Björkby-Kyrkviken ett naturreservat nära Vallentuna centrum, ett omtyckt och välbesökt område. I dag denna mycket gråa januaridag gick hustrun och jag en tur för att få frisk luft och se vad vi kunde hitta för fåglar i området.
Väldigt snabbt innan vi kommit in i reservatet kunde vi räkna till 12 sidensvansar.
För fotografen är sidensvansen ett besvärligt objekt då de oftast sitter väldigt högt upp så det blir nästan alltid bilder underifrån. Sidensvansarna häckar i de nordliga delarna av landet men under vintern kan stora flockar dra söder ut på jakt efter rönnbär.
Blåmesarna är stationära hela året, syns ofta vid fågelmatningarna framför allt när det blir kallt.
I dag är det flera plusgrader, då hittar de föda bland annat i enbuskar.
Steglitsen är troligtvis vår färgrikaste fågel som har blivit vanligare i vårt område och kan stanna kvar hela vinter.
Steglitsens favoritföda är ståndare av tistlar och kardborre, men ses även den vid vinterns matningar.
Domherre en art som mer och mer närmar sig bebyggelsen, ses ofta parvis eller i smärre rätt glesa flockar.
Koltrast framröstad till Sveriges nationalfågel, milda vintrar stannar den gärna kvar.
Koltrasten hörs tidigt på våren, sjunger från någon taknock eller tv-antenn eller någon trädtopp. Hannen svart med på sommaren en gul näbb, honan lite mer brun.
Tallbit, precis som sidensvansen kommer den norrifrån för att på vintern söka efter fram för allt rönnbär. Den har funnits här i området ca: fjorton dagar i en större flock på ungefär 20 individer, nu är de mesta bären uppätna idag fanns det fyra kvar som smaskade på de sista rönnbären.
Tallbiten kallas i folkmun för dumsnut eftersom den är fullständigt orädd för oss, i Vallentuna har det varit 4 stycken på rönnarna vid stora parkeringen där det passerar både bilar och människor.
naturenochjag.wordpress.com 