även kallats skrikand.

Under mitten på 1900-talet uppskattades antalet häckande par till mellan 400 – 800. Fortfarande idag en ovanlig fågel och kanske vår mest sällsynta and

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

Svart/vit flugsnappare 21 juni

 

Runt holkarna nu är det mest fart på den svartvita flugsnapparen som har ungar i ett flertal av våra holkar.

Att det finns ungar i holkarna syns tydligt på att föräldrarna kommer med korta intervaller. Födan väl förankrad i näbben, trots det hittills kalla vädret så finns det gott om insekter som är flugsnapparens föda.

Här är det honan som hittat en riktig godsak.

Hanen tyckte nog att fotografen var för nära holken, han försökte med sitt varningsrop kalla på uppmärksamheten.

Snabbt drog sig fotografen därifrån så att ungarna i holken fick del av insekterna.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

Livskryss 208

En gråvädersdag, grått med regn kom rapport från Ånge om en tjockfot. Återigen drog hustrun och jag för att få ett nytt livskryss. Som vanligt var vi inte ensamma utan där fanns några andra fågelintresserade från Sundsvall redan på plats. Det blev en mycket fin observation genom tubkikaren, tyvärr långt avstånd för bra bilder. Vi firade livskrysset med att äta på thaimat i Ånge och sedan en trevlig bilfärd till Aspviken.

Trots att tjockfoten är en vadarfågel så förekommer den i torra och vegetationsfattiga biotoper. Den är mestadels nattaktiv, speciellt när den sjunger under häckningsperioden. Dess föda består främst av insekter och ryggradslösa djur, men den äter även ödlor. Den lägger en kull om året vilken oftast består av 2 ägg, men kullar med 1-3 ägg förekommer. Äggen placeras i en grund uppskrapning direkt på marken. Paret ruvar tillsammans i 24-26 dygn. Efter att äggen kläckts tar båda föräldrar hand om ungarna i 36-42 dygn tills de är flygga. Som försvar förlitar den sig oftast på att inte bli upptäckt genom sin förmåga att kamouflera sig. Den uppträder oftast en och en eller i par och endast sällsynt i mindre grupper.[

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

Forsärla Åkersberga 2 maj

Forsärla rapporterades från slussen i Åkers kanal, vilket var lagom avstånd då jag ändå var i närheten. Helt enligt rapporten fann där två exemplar som flög snabbt omkring för att lleta föda.

Forsärlan är inte så vanlig i våra trakter, senat jag ”kryssade” så var det i Skåne. Det är den ärla som har längst stjärt och kortaste ben.

Flyttar till västra Europa under vintern, boet i klippskreva, hålighet i stenbro o.d intill vattendrag.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

Bergfink

Bergfink, engelska namnet Brambling, latinska namnet Fringilla montifringilla.

I Sverige häckar den i Norrlands skogs- och fjälltrakter, i synnerhet i björkskogar. Man räknar med att det finns ett par miljoner fåglar i Norrland. Artens häckningsområde i Sverige sträcker sig ungefär till Dalälven om vårarna är snörika. En liten del övervintrar i sydligare delar av Sverige om tillgången på mat är tillräcklig. Där kan den ses på fågelbordet. I Skånes bokskogar vid dessa tider, kan bergfinkarna uppehålla sig i tusental, där de äter av bokollon.

Både hanen och honan blir ungefär 16 cm långa och väger ungefär 25 gram.

Dess sång är ganska monoton och för människan inte så njutbar som bofinkens. Man kan jämföra sången med grönfinkens enstaviga ”bräkande”, men med mer kraft och schwung i det. Ornitologen Erik Rosenberg såg det som en liten cirkelsåg i verksamhet.

Under vår- och höststräcket kan man se stora flockar med bergfinkar som rör sig på ett märkligt rullande sätt över stubbåkrar och fält. Rosenberg kallade det här för ”bergfinkstraktorn”, beroende på att sista ledet då och då flyger upp och tar täten.

Dess levnadssätt är mycket likt bofinkens och den uppträder också ofta tillsammans med bofinkar. Den äter framför allt frön. Den äter också insekter och deras larver, särskilt den första tiden, när den matas av föräldrarna.

Boet byggs av gräs, mossa och bark och fodras med fjäder eller hår. Det placeras i en trädklyka i gran, björk, tall eller al eller i en buske. Äggen, omkring 5-7 stycken, är 20 millimeter stora, grön- eller brunaktiga med mörkare fläckar och liknar bofinkens. Äggen ruvas i 11-12 dagar av honan. Ungarna stannar därefter i boet i 12-13 dagar. Bergfinken blir könsmogen efter 1 år och kan bli upp till 15 år gammal.

Förr har bergfinken även kallats ”norrqvinten”, ”norrkvint”, ”getare” och ”qväkaren”.

fakta Wikipedia

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Blåmes augusti 2014

2867

En liten gapande blåmes, säkert en tredje kull som långt in i augusti behöver matas, syns tydligt på föräldrarna att livet har varit tufft. En mycket sliten fjäderdräkt och betydligt tunnare än ungarna som bara gapar och tar emot vad som bjuds.

2823

2812

2813

2817

2814

2819

Så iväg för att hämta mer.

2832

Den här föräldren har tre hungriga ungar kan bara se att det är en som matar normalt är att bägge föräldrarna matat ungarna. Faktum är att ungarna börjar äta av dr utlagda frön som finns men det är naturligtvis enklare när någon stoppar in födan.

©©  All rätt förbehålles fotografen ©©