Alhagen 2 februari.

Feb3

Gjorde en kollektiv resa med tåg, tunnelbana och pendeltåget till Alhagen, Nynäshamn. Alhagens våtmark är ett vattenreningsområde och en fågellokal i Nynäshamns kommun.

Sångsvanar kommer trumpetande för att rasta.
Alhagen är anlagd på ett 35 hektar stort område av tidigare åkermark, kärr, mossar och består av en serie grunda dammar. En flera hektar stor översilningsyta i Starrträsk och Vassträsk.
Inom området har kommunen anlagt sex kilometer gångstråk
Gräsänder samlas i stor mängd, här en hona som vant sig vid människans närhet.

Alhagen lockar mängder med änder, vadare och småfåglar. Det hade rapporterads kungsfiskare och strömstare nere vid utloppet, har inte lyckads fånga den vackra kungsfiskaren på bild. En stor utmaning för det är en svårfångad art, efter två timmars vänta i den gråkalla vinden gav jag upp, det får bli en annan gång.
Vandrade mot matningen för att där ta en välbehövd varm fikarast. Där fanns de vanliga småfåglarna ivrigt sökande föda. Talgoxar, blåmesar, koltrastar och gulsparvar i stort antal.

Det fanns många vatten utan is där ett par knipor följde varandra på nära håll, klar för parbildning.

Årligen häckar sångsvanar i området, nu är det många som rastar och söker föda. Deras trumpetande påminner om att ljuset är på väg och att våren närmar sig.

Än så länge samsas sångsvan och knölsvan bra, men när det börjar närma sig häckning är det sångsvanen som vinner och kör bort alla knölsvanar från området (reviret).

Knölsvanarnas fjolårsunge söker föda i den grunda viken.

Alhagen 13 februari 2014

Feb14

Alhagen en fågellokal i Nynäshamn, där det fanns gott om Sångsvanar. Jag gick runt mest för att leta efter den Kungsfiskare som under en period rapporterads från ”utkoppet”. Ute på det stora vattnet simmade många Knipor och några Storskrakar, gott om vatten som porlade förföriskt ner mot havet. Sångsvanar, fler familjer på olika platser jag kunde räkna till ett drygt tjugotal. Ser ut att ha svårt med balansen på hal is. Gräsänder finns som vanligt i stora mängder, jag hittade med kikarens hjälp en lite mindre and. Kunde inte bestämma mig för arten när den låg på land kunde dock konstatera att den är betydligt mindre. Stod länge, väntade att den skulle röra sig ut på vattnet. Då kunde jag konstatera att det är en Kricka (hona) vår minsta andfågel. Två familjer med Knölsvanar rastade, några fjolårsungar tränade sin flyförmåga. Utan tvekan så fanns det Bävrar inom området, här visade den vilken enorm gnagare det är. Det är inga småträd som den fäller med en fin precision, jag såg något som säkert var en bäverhydda alldeles i närheten, stannade ett tag i hopp att få se denna stora gnagare. En som för februari 2014 typisk grådag började det falla ett blöt snöblandat regn tidigt på eftermiddagen.

Det är inte mycket is kvar trots att vi fortfarande är i mitten av februari, känns inte bra hur skall naturen att klara det.

18 februari 2013

Feb18

Igår tog hustrun och jag bilen söderut mot Nynäshamn för att spana in natur och fågel. En gråmulen dag runt nollsträcket, med en frisk sydostlig vind. Vi började på Torö vid Ankarudd, en fågelspanare fanns på plats med tubkikaren mellan två sjöbodar för att eventuellt skapa lite lä.

Öppet vatten och fullt med Knipor, Viggar, 8-10 Storskrakar och en ensam Salskrake. Det blev en snabb översikt med tubkikaren och lite bilder från detta kalla blåshål.

Åkte tillbaka någon kilometer för att ta oss Stenstrand ett eldorado för vindsurfare, kite-surfare och andra som behöver vind och stora vågor. Är också ett ställe som lämpar sig för sträckande fågelspaning, framför allt lite senare på året då de stora sjöfågelsträcken kommer till oss för att njuta den svenska sommaren med ljuset och värmen.

Här blåste det ordentligt, det kändes betydligt kallare än noll grader i den hårda vinden. Svårt att se fåglar som eventuellt fanns på vattnet, för stora vågor. Kunde i alla fall spana in en Sjöorre långt ut flygandes mot vinden alldeles ovanför vågtopparna, en fiskmås stretade sig också fram mot vinden på lite närmare håll.

