Vallentuna 20 oktober

Nu går det inte att snacka bort hösten, den är här med fantastiska färger, löv som sakta faller till marken.

Trastarna äter av rönnbären som nu är lite övermogna.

När solen bryter igenom de lätta grå molnen spricker trädens färger ut i ett inferno av gult och rött.

En fjäder från en av de otaliga kajor som samlas runt kyrkan.

Blåmesar och Bergfinkar njuter av höstens röda bär.

Avslutningsvis en höstfärgskavalkad.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Annonser

Påfågelöga

Påfågelöga (Inachis io) är en fjärilsart; den enda i släktet Inachis. Den förekommer i stora delar av Europa och Asien.

Påfågelögat har ett vingspann på 55-65 mm och dessa kännetecknas av tydliga blå ögonfläckar mot en rödbrun bakgrundsfärg. Äggen som är gröna och ovala läggs huvudsakligen på nässelblad och kläcks på cirka en vecka. Larven är vitprickigt svart, och växer under en knapp månad innan den förpuppas. Påfågelögat ligger i en gulgrön till brun puppa i cirka två veckor.

Det vuxna påfågelögat söker sig företrädesvis till röda och blå blommor – särskilt ängsvädd, hampflockel och olika arter av tistelsläktena Carduus och Cirsium. Fjärilen kan förflytta sig långa sträckor för att finna sina favoritblommor.

Fjärilen övervintrar som vuxen, och kan därför ses mycket tidigt på våren. I Sverige förökar sig påfågelögat enbart med en generation om året.

Påfågelöga har fått sitt namn från de ögonliknande fläckar på fjärilens vingar som påminner om påfågels fläckar på fjäderdräkten.

Faktatext från Wikipedia

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Nötskrika

Nötskrikan var en av de arter som Linné ursprungligen beskrev i sin Systema Naturae från 1700-talet. Han placerade den i gruppen med kråkfåglar under namnet Corvus glandarius.

I Sverige häckar den allmänt i de södra och mellersta delarna, samt upp till och med mellersta Norrland. Nötskrikan är Sveriges talrikaste kråkfågel.

Vingarna är korta och trubbiga, stjärten lång och avrundad, fjäderbeklädnaden yvig och silkeslen och huvudet har en tofs. Kroppslängden är 32-37 cm, vingspannet 54-58 cm. Den väger ungefär 170 gram. De flyger tyst och svävande och rör sig med lätthet mellan träden. På marken är deras rörelser mer otympliga och hoppande.

Vanligast är ett högljutt skränande läte, (räk, räk) som används som varnings- och lockläte. Nötskrikan har också ett jamande läte som liknar ormvråkens och kan härma andra fåglar, särskilt duvhöken. Dessutom har den en lågmäld sång.

Nötskrikan  Garrulus glandarius lever parvis under häckningstiden, annars familjevis eller i spridda flockar. Boet placeras i träd, ofta gran, 2-10 meter över marken. Det består av grenar och strån som invändigt fodras med rötter, mossa och liknande material. Äggen 5-8 stycken kläcks efter 16-19 dagar. Båda könen matar ungarna, och fortsätter med detta även när de blivit ganska stora. Ungarna är kvar i boet i 19 till 20 dagar. Nötskrikan lägger bara en kull om året.

Födan är väldigt varierad. Den lever av många sorters frukter, insekter, kräldjur, fågelägg och fågelungar, smärre däggdjur, med mera. På hösten hamstrar de föda som de senare lever av på vintern. I de södra delarna består födan då främst av nötter och ekollon. Norr om ekens utbredningsområde är dess vinterföda inte lika bra känd. Bland annat hamstrar den spillsäd, frön, frukt och talg. Där deras vinterområden möts förekommer det att nötskrikan i mindre utsträckning parasiterar på den föda som lavskrikor hamstrar.

