Fnöskticka 31 oktober

I den kyliga vinden tog jag mig in i skogen för att som jag hoppades få ”kryssa” trädkryparen som saknas på min höstlista från Angarn. En behaglig vandring i denna årstid tysta natur, ingen trädkrypare ville visa upp sig. Marken består av en vacker matta av höstens alla löv, på en liggande gammal björk växte en stor fnöskticka, på en intill stående gammal björk kom det fram flera ”småtickor”.

Fnösktickans fruktkroppar har i äldre tider haft stor ekonomisk betydelse som råvara till fnöske. Första gången som fnöske nämns (och då i samband med eldslagning) är i en bok av romaren Plinus den äldre som levde år 79 – 23 F. Kr. Att det använts länge i Norden bevisas av att man hittat fnöske och fnösktickor i utgrävningar från stenåldern.

Fnösktickan var förr i tiden en verklig nyttoväxt som man förutom att plocka hem från skogen odlade med stor framgång. I Sverige planterade man gärna lövträd nära gårdar och byar, bland annat oxel, som ger extra stora tickor. I Danmark planterade man bok på fuktiga ställen, och när plantan vuxit i några år, böjde man ned toppen i marken och förankrade den. På detta sätt fick man bågar som växte sig grova, och när det var dags att skörda tickorna behövde man ingen stege.


Fnöske har huvudsakligen tre användningsområden: eldslagning, sjukvård och kläder.
För att göra upp eld slog man gnistor med till exempel stål och flinta. Gnistorna samlades upp av fnöske så att detta började glöda. Därefter höll man näver eller annat brännbart material mot fnösket och blåste på glöden. Det brinnande näverstycket överfördes sedan till den riktiga brasan. För att göra fnösket mera eldfängt kunde man dränka in det i en salpeterlösning och sedan låta det torka. Detta kallades luttrat fnöske.


I den samiska folkmedicinen har fnöske använts i en magisk medicinkur. Man antände små stycken av fnöske och placerade de glödande styckena på bölder eller på de ställen där man hade ont. Detta kallades att bränna tunder. Man kunde också bränna tunder utanför kroppen, på en sten eller ett träd. Fnöske har också använts på sår som blodstillande medel. Genom kapillärkraften sögs blodplasma upp i det torra fnösket, och då koagulerade de röda blodkropparna fortare. Fnöske såldes på apoteken under namnet Fungus chirurgorum.

De sämskskinnsliknande sjoken av fnöske har använts till kläder. På Livrustkammaren i Stockholm finns en rock och en mössa gjorda av fnöske.
Fnösktickan kan användas till att färga garn. På ullgarn betat med vinsten och tennsalt ger den en guldbrun färg.
Inuti angripna träd bildas ibland långa vita mycelhudar, som brinner lika långsamt som fnöske. Dessa har använts i stället för stubintråd.
Fnösktickan kan också ge material till allehanda småslöjd.

Tänk vad människor för i tiden hittade användning av saker i naturen, dessutom så är det vackra juveler.

All fakta hämtade från Naturhistoriska riksmuseets hemsida.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Annonser