Tallbock en långhorning med påfallande lång antenner, väl kamouflerade när den kryper fram på en trädstam.
Det här exemplaret hittade hustrun med sin skarpa blick på trappan, hon ropade genast på mig så att jag fick chansen att föreviga den.
Hämtade ett gammalt vedträd, där fick tallbocken krypa omkring under den korta stund då jag fotograferade den på nära håll, den släpptes tillbaka på samma ställe där jag tog den, försvann snabbt under trappen.
Tallbocken är i Sverige från Dalarna och norrut en allmän art som ofta träffas på i barrskogar i början av juli. I skogar söder om Dalarna är den mindre allmän men förekommer ändå i brukade skogar.
Enligt Nationalnyckeln beskrivs tallbocken (monochamus sutor) som en svart cylindrisk långhorning med en längd 15-25 mm. Antennerna är hos hannen omkring dubbelt så långa som kroppen.
Larven av tallbock lever under bark på nyligen döda tallar och granar, samt på inplanterade exotiska barrträd. Både stående och liggande träd utnyttjas av larverna. Brända barrträd tycks ha en speciell attraktion på honor som ofta lägger ägg i dem.
Det är så fascinerande varje gång jag får tillfälle att på nära håll studera insekter som finns i omgivningen, jag har sagt det förr det gäller att vara nyfiken och leta så finns det väldigt många arter.
© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©
naturenochjag.wordpress.com 
Fantastiska kryp du hittar! De som fimns där – men som man aldrig tänker på. Fina bilder!
Tack Ilse-Marie, ja det är en spännande värld som man inte tänker på eller ser så ofta.
När fåglarna sviker, vilket händer ibland, önskar man en annan inriktning. Botanist är lättast, växter smiter inte iväg men entomologi är nog mer spännande. Har sett och läst de senaste inlägg, som vanlig toppenbilder och fascinerande skärpedjup och närgånget.
Tack Bo, det blir mycket av småkryp nu när fåglarna mest håller sig gömda, snart kommer det väl fram när ungarna blivit flygga, önskar dig en trevlig o skön midsommar.
Tack det samma.
Vilka bilder! Tack Roffe! Och visst har du rätt – numera står jag oftare och studerar någon stekel eller skalbagge i prästkragarna än mina kära humlor. Mycket tack vare din inspirerande blogg. Tänk så mycket spännande det finns alldeles utanför oss.
Tack Gunilla dina fina kommentarer inspirerar mig i mina försök att krypa nära inpå naturen.
En helt underbar fotoserie Roffe!
Kul att du gillar mina krypförsök.
Det uppskattas alltid!
Den är häftig! Första gången jag såg en trodde jag att det var en timmerman, som jag drömt om att hitta men faktiskt inte stött på än.