Dialektalt har nötskrikan haft flera olika namn exempelvis på Gotland där den kallats aidskräika eller aldskreika. På fornnordiska betyder ”aldin” generellt trädfrukt medan det på fornsvenska innebar ollon. På samma sätt kallades den i Blekinge för akarnaskrika där ”akarn” på blekingskt bygdemål betyder ollon. Den har också bara kallats ollonskrika. I Östergötland har den kallats kornskrika och i Skåne för skogskata. I delar av Norrland har den kallats rågskrika och lokalt har den även kallats pärskira och skogsskira.

  (faktatexten om ön och fyren är hämtad från Wikipedia.)

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

 

 

Angarnssjöängen 12 oktober

Start Olhamra 07:15, gråmulet med 6 plusgrader, svag nordostlig vind.

Hösten har kommit på allvar med hög skön luft och naturens allra färgrikaste palett.

36 arter blev det denna dag, fina obsar på blå kärrhök.

Solrosfältet börjar vissna det har varit några kalla nätter, det kommer att gillas av fåglarna under vintern.

Tillbaka vid Olhamra 12:30 5 timmars underbar vistelse i naturen tillsamman med ”onsdagsmaffian”. Nu plus 8 grader fortfarande mulet men med en något starkare nordostvind.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

Flyttblomfluga / Fjällhöstmätare

Flyttblomfluga (Episyrphus balteatus) är en blomfluga som tillhör släktet flyttblomflugor

Flyttblomflugan övervintrar oftast inte i Norden utan migrerar varje år norrut i början på juni. Man hittar flyttblomflugan i alla miljöer och på alla typer av blommor. Den lägger gärna sina ägg på vass och larverna lever på bladlöss. Man kan även hitta den på många växter med bladlöss och den kan göra stor nytta i ett giftfritt jordbruk. En enda flughona kan lägga mellan 2000 och 4500 ägg. Om det finns mycket bladlöss och få parasiter kan den bli mycket talrik på eftersommaren.

Flyttblomflugan förekommer i hela Europa, i Nordafrika och vidare österut i en stor del av Asien och Australien. Den är ej påträffad i Amerika. Den finns i hela Norden men den är vanligast i söder.

Fjällhöstmätare. Epirrita autumnata Fjärilen flyger om natten och kommer till ljus. Från september till november. Finns på de flesta lokaler. Förekommer allmänt från Skåne till Torne lappmark. I övriga Norden finns den i Danmark, Norge och Finland.

(faktatexten om ön och fyren är hämtad från Wikipedia.)

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Citronfjäril 1 oktober

Höstens sista Citronfjäril söker nektar i en snart utblommad klöverblomma. Nu blir det några månader till de dyker upp igen för sprida glädje bland blommor och människor.

Citronfjäril (Gonepteryx rhamni) är en dagfjäril som förekommer över stort sett hela den palearktiska regionen, från Nordafrika i söder till norra Europa, österut över hela Europa via Turkiet och Kaukasus, genom Sibirien och österut till Östasien.

Citronfjärilar flyger från mars och långt in i september. Citronfjärilen utvecklas till fjäril under hösten och övervintrar sedan som imago, dvs som fullbildad fjäril, och kan därför observeras redan tidigt på våren. Den parar sig på våren. Citronfjärilen lever ovanligt länge för att vara en fjäril, och det förekommer att övervintrade individer fortfarande är i livet då nästa generation kläcks i början på juli.

Som imago har citronfjärilen sugsnabel och suger nektar. Den har gula vingar vilka är väsentligt blekare hos honorna än hos hanarna. Både honor och hanar har en orange fläck på varje vinge. Framvingarna är svarta där de ansluter till kroppen. När övervintrade individer vaknar, livnär de sig på nektar från tussilago och viden, men när det finns fler blomarter att välja på föredrar de röda eller blå blommor, exempelvis tistlar.

 (faktatexten om ön och fyren är hämtad från Wikipedia.)

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©