Björkby-Kyrkviken, Vallentuna efter en natts snö som så fint ligger kvar på träden.
Nollgradigt och helt vindstilla, skön promenad i lugnt tempo.
En perfekt dag för att göra snöskulptur.
Björktrastarna tar en lång och stillsam paus med fin utsikt.
Nötväckan letar föda.
Vid kyrkan mötte jag en av de fasaner som brukar hålla till där. De brukar snabbt förflytta sig men idag så hann jag med att få en bild på denna så färgglada individ.
Som vanligt så ville inte koltrast vara med på bild, lyfte snabbt och försvann till ett närbeläget träd.
Kråkorna verkade ha en samling, de satt tysta spanande ner över sjön.
Kajorna kan utan tvekan sägas vara Vallentunas kommunfågel, de samlas i stora flockar runt centrum.
Avslutar promenaden med den alltid så fina blåmesen,
Björkby-Kyrkviken ett naturreservat nära Vallentuna centrum, ett omtyckt och välbesökt område. I dag denna mycket gråa januaridag gick hustrun och jag en tur för att få frisk luft och se vad vi kunde hitta för fåglar i området.
Väldigt snabbt innan vi kommit in i reservatet kunde vi räkna till 12 sidensvansar.
För fotografen är sidensvansen ett besvärligt objekt då de oftast sitter väldigt högt upp så det blir nästan alltid bilder underifrån. Sidensvansarna häckar i de nordliga delarna av landet men under vintern kan stora flockar dra söder ut på jakt efter rönnbär.
Blåmesarna är stationära hela året, syns ofta vid fågelmatningarna framför allt när det blir kallt.
I dag är det flera plusgrader, då hittar de föda bland annat i enbuskar.
Steglitsen är troligtvis vår färgrikaste fågel som har blivit vanligare i vårt område och kan stanna kvar hela vinter.
Steglitsens favoritföda är ståndare av tistlar och kardborre, men ses även den vid vinterns matningar.
Domherre en art som mer och mer närmar sig bebyggelsen, ses ofta parvis eller i smärre rätt glesa flockar.
Koltrast framröstad till Sveriges nationalfågel, milda vintrar stannar den gärna kvar.
Koltrasten hörs tidigt på våren, sjunger från någon taknock eller tv-antenn eller någon trädtopp. Hannen svart med på sommaren en gul näbb, honan lite mer brun.
Tallbit, precis som sidensvansen kommer den norrifrån för att på vintern söka efter fram för allt rönnbär. Den har funnits här i området ca: fjorton dagar i en större flock på ungefär 20 individer, nu är de mesta bären uppätna idag fanns det fyra kvar som smaskade på de sista rönnbären.
Tallbiten kallas i folkmun för dumsnut eftersom den är fullständigt orädd för oss, i Vallentuna har det varit 4 stycken på rönnarna vid stora parkeringen där det passerar både bilar och människor.
Av olika anledningar har det varit tyst här på sidan sedan 25 oktober. Nu när det vänt och ljuset är på väg tillbaka är målet vara mer ”naturaktiv”.
Idag har vi ett vackert snötäcke som lyser upp, solen skiner, 10 minusgrader och vindstilla.
Det har varit ovanligt lugnt vid min fågelmatning i Björkby-Kyrkviken där jag sedan ett antal vintrar matat de fåglar som stannar hos över vinter.
Nu med snön och kylan var det bättre fart med de vanliga arterna på plats. Blåmesar, Talgoxar, Nötväckor, Gulsparvar, Grönfinkar, Entita, Koltrastar, Björktrastar och de två Skatorna som varje sommar har sitt bo i området.
Blåmesen är en trevlig och vacker gäst vid matningen, snabbt fram för att ta ett frö och sedan vidare in i närliggande gran ett bra gömsle.
Gulsparven satt länge för att kolla att kusten är klar, den äter från marken vilket gör den mer utsatt för fiender.
En fin ljus vinterdag då är det åter kul att ha med kameran igen.
I naturreservatet Björkby-Kyrkviken i Vallentuna finns denna fina gamla grind. Den har utsatts för många års slitage, har åldrats till att bli en riktig skönhet.
Om än inte lika gammal så ändå likt de runstenar som det finns gott om i Runriket Täby-Vallentuna.
Mossbeklädnad i vackert grön färg förgyller stolparna.
Gammalt trä bildar ofta spännande fina mönster.
Hur många gånger har den öppnats och stängds under årens lopp ?
Tänk om en gammal grind kunde berätta vad som hänt i området, kunde kanske bli en hel roman.
En vädermässigt märklig dag, med en dimma som hade svårt att ge sig. Solen gjorde tappra försök och lyckades stundtals värma bort den gråa hinnan. En kall natt, dagstemperatur +5-7 grader.
