Gårdagens strul med kollektivtrafiken som gjorde att vi inte kom iväg till lappugglan, i dag fungerade den åter. Halv 9 tog hustrun och jag Roslagsbanan, tunnelbanan, pendeltåget, buss för att sedan gå ett par kilometer, en resa på två timmar. Inte svårt att hitta platsen där lappugglan fanns, vi var liksom inte först på plats.
Lappugglan satt på ”sin” gren i den strålande februarisolen som fått kvicksilvret att hamna runt noll efter en ganska kall natt.
Vet inte om det var den starka solen eller om den bara var trött efter nattens jakt på föda. Lappugglans vackra gula ögon syntes inte till.
Trots att den såg ut att sova så rörde den huvudet hela tiden åt alla håll liksom att ändå ha koll på vad som hände.
Fotografer och skådare rörde sig lugnt, pratade tyst för att inte störa, lappugglan verkade inte ett dugg stört av uppståndelsen.
Vet inte vad det var som fick ugglan att öppna ögonen för en kort stund.
2 timmars resa tillbaka gick lätt, en fin dagsutflykt där den gula uggleblicken blev dagens stora upplevelse.
.© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
naturenochjag.wordpress.com 
Fina bilder på ugglan Roffe! Den smälter in i omgivningen 🙂
Tack Annica, ja de kan vara svåra att se. Men ugglor är magiska.