Stjärtmesar bygger bo 9 april

Vem tror du hittar ett stjärtmespar som inreder sitt nya boende, jo naturligtvis min kära hustru.

Inte långt från Vallentuna centrum utefter en gångstig ner mot Vallentunasjön fann hon dessa, en av fågelvärldens sötaste art.

De kommer ideligen inflygande med någon form av bomaterial, kröp ner bökade runt en stund och så iväg efter mer. Bygget består av mossa i en grenklyka, hopfogat av spindelnät och skickligt maskerat med näver och lavar.

Ett idogt byggande, i mina ögon verkade det alldeles för litet knappt att en fick plats, men det är inte klart ännu.

Vet att det är bråda tider med byggande och snart ligger de på ägg, sedan ska ett antal ungar ha mat så att de klarar en vinter.

Hjälps man åt så går allt betydligt enklare och fortare, dessutom är det trevligare.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Annonser

Skäggdopping 8 april

Skäggdoppingarna har börjat ”para” ihop sig, dessa två planerar ett bo bara 4-5 meter från en väl trafikerad gångväg i Danderyd. Hustrun o jag satt en stund för att med kameran följa bobygget.

De dök och kom upp med bomaterial som mycket noga placerades ut.

Plötsligt klev en (honan visade det sig) upp.

Hanen blev som vi upplevde det, lite orolig och simmade runt ivrigt spanande.

Honan låg och väntade på att något skulle hända.

Han närmade sig sakta, vi fattade först då vad som var på gång.

Ett skutt upp och så var kärleksakten i gång.

Det gick med blixtens hastighet.

Efteråt verkade bägge nöjda, simmade ihop ett strävsamt par som snart väntar tillökning.

Hustrun och jag hade fått varit med om något oväntat men spännande och vackert.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Kattugglorna i Täby 31 mars

Hustrun och jag tog en tur för att se hur utvecklingen går för de två kattuggleungarna jag i ett tidigare inlägg skrivit om. Träffade på vägen Maria som kunde berätta att de flyttat sig ett femtital meter söder ut och satt högt upp. Jag kunde ganska snabbt hitta den vuxna som satt mycket kamouflerad i en klyka.

Verkade mest sova, men ibland kontrollera vad som hände lite nonchalant med ett öga. Då fanns naturligtvis ungarna någonstans i närheten, vi gick där med huvudena uppåt spanande efter några ulliga bollar. Som vanligt när vi är ute på spaning så är det ”hökblicken” min kära hustru som hittar ungarna högt där upp på en ganska klen gren.

Tur att jag har ett ordentligt teleobjektiv, för de sitter betydligt högre upp än förra gången vi var på plats.

Ett fint ljus med en klarblå himmel får de att framträda så fint där det sitter tryckta mot varandra ett riktigt syskonpar.

Ungarna är mer vakna och spejar nyfiket på vad som sker i omgivningen.

På håll känns det som att den till höger är lite större, skillnad på kön ? Eller bara så att en hugger för sig mer föda, vem vet inte jag. Kan bara konstatera att det är svårt att hitta något sötare i fågelvärlden. Titta på dessa uppförstorade närbilder och njut.

t

Önskar att dessa två kommer att bli flygfärdiga och får ett underbart kattuggleliv.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Vårkänning vid Angarnssjöängen 20 mars

Ett par grågäss har hittat en öppen vattenyta längs med stranden, snart kommer isen att smälta helt vid sjöängen.

Sånglärkan drillar och håller på att leta boplats och partner, lärkan sång är ett kärt och tidigt vårtecken.

Den magiska solen förändrar landskapet.

Stararna tillhör även de tidiga vårfåglar som ibland anländer innan snön är riktigt borta.

Tofsvipor och starar drar runt i stora flockar i jakt på föda.

Tjälen håller så sakteliga gå ur marken, det blir en lerig period där stövlar kommer väl till pass.

Knoppar spricker ut när solen värmer.

Angarssjöängen börjar leva upp till sitt rykte om en bra fågellokal nu blir det många timmars spaning efter nyanlända fåglar som blir till nya årskryss.

Staren kunde kryssa för några veckor sedan.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Grågäss, Angarnssjöängen 25 mars

Våren är här vilket bland annat syns på att grågässen nu går i par, de lämnar inte varandra. Försvarar sig och skäller om någon mot förmodan vågar komma nära.

Tar gärna en flygtur men även då tillsammans.

Påhejad bakifrån om det går för sakta.

Kommer upp jämsides bara liksom för att markera sin närvaro.

Landar i det öppna vattnet för att tillsammans göra sig fina.