Dimman kom vid flera tillfällen åter tillbaka och i kväll är det verkligen ett tjockt täcke som ligger över Vallentuna.
Vid matningen var det lugnt några talgoxar , blåmesar, grönfinkar och naturligtvis nötväckan visade intresse.
På höståkern samsades ett stort antal kråkor och kajor.
På sin vanliga sten putsar sig storskarven, idag hittade jag tre individer.
För er som följd min blogg vet att jag varje vinter har en fågelmatning i Björkby-Kyrkvikens naturreservat. Idag satte jag upp matarna, något tidigare än vanligt, tänkte markera till mina fågelgäster att det blir mat här även detta år. Det tog någon halvminut så kom den första talgoxen till jordnötterna, satt den bara och väntade eller?
Solrosfrön i de stora automaterna.
Jordnötterna är uppskattade tillskott.
Extra fett om det blir en kall vinter, något för den större hackspetten som varje år finns i området.
Hög luft, blå himmel, alldeles vindstilla nu är hösten som allra skönast. Kylig morgon, solen värmde snabbt upp luften till behagliga temperatur.
Björkby-Kyrkviken i Vallentuna i närheten där jag under vintern har min fågelmatning växer den vackra Backsippan i stort antal.
Blomningstiden är april o maj, så idag var hustrun och jag där för att återigen njuta och fotografera dessa underbara Backsippor.
Småfrukterna har ett spridningsmedel som avser deras bortförande med vinden, nämligen ett långt, mjukhårigt spröt som tidigare var det viktigaste skiljemärket för backsippssläktet Pulsatilla. Nyare forskning stöder dock inte uppdelningen och backsippan förs till släktet Anemone.
Backsippans utbredningsområde omfattar delar av västra och central Europa. den växer främst i torra backar, i Sverige till exempel på sluttningar till rullstensåsar i de södra och mellersta delarna av landet, upp till Uppland Den växer också på sandfält och i andra liknande områden. I många delar av sitt utbredningsområde är den betraktad som sällsynt eller hotad, även om den lokalt kan vara talrik på en del platser.
Inom folkmedicinen används backsippan i form av tinktur vid kikhosta, menstruationsbesvär och diaré. Den medicinska verkan är kramplösande, smärtstillande, bakteriehämmande och celldelningshämmande.
Det är svårt att sluta fotografera, det finns så många vinklar att ta.
Vänner nu börjar våren närma sig. Idag struntade Talgoxar och Blåmesar att äta de jagade varandra med hiskeliga flygturer. Härligt att skåda, vårkänslorna hos mesarna är ett gott tecken på den nalkande våren.
En strålande förmiddag med växlande sol och snöbyar som drog in söder ifrån någon minusgrad då solen försvann, plusgrader i solen.
Ett tjugotal Grönfinkar i björktopparna vid matningen, några Gulsparvar som sökte efter frön på marken.
Det blev fin dag i slutet av januari.
Det är inte så långt kvar nu till att en del fåglar återvänder till oss, tiden går fort det gäller att nu hänga med i naturens och fåglarnas förändring.
Söndag 1:a advent efter en förhållandevis kall natt, blev det 7-8 minus frampå förmiddagen, svag NO vind, tunt molntäcke, sol. Faktiskt är det så att solen har börjat värma en del, skönt när det är nästan vindstilla. Det blåser annars för jämnan, tycker att det blåser mer numera.
Tog vandringen till matningen för att fylla på ordentligt, nu har det verkligen kommit igång, trevligt att så mycket fågel har hittat till Björkbyskogen, som jag efter samtal med ett par ”ortsbor” jag träffade på vägen fick reda på
att området heter. Området tillhör Björkby-Kyrkviken naturreservat, ligger nära Vallentuna centrum och är ett populärt utflyktsmål för besökare. Naturen karaktäriseras av ett öppet odlingslandskap i anslutning till Vallentunasjön och Vallentuna kyrka. Syftet med reservatet är att bevara ett välbesökt friluftsområde och ett attraktivt kulturlandskap.
Idag fyllde jag vid bägge ”borden” fulla med solrosfrö, jordnötter och hampfrö, 3 nya talgbollar i talgbollshållaren.
Kunde räkna in följande obsar; 1 Koltrast, 8 Pilfinkar, 10 Blåmesar, 15 Talgoxar, 5 Grönfinkar, 2 Nötväckor, 1 Talltita. Finns naturligtvis fler individer runt omkring, men antalet är vad jag kan se runt omkring matningen.
Övrigt utefter sjön fanns ingen aktivitet, gårdagens steglitsar syntes inte till och Hägern som en uppgift från ”ortsborna” troligtvis blir kvar under vintern, höll sig gömd.
naturenochjag.wordpress.com 