Orre blev Tjäder

Korrigering av gårdagens inlägg

Efter att ha rapporterat och lagt ut bilderna på Artportalen kom det väldigt snabbt en rättelse, det jag trodde vara orrar visade sig vara tjädrar. Efter att nu har tittat i fågelboken kan även jag se det, borde ha konsulterat boken innan jag la ut inlägget.

Ber om ursäkt för slarvet, men då upplevelsen ännu större med att ha sett så många tjädrar.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

9 september

Dagens höjdare i det allt igenom gråkalla vädret, 6 orrar på en skogsväg.

Som jag kunde se så var där 5 ungar och en höna, lite svårt så här års då ungarna är i ungefär samma storlek.

Latinska namnet är Lyrurus tetrix – vilket betyder, lyrstjärtat och ”tetrix” anses vara ljudhärmande. Finnes mer eller mindre allmänt i södra Sverige, men blir mer och mer ovanlig ju längre upp i norr man kommer. Föredrar öppna skogsmarker såsom hedar, mossar och kalhyggen. Går ibland upp på grusade skogsvägar för att äta småsten som hjälp till matsmältningen

Lever av bär, björkknoppar frön och skott. Under sommaren äter ungfåglarna också insekter, larver och andra smådjur. Orren har en mycket lång historia i landet. Namnet användes först 1311, men är säkert mycket äldre.

 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck

Sädesärlan och rödhaken är fortfarande kvar i norra Hälsingland, med tanke på den tidiga och kalla hösten drar de snart söderut.

Storskraken fiskar på låter sig inte störas av vattentemperaturen  12 grader.

Spillkråkan hamrande hörs tydligt när den söker föda.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Talltita 8 september

Talltitan lätt att förväxla med den mycket snarlika entitan, här i södra Norrland är det alltid en talltita som vi ser.

Namnet talltita nämns första gången 1871 (Holmgren) Det har säkert bildats i analogi med den närbesläktade entitans namn.

”Tall” syftar på att arten i mycket större utsträckning än entitan är bunden till barrskog.

Arten har även kallats nordisk mes.

fakta svenska fåglars namn T Tyrberg.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Sparvhök 7 september

Idag fick jag möjligheten att få bilder på den sparvhök som ofta finns vid matningen.

Latinska namnet Accipiter nisus – Accipiter betyder hök. Nisus syftar på en konung i Megara som enligt sagan förvandlades till en sparvhök.

Häckar tämligen allmänt i hela landet. Förekommer upp till fjällbjörkskogsregionen.

Lever i huvudsak av småfåglar men kan även ta så stora fåglar som duvor och nötskrikor.

Båda makarna bygger, och i regel konstrueras ett nytt bo varje år. Ibland kan dock ett äldre bo fungera som underlag för det nya. Sparvhöken återvänder till sitt forna revir, varför äldre bon nästan alltid finns till hands. Boet byggs av torra kvistar och ligger oftast 4 till 6 meter över marken i en gran eller tall. Äggen, 3-7 i antalet, är vitaktiga med stora mörkbruna fläckar. De läggs med två dagars mellanrum i maj till juni och ruvas av honan i 32 till 36 dygn. Under denna tid liksom under tiden som ungarna är i boet svarar hannen för all proviantanskaffning. Sedan ungarna lämnat boet, jagar båda föräldrarna och förser dem med mat under ytterligare en månad.



Häckningen sker relativt sent, betydligt senare än duvhöken, vilket hänger samman med att lättfångade småfågelungar, lämpliga till föda åt den egna avkomman, blir vanliga först i juni.
Sparvhöken lever huvudsakligen av småfåglar. Bytesdjurens art är dock beroende av terräng och årstid. Gråsparvar, pilfinkar, bofinkar, talgoxar, lärkor, sångare och trastar är de vanligaste bytena.



Namnet nämns redan 1541 men är säkert ännu äldre. ”Sparv-” syftar på artens jaktbyte som ofta är av småfågelstorlek.



De flesta sparvhökarna lämnar landet i augusti till november och drar mot sydvästra Europa. I mars – maj sker återkomsten.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Solrosor Angarnssjöängen 3 september

Hemma i Vallentuna några dagar, ett besök vid solrosorna vid Angarnssjöängen.

Solrosorna kommer under hösten och vinter bli till fin föda till fåglarna, förra året stannade en stor mängd steglits vid solrosorna. Nu är det många insekter som söker föda, b.la olika blomflugor.

Humlorna är fulla med pollen som gör de svåra att hitta.

Sjuprickig nyckelpiga (Coccinella septempunctata), även skrivet som 7-prickig nyckelpiga, är en art i insektsordningen skalbaggar som tillhör familjen nyckelpigor.

Sjuprickig nyckelpiga brukar ibland kallas för Jungfru Marie nyckelpiga eller gullhöna. Dialektalt i Närke har den kallats fårpiga.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Blåmes 2 september

Blåmes, namnet nämns första gången av Rudbeck 1635 men är säkert äldre. På latin Parus caeruleus

”Blå” syftar givetvis på det delvis blå huvudet och de blå vingarna. ”Tita” ljudhärmande, troligen besläktat  med engelska tit ”mes”.

Inget annat namn har veterligen använts. Blåmesen är en fågel som stannar i landet och ses ofta vid matningarna under vintern.

Fakta hämtade från Svenska fåglars namn, Tommy Tyrberg

.© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Nötväcka 1 september

Första gången namnet nämns är av Linné 1731 men är troligtvis äldre. ”Nöt” kommer av att arten ansetts leva på nötter, vilket numera inte är särskilt viktiga som föda för nötväckan. ”Väcka” torde komma av ett dialektalt verb väcka ”hugga spånor” och syftar på artens vana att med den kraftiga näbben hugga sönder nötter och andra frön för att komma åt innehållet.

Nötväckans latinska namn Sitta europaea, nötväckan har även bl.a kallats nötpacka och nötpicka.

De flesta svenska fågelnamn är mindre än 200 år gamla,

Fakta hämtade från Svenska fåglars namn, Tommy Tyrberg

.© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©