Bäckskogsvallen 15 augusti

Med kaffetermos goda mackor gjorde vi det årliga besöket vid Bäckeskogsvallen, en gammal fäbod inte långt från våra bärmarker. Stugan görs i ordning varje vår, det går bra att gå in och se hur det var att bo här för ändå inte så väldigt länge sen.

Bostadsdelen omgärdas av en nu gammal gärdsgård, ett fint hantverk.

Olika mossor och lavar gör det till ett tidsdokument.

Det är varje år lika rogivande att sitta på trappen med kaffet i kåsan och njuta av stillheten och försöka känna hur det en gång varit att leva här med djuren under sommarmånaderna.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Kvällsvandring 19 juni

Bäckeskogsvallen, hit flyttades djuren på sommaren för bättre bete, här levdes det under primitiva förhållanden.

Vi tog en promenad, (hustrun kallar det björnsafari) i den ljusa kvällen upp till Bäckeskogsvallen för att intaga kvällsfikat och njuta av den underbara naturen. fascinerande hur människor bodde för ändå inte så länge sen och kul att ställen som detta bevaras. Här känns det som om tiden har stått still, förutom att det inte finns djur eller människor på plats.

Interiör från det ända rum som finns, med tanke på sängens längd, hur korta va folk på den tiden ?

Stugorna byggdes i mitten på 1700-talet, utnyttjades ända fram till 190-talets början. Numera så sköts vallen om med lieslått och här finns några ovanlia blommor som skyddas för framtiden.

                               En ordentlig spis för att hålla värmen och laga mat.

Där satt vi på trappan med en kopp rykande gott kaffe, njöt av tystheten, ljuset och att vi hade varandra i sommarens ljuva grönska. Då en bit bort på en gärdsgårdsstolpe satt en som vi förknippar med vintern, en röd och alldeles runt domherre. Så här års har dom gott om mat här i skogen och behöver inte människans hjälp med föda som under kall och snörik vinter, då den förgyller tillvaron för oss vid fågelborden.

                           Röd, rund och vacker satt den där för ett stiligt porträtt.

                           Naturromantik får gälla som text till denna bild.

Naturens egen skulptur finns i  den solbelysta ormbunken.

Tidigare i våras var fascinationen från min sida stor på dom första lövträdens knoppar, som gav hopp om en ljusare och varmare tid. Nu är löven gröna och täcker trädens grenar, men det är nu tallens och granens tur att vissa hur vackra deras skott är, som skall driva livet vidare.

                                                 Tallskott.

                                                          Granskott.

Efter fikat och domherrefotografering så åkte vi vidare till ”älgtornet” ett gammalt älgpass som vi när en dröm om att där, just där, när vi är där, skall det komma älgar över myren gärna i ett perfekt kvälls eller morgonljus. Vi ser älgspår (också björnspår) överallt men ingen älg (ingen björn) trots ett antal försök. Men vi ger inte upp någon gång skall vi stå där beredda med kameran och fånga den där perfekta bilden av den ståtliga älgfamiljen (björnfamiljen). När vi kom fram möttes vi av två gulsparvar som glatt signalerade får ankomst och likt domherren gärna ställde upp för fotografering.

                                                  Gulsparv vackert sjungande i en talltopp.

Det är fortfarande inte någon sommarvärme här i norra Hälsingland, men vi har ljuset vilket är så fantastiskt.