bild på långhorning

I gräsmattans prästkragar händer alltid någonting, den här dagen fanns ett par exemplar av grön blombock och åt av den gula pollen. Lät mig komma nära med ett macroobjektiv.

Grön blombock (Lepturobosca virens) är en skalbagge i familjen långhorningar. Den är den enda arten i sitt släkte Lepturobosca virensoch är knuten till barrskog med tall och gran, då larven främst utvecklas i död ved av dessa trädslag.

Grön blombock blir 14-22 millimeter lång. Den är svart med tät grönaktig behåring, därav dess namn. Antennerna är långa, men inte längre än skalbaggens kropp. Hanen har längre antenner än honan, de når fällda bakåt åtminstone över två tredjedelar av täckvingarna, nästan fram till spetsen, medan honans antenner når över något mer än halva täckvingarna. De enskilda antennsegmenten har gulaktig bas medan den yttre delen, och därmed antennens spets, är svart.

Grön blombock förekommer främst i den nordliga barrskogsregionen. Den förekommer lokalt i barrskogar i Skandinavien, utom i Danmark där den saknas. I Sverige kan arten vara vanlig lokalt i den norra delen av landet, och den är inte rödlistad, men som helhet är det sannolikt att den minskar eftersom tillgången på död ved i skogarna minskar.

Grön blombock lever som larv i veden på gamla, döda och grova omkullfallna tallar och granar. Mer sällsynt lever larven i död ved av björk. Det tar troligen tre år tills larven är färdigvuxen. Förpuppningen sker tidigt i juni. De fullbildade skalbaggarna kommer fram i slutet av juni och kan ses under hela juli. Som artens namn antyder hör den gröna blombocken till de långhorningar som besöker blommor. Arten lockas främst av vita blommor, som prästkrage, röllika, strätta och älggräs, men även av hallon och mjölkört.

Fakta hämtad från Wikipedia.

Tallbock en långhorning med påfallande lång antenner, väl kamouflerade när den kryper fram på en trädstam.

Det här exemplaret hittade hustrun med sin skarpa blick på trappan, hon ropade genast på mig så att jag fick chansen att föreviga den.

Hämtade ett gammalt vedträd, där fick tallbocken krypa omkring under den korta stund då jag fotograferade den på nära håll, den släpptes tillbaka på samma ställe där jag tog den, försvann snabbt under trappen.

Tallbocken är i Sverige från Dalarna och norrut en allmän art som ofta träffas på i barrskogar i början av juli. I skogar söder om Dalarna är den mindre allmän men förekommer ändå i brukade skogar.

Enligt Nationalnyckeln beskrivs tallbocken (monochamus sutor) som en svart cylindrisk långhorning med en längd 15-25 mm. Antennerna är hos hannen omkring dubbelt så långa som kroppen.

Larven av tallbock lever under bark på nyligen döda tallar och granar, samt på inplanterade exotiska barrträd. Både stående och liggande träd utnyttjas av larverna. Brända barrträd tycks ha en speciell attraktion på honor som ofta lägger ägg i dem.

Det är så fascinerande varje gång jag får tillfälle att på nära håll studera insekter som finns i omgivningen, jag har sagt det förr det gäller att vara nyfiken och leta så finns det väldigt många arter.

Etikettarkiv: bild på långhorning

Grön blombock Aspviken 9 juli

Tallbock Aspviken 14 juni