Den nattgamla isen håller för vår största och tyngsta svan.
En fjolårsunge med den vajande gången.
Ordentligt ”dubbade” fötter är ett måste när den bestämmer sig för att springa igång för att lyfta.
Det finns fortfarande lite öppet vatten där det låg både knölsvanar och sångsvanar tillsammans. Det var dit det här exemplaret flög i väg till.
I kväll kommer det en del snö och det är några minusgrader, antagligen lägger sig hela Angarnssjöängen.
Än så länge samsas svanarna, lite senare blir det mer revirtänk och då jagas knölsvanarna bort, Angarnssjöängen bruka kunna ha två par häckande sångsvanar varje sommar.
© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©
naturenochjag.wordpress.com 
Fin bildserie
Här hos mig söder om Mälaren är det vitt nu av snö.
Här har det kommit lite fin ”pudersnö” under kvällen, få se hur länge den ligger kvar.
Lite pudersnö har jag också och -1°
Tack o tack
Trevligt och lärorikt, har aldrig tänkt på att knölsvanen har så pass kraftiga klor som den också kan spänna ner mot isen (framgår tydligt i bilden). Men så klart, hur skulle den annars kunna starta på en blöt hal is.
Klorna lät som ett udda fågelläte när den gick på isen, blev väldigt undrande hade inte hört något liknande tidigare.
Säger som Boiutsund – hade ingen aning om att svanarna har inbyggda broddar. Men det låter ju logiskt. Tack för fina bilder!
Tack Gunilla inte visste jag det heller innan jag förstorade upp bilden i datorn.
Fina bilder som vanligt Roffe! Kul att du visar fotarbetet ute på isen.
Annica tackar o bockar, jag visste inte att de hade såna långa ”naglar” får veta mycket när man lägger upp bilderna i datorn och förstorar upp.