Fjärilar har jag ofta svårt att ”arta” det är ofta väldigt små skillnader, någon liten prick på undersidan som skiljer. Efter att noga tittat i fjärilsböcker så bör detta vara en hedblåvinge (Plebejus idas), vilket är Sveriges mest utbredda blåvinge som förekommer i hela landet norrut till nordligaste Lappland. Den kan förväxlas med ljungblåvinge (Plebejus argus).
Den har ett vingspann på 21-28 millimeter. Flygtiden varar från slutet av juni till slutet av augusti, främst i juli. Hedblåvingar påträffas på alla slags magra öppna marker, ibland tillsammans med ljungblåvingar. Syns även på fjällhedar och i yttersta skärgården. Den är en av få dagfjärilsarter som är bofast på Gotska Sandön.
Äggen läggs utspridda ett och ett och övervintrar. Larverna har en nära relation med myror som ömt vårdar den och sällan lämnar dem obevakade. De välkamouflerade larvernas tillhåll avslöjas främst genom myrornas närvaro.
Larven är ljusgul med smal, men distinkt gulvit sidolinje, mörkare grön rygglinje kantad av otydligare ljusa linjer samt med dubbla, otydliga ljusare snedstreck på sidoryggen. Huvudet är grönt.
Fakta hämtat från Nationalnyckeln dagfjärilar.
© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©
naturenochjag.wordpress.com 
En härlig sensommarserie på en av alla våra fantastiska blåvingearter, som inte alltid är så samarbetsvilliga enligt min erfarenhet.
Håller helt med dig, hade stor tur när den här inte brydde sig om att jag kröp omkring på nära håll, bara att tack o ta fram macroobjektivet.
Ja fjärilsarter är ett härke att få ordning på. Jag brukar bara kalla dem ”blåvingar” och nöja mig så. Heder åt dig som orkar kolla. Nu vet jag att det är hedblåvingar som fladdrar flitigt i ljungen på badplatsen vid Sidjön vid vår stuga!
Ja det är säkert troligt att den finns där.
Underbar serie på blåvingen Roffe!