Drar bort mot Åsta åkern där det finns gott om mat. Snart kommer området att krylla av små ulliga grågåsungar.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Kattugglor, Täby 18 mars

Fick rapport om att ovanligt tidiga kattuggleungar hade hittats i Täby, intressant tyckt både hustrun och jag. Roslagsbanan blev transportmedlet, hade fått en ungefärlig beskrivning vart vi skulle leta. Många gamla träd där de kunde sitta i, vi fick sällskap av en boende i området. Han visste inget om några små ugglor, vi gick stirrande upp i de gamla träden. Vände o gick tillbaka, då upptäckte hustruns skarpa blick, som jag har haft så mycket glädje av, två små ”ullbollar” i en trädklyka.

Där satt två små kattugglor tysta men spejande på oss, kanske såg dom vår glädje över att ha hittat rätt träd.

Som vanligt när vi står med kameror och kikare så kommer det fram i det här fallet folk på promenad och frågar vad vi håller på med. Vi kunde till ett par peka ut var ugglorna satt, vilket uppskattades stort.

Den medhavda mackan o kaffet intogs på närliggande bänk, det småregnade men inte mycket vind och flera plusgrader. Då kom hustruns falkblick igen, titta där borta där sitter en vuxen kattuggla, nej men det är väl bara en avbruten gren tyckte jag.

Hustrun stod på sig och hade förstås rätt, den blicken stämmer för det mesta.

Den satt ett tiotal meter ifrån trädet där ungarna satt, naturligtvis för att hålla koll så att ingen predator kom för nära.

Kattugglor bildar par från ett års ålder och förblir tillsammans hela livet och är svåra att skilja åt, så om detta är pappan eller mamman låter jag vara osagt.

Om detta är en dotter eller son vet jag naturligtvis inget om, men som alla ungar är den förtrollande söt.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Lappuggla 15 mars

Hustrun och jag återvände till Sättra i Upplands-Väsby för att mer ostört få se den rapporterade lappugglan, tre dagar tidigare en lördag var det väldigt mycket folk i rörelse vilket gjorde att den flyttade sig. Men nu skulle den vara tillbaka på det gamla hygget, solen värmde från en klarblå himmel knappt någon vind men heller ingen lappuggla som vi kunde upptäcka. Det kom några fler skådare, vilket är bra fler ögon som kan speja. Vi hade det trevligt sittande på en stubbe men det var ju lappugglan vi var där för. En skådare gick vidare bort mot ett angränsande hygge, kom tillbaka för att berätta att lappugglan satt där. Den verkade väldigt apatisk och satt lågt nästan på marken vilket är ovanligt för en uggla som helst sitter högt för att därifrån leta föda. Svår att hitta när den sitter så lågt, kunde lika gärna varit en stubbe.

Den var heller inte rädd när man började närma sig, vi gick naturligtvis inte alldeles inpå men den reagerade inte, en uggla som sitter så där på marken kan vara ett lätt byte för räven eller lodjur. Efter lite diskussioner mellan oss som var på plats beslutades  att ringa till Stockholms vildfågel rehab (SVR) så fick dom avgöra vad som är bäst.

Efter en dryg timme kom de med stor håv, för att kunna fånga in lappugglan. Kenneth pekade ut var den satt, fortfarande på samma ställe. Andreas från SVR tog sig försiktigt in i skogen bakom ugglan.

Hustrun på plats med kameran för att försöka fånga ingripandet på bild.

Lappugglan hann uppfatta ”faran” flög upp i närmsta träd där den hittade en sittplats högre upp.

Andreas tyckte det var värt ett nytt försök en stege införskaffades, under tiden gick jag lite närmare för att få bilder, den satt tryggt kvar.

Nu blev det riktigt spännande stegen lånades hos ridklubben, nu hoppades Andreas att kunna komma upp och få den i håven.

Det såg ut att lyckas, ugglan kom in i håven som planerat.

Här vände den om och kunde komma ur håven och flygga till ett träd och då ännu högre upp. Vilket betydde att stegen räckte inte upp så försöket att fånga in den avbröts denna gång.

Det ska tilläggas att lappugglan hade en skada på näbben, vilket kanske var avgörande vid fångsten av föda, en teori är att den inte kunna fånga föda och av den anledningen uppträdde så slött.

I dagsläget vet jag inte hur det gått vidare men SVR är intresserade att försöka på nytt för att kunna ta prover och hjälpa lappugglan att leva vidare.

För oss som var på plats blev det en annorlunda uggleskådardag, bara att hoppas att just den här individen repar sig och klarar sig vidare. Ett stort tack till Andreas på SVR som ställde upp och gjorde tappra försök allt för att kunna rädda den troligtvis inte helt kuranta lappuggla. Gå gärna in på http://www.svr.nu och läs om deras arbete för skadade fåglar.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©