Vi kunde inte låta bli att ägna lite tid åt att fotografera den här storslagna naturen, det är något visst med det öppna havet med sin horisont långt där borta. Skapar fantasier utöver det vanliga, med vindens och vågornas ljud som en dramatisk ljudkuliss är det fantastiskt att stå där i vinden, bara att njuta av ögonblicket.

Det är första gången jag besöker Stenstrand, en strand som verkligen lever upp till sitt namn. Här finns de mest slipade ”stendiamanter” en plats jag gärna kommer att besöka igen, massor att fotografera och studera närmare vid något varmare väder.

Åter i bilen värmde vi oss med den medhavda varma av hustrun gjorda chokladen, ingen gör varm mjölkchoklad som hon.
Nu bestämde vi oss för att åka till Alhagen en våtmark som ligger någon kilometer innan Nynäshamn, ett fint strövområde med ofta väldigt mycket fåglar. Nu började det komma snöbyar, vilket SMHI lovade skulle komma på kvällen, fel igen SMHI. Parkerade och tog vägen mot inloppet där det brukar landa sjöfågel så här års, rapporterade Brunand, Smådopping och Kricka. Strävade på in det tilltagande snöfallet, halvvägs mötte vi en skådare som kom från Inloppet och kunde berätta att där fanns nu bara Gräsänder alltså ingen tanke på att gå dit. Strömstaren fanns inte heller på plats, vi gick tillbaka en annan väg utefter en öppet å.

I snöfaller låg där en så vacker sångsvan med sin skimrande gula näbb med snöflingor som förhöjde intrycket.

Sångsvanar är en första påminnelse om att ljuset, våren är på väg. Närmare bilen såg vi ytterligare tre Sångsvanar. I bilen bestämde vi oss för att besöka kusinen G och fru H som bor på vägen tillbaka mot Vallentuna. Träffade där söta barnbarnet S med föräldrar S och F, en trevlig stunds samvaro med kaffe och lite prat om allt möjligt, tack för det kära kusin med familj.

Alhagen, Nynäshamn 29 januari 2013

Jan29

Med tåget 8:36, för att åka till Alhagen i Nynäshamn ett våtmarksområde nordost om staden. Idag 1 plusgrad, frisk sydvind.

Rapporten om Hökuggla och Strömstare, lockade mig till utflykten till min hustrus födelsetrakter. Steg av vid Nynäsgård efter nästan 2 timmars kollektivt resande med Roslagsbanan, T-banan och pendeltåget. En rask vandring på tre kilometer till Alhagen, där NNV om stallet har Hökugglan nu funnits en längre tid, inte idag, ägnade mig en timme spanandes i trädtopparna. Det blev istället bilder på den Korp som ivrigt flög omkring och snackade högljudd.

Det sägs att Korpen följer Björnen, ett tecken på att det finns björn i närheten, så här års är naturligtvis risken att få se björn obefintlig, ligger fortfarande i dvala väntandes på varmare dagar.

Intog den medhavda äggmackan med varm nyponsoppa vid rastplatsen där också fågelmatningen mycket lämpligt är placerad. De vanliga vinterfåglarna mumsade på frön och talgbollarna. Pilfinken stack ut med sitt stora antal kunde räkna till 20 st samtidigt, då fanns det säkert betydligt fler runt i träden. Gulsparv, Grönfink, Koltrast Talgoxe och Blåmes och Nötväcka samsades om maten utan gruff.

Fortsatte mot sydost där det hade synts Strömstare vid det öppna strömmande vattnet.

Inte min dag idag när det gällde ”nya obsar”, mötte en energisks fågelskådare på cykel, trampandes runt på smala isiga stigar, han hade hört att det skulle finnas Kricka lite längre bort där det fanns öppet vatten. Han cyklade snabbt vidare, jag vandrade långsamt, njöt av skogen och ljudet av vinden i trädtopparna. Kunde, tror jag höra Kunsfågeln i smågranarna, men inte få se den lilla fågeln.

Vid inloppet med öppet vatten simmade gräsänderna 20-30 st, hade där sällskap av en man från Nynäshamn, som ofta brukar besöka Alhagen. Vi ägnade en timme vid inloppet för att eventuellt få se några Krickor komma ut ur vassen där vi ganska säkert trodde att de låg och tryckte. Det vi fick se i kikarna, en Smådopping ivrigt dykandes, korta stunder uppe för att hämta luft sedan ner igen.
I vassen upptäckte vi en Gärdsmyg, inga Krickor syntes till innan jag vandrade tillbaka mot Nynäsgård och resan tillbaka som slutade vid 17-tiden, sammantaget en härlig dag med mycket luft och ny miljö.