Duvhök

Duvhöken är en medelstor kraftfull rovfågel som väger 700–1200 gram och har breda, rundade vingar och proportionellt kort, tydligt bredbandad stjärt. Honan är betydligt större än hanen med en längd på 58–64 cm och ett vingspann på 108–120 cm jämfört med hanens omkring 49–56 cm och vingspann på 90–105 cm.  Duvhöken häckar i hela landet upp till trädgränsen men inte i fjällen.

Arten föredrar skogsmiljö, helst med inslag av gamla barrträd. Boet byggs av ris och fylls med gräs, lav och mossa. Boet byggs på varje år, främst på höjden. Dock använder sig paret ofta av samma bo i högst tre år i sträck, förmodligen på grund av parasiter. Paret har i sitt revir ofta ett antal bon som de väljer mellan varje vår. Honan lägger i snitt tre till fyra ägg, främst i maj och ruvar mellan 36 och 38 dygn. Ungarna blir flygga efter 40 till 43 dygn

Duvhökar lever av fåglar och mindre däggdjur som hare, ekorre, större fåglar upp till tjäderns storlek, emellanåt även andra rovfåglar. Den lever även av as, främst vintertid. På grund av att honan är så pass mycket större än hanen kan hon också slå betydligt större byten.

Stammen i Sverige minskade kraftigt från 1800-talet till mitten på 1900-talet på grund av jakt. Under 1950-talet var det istället miljögifterna som gick hårt åt stammen men efter förbud mot vissa miljögifter har stammen återhämtat sig. Idag finns en livskraftig population i Sverige på mellan 5 000 till 10 000 häckande par som dock minskar. Arten är i Sverige fredad från jakt. I Artdatabankens rödlista från 2015 kategoriseras den som nära hotad (NT).

Fakta Wikipedia

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Angarnssjöängen 9 september

Örsta 07.00 lätta dimmoln över hagarna 3-4 plusgrader en sol som snabbt tog bort dimman och värmde luften till en underbar höstdag. Vi några fågelintresserade tog ”Calles väg” bort mot Lundbydiket, på vägen spanade vi in tre Blåhakar som blev livskryss för mig, en underbar liten fågel.

Många gäss och Tofsvipor på Åsta gärde tillsammans med kvarvarande Starar, Ljungpipare och Grönbena. Sädgäss kom inflygande gjorde några varv för att sedan landa med sin klart lysande orange ben.

Vi tog Midsommarberget i besittning, sen förmiddag en andra kaffe och span utöver ett lugnt vatten.

Det blev Sothöna, Snatterand, Kricka, Skedand, Gräsand och Bläsand.

Solen kom fram över Midsommarberget, värmde gott. Högt uppe hörde och såg vi Lärkfalk en adult och en årsunge. Vi spanade febrilt efter den Aftonfallk som rapporterats för någon dag sedan men utan resultat. En väldigt ljus Ormvråk gjorde några svep högt upp, egentligen för långt avstånd för att fotografera men det är svårt att låta bli, en rovfågel mot en blå himmel är trots allt en härlig bild.

En Duvhök ännu längre bort, men ändå kameran kom fram ändå.

Ormvråken ser verkligen liten ut när den syns bredvid en Havsörn. Ormvråken försöker mobba den betydligt större Havsörnen som efter en stund seglar vidare.

Njuter av dagen fram till 14-tiden, då är det någon annan som vill ta över kameran, lika bra att packa ihop. En fin dag med drygt 40 fågelobsar varav Blåhaken som ett livskryss. Två Rådjur icke att förglömma.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Angarn 25 oktober

Torsdag och jag brukar hämta mitt underbara barnbarn i Skogås, förkortar dagen på dagis. Idag är underbarnet förkyld och hemma med mamma.  Av den anledningen är jag på plats för att dokumentera första nattisen, flera minusgrader under natten och det blev is på delar av Angarnsjöängen och de små vattenpölarna hann frysa. När jag kom fram är det minus 3 grader, strålande sol som värmde riktigt gott, nästan ingen vind.

Den kalla natten med ordentlig frost gjorde att det fanns gott om fotoobjekt på marken, den första kylan gör små saker till vackra bilder.

Det gnistrar som små juveler överallt på blad, växter och tidigare vattensamlingar. Varje årstid har verkligen sina vackra sidor.

Fågellivet, inte så mycket att spana efter, eller just det är mycket spaning men få fynd, långt bort tyckte jag mig i alla fall se något som kunde vara en rovfågel, med blotta ögat en prick på väg mot mig, tiden stämde det brukar komma rovfåglar från det hållet vid den här tiden på dagen. Snabbt upp med kameran, i mitt 500m/m teleobjektiv såg jag till min förvåning ett enmotorigt flygplan, snart hördes även propellerljudet, totalt lurad, men det blev några flygplansbilder.

Kråkorna finns i alla fall kvar och de hörs väl när de kraxar.

Åter till Midsommarberget träffar jag två trogna skådare, lite samtal om fåglar den stundande vintern och att det snart är tid för fågelmatningen att komma igång. Då äntligen en ”rovis” från sydväst kommer en duvhök flygande över sjöängen bort mot Skesta hage, tyvärr på väldigt långt håll men jag tänker att kanske det ändå kan bli en skaplig bild.

Med en bra utsikt över sjöängen syns i det fortfarande öppna vattnet en knölsvansfamilj sakta glida fram, det är faktiskt inte så vanligt med knölsvan här. Ett 20-tal bergfinkar kom från skogen och drog norrut. En sångsvan i ensamt majestät drog förbi på förmiddagen söderut.

Åkrarna är nu plöjda, bildar hårda, kalla mönster och väntar på vårens växtlighet och sånglärkorna som här brukar finnas i stora mängder när ljuset och värmen återvänder.

Åter vid bilen så är det plus 15 grader i solen, men bara plus 3 i skuggan, SMHI talar om snöblandat i kväll/natt, få se hur rätt/fel dom har in sina prognoser den här gången.