Bergfink 24 september

Så äntligen har dom kommit hit, bergfinkarna som kommer med höstens färger och gråväder. Bergfinkarna brukar komma i ganska stort antal till vår matning, några veckor innan vi lämnar för vår flytt söder ut. Den påminner om bofinken men har lite starkare färger framför allt så här års.

Svårt att räkna, de flesta äter från marken vilket gör det svårt att få ett exakt antal men troligtvis mellan 25-30 exemplar har vi just nu.

Bergfinkens latinska namnet är Fringilla montifringilla – Fringilla betyder fink och mons betyder berg, vilket blir finken som finns i bergen.

Bergfinken häckar i Norrlands björkskogar och videsnår. Lever på bär, frön och insektslarver

Boet byggs i barrträd eller lövträd, oftast på 1,5 till 5 meters höjd.

Namnet användes första gången 1817 och är direkt översättning av latinet. Detta namnet i sin tur är inspirerat av artens förekomst i fjällvärlden. Arten har även kallats norrkvint och luleåsiska.

Bergfinken kan variera kraftigt i antal år från år vilket gör det svårt att säga något säkert om artens populationsutveckling under 1900-talet. Däremot står det helt klart att bergfinken har förskjutit sitt utbredningsområde söderut. I början av 1900-talet förekom arten bara i de övre delarna av skogslandet i Dalarna. Under 1950-talet inleddes en markant expansion av utbredningsområdet söderut. Efter en kraftig invasion våren 1964 häckade bergfinkar i så gott som hela Dalarna. Det svenska beståndet är uppskattat till 500.000 till 2.000.000 par.

Bergfinken tillhör de fåglarna som inte ruggar fram sin sommardräkt, utan det är vinterskruden som slits ner. Ju närmare tiden kommer för häckning ju mer har den slitit fram sin praktdräkt, så när bergfinken återkommer till sina häckningskvarter under mars, april och maj, så är den äldre vinterdräkten helt nersliten. Den slår sig ned såväl i barrskog som blandskog och lövskog. Högre upp i fjällvärlden finner man den i björkregionen. Biotopsvalet är mycket likt bofinkens och det kan vara så att de två arterna konkurrerar med varandra där de häckar tillsammans.
I september och fram till i november ser man bergfinkar i separata flockar eller blandade med bofinkar på flyttning åt sydväst till västra Europa. En hel del bergfinkar övervintrar i södra och ibland även i mellersta Sverige. Vissa år är arten märkvärdigt sparsam på flyttning över Sydsverige medan man andra år noterat enorma förekomster under vintern i Skånes bokskogar. På en enda nattplats i Skåne vintern 1915 – 1916 flera miljoner exemplar, och deras dagliga konsumtion av bokollon uppskattades till mellan 6 till 7 ton.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck

© Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Annons

6 kommentarer på “Bergfink 24 september

  1. ilse-marie skriver:

    Intressant och jättefina bilder! Jag skulle säkert inte se skillnad på bofink och bergfink. Är det här en art du ser i Vallentuna?

    • Roffe skriver:

      Ilse-Marie du skulle säkert se skillnaden, bergfinken har en annan färgskala, har sett bergfink i Angarn och även vid Vallentunasjön men inte alls så vanlig de är ju på ”genomresa”.

  2. John skriver:

    Vacker fågel och fina bilder du tagit på den. 🙂 Jag har inte sett den, men ni som bor lite längre upp i landet har väl monopol på den fågeln. 😀

    • Roffe skriver:

      Nja inte riktigt den häckar längre upp i landet men drar söderut under hösten då gärna tillsammans med bofinkar. Många stannar numera i Skåne.

  3. annicaaktiv skriver:

    Så snyggt Roffe! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s