Igår tog hustrun och jag bilen söderut mot Nynäshamn för att spana in natur och fågel. En gråmulen dag runt nollsträcket, med en frisk sydostlig vind. Vi började på Torö vid Ankarudd, en fågelspanare fanns på plats med tubkikaren mellan två sjöbodar för att eventuellt skapa lite lä.
Öppet vatten och fullt med Knipor, Viggar, 8-10 Storskrakar och en ensam Salskrake. Det blev en snabb översikt med tubkikaren och lite bilder från detta kalla blåshål.
Åkte tillbaka någon kilometer för att ta oss Stenstrand ett eldorado för vindsurfare, kite-surfare och andra som behöver vind och stora vågor. Är också ett ställe som lämpar sig för sträckande fågelspaning, framför allt lite senare på året då de stora sjöfågelsträcken kommer till oss för att njuta den svenska sommaren med ljuset och värmen.
Här blåste det ordentligt, det kändes betydligt kallare än noll grader i den hårda vinden. Svårt att se fåglar som eventuellt fanns på vattnet, för stora vågor. Kunde i alla fall spana in en Sjöorre långt ut flygandes mot vinden alldeles ovanför vågtopparna, en fiskmås stretade sig också fram mot vinden på lite närmare håll.
Vi kunde inte låta bli att ägna lite tid åt att fotografera den här storslagna naturen, det är något visst med det öppna havet med sin horisont långt där borta. Skapar fantasier utöver det vanliga, med vindens och vågornas ljud som en dramatisk ljudkuliss är det fantastiskt att stå där i vinden, bara att njuta av ögonblicket.
Det är första gången jag besöker Stenstrand, en strand som verkligen lever upp till sitt namn. Här finns de mest slipade ”stendiamanter” en plats jag gärna kommer att besöka igen, massor att fotografera och studera närmare vid något varmare väder.
Åter i bilen värmde vi oss med den medhavda varma av hustrun gjorda chokladen, ingen gör varm mjölkchoklad som hon.
Nu bestämde vi oss för att åka till Alhagen en våtmark som ligger någon kilometer innan Nynäshamn, ett fint strövområde med ofta väldigt mycket fåglar. Nu började det komma snöbyar, vilket SMHI lovade skulle komma på kvällen, fel igen SMHI. Parkerade och tog vägen mot inloppet där det brukar landa sjöfågel så här års, rapporterade Brunand, Smådopping och Kricka. Strävade på in det tilltagande snöfallet, halvvägs mötte vi en skådare som kom från Inloppet och kunde berätta att där fanns nu bara Gräsänder alltså ingen tanke på att gå dit. Strömstaren fanns inte heller på plats, vi gick tillbaka en annan väg utefter en öppet å.
I snöfaller låg där en så vacker sångsvan med sin skimrande gula näbb med snöflingor som förhöjde intrycket.
Sångsvanar är en första påminnelse om att ljuset, våren är på väg. Närmare bilen såg vi ytterligare tre Sångsvanar. I bilen bestämde vi oss för att besöka kusinen G och fru H som bor på vägen tillbaka mot Vallentuna. Träffade där söta barnbarnet S med föräldrar S och F, en trevlig stunds samvaro med kaffe och lite prat om allt möjligt, tack för det kära kusin med familj.
© © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © ©
naturenochjag.wordpress.com 