Fjällvandring Ammarnäs – Hemavan etapp 2

Aigertstugan-Servestugan

Vaknade till en fin morgon, plusgrader och en del blå himmel, skönt att det inte snöade. Vinden hade mojnad något men fortfarande ganska hårt sned motvind. Uppstigning 7-tiden då det börjar ljusna så sakteliga, frukost havregrynsgröt med russin och linfrön, torrmjölk som gjordes i ordning igår kväll.

Det är i dessa fina STF-stugor självhushållning, där vi eldar upp rummen, hämtar in vatten, tömmer slask på särskilda markerade ställen bär in och ibland hugger ved. I köket/allrummet finns det en riktigt ordentlig vedspis som ger en god, härlig värme framförallt för oss som har med R som går upp en timme före oss andra gör eld i spisen och löser Sudoku. Det finns proviant till försäljning vilket vi tagit fasta på när det gäller våra kvällsmåltider, Bullens korv är något av en nostalgisk favorit, minns den såväl från min ungdom.

Klockan hinner bli 9 innan vi är klara med morgonens sysslor, fyllt termosarna, packar om ryggsäckarna, städat rummet. Dagens etapp skall enligt alla tips vara den mest krävande, 18 kilometer enligt skyltningen, med två ordentliga stigningar. Vilket visades vara fel, 20 kilometer sånär som på 1 meter visade GPS-en när vi nått målet Servestugan.

Det började med en ordentlig stigning direkt med kraftig vind snett framifrån, vi strävade på med småpauser, varje timme en rast med ryggsäck av, vätskepåfyllning, nötter eller choklad för att fylla depåerna. På denna etapp finns det två raststugor på lagom avstånd för lunch och eftermiddagskaffe, så planerade vi vandringen.

Ett parti på väg upp för första stigningen blev extra svår med en mycket ”stendrammel” och här mycket kraftig vind det gällde att titta var fötterna fanns. Dock låg stenarna ovanligt still vilket gjorde vandringen överkomlig. Som högst var vi på drygt 1100 meter, vilket jag tror är den näst högsta toppen på Kungsleden. Första raststugan vid Juovvatjåhkka ligger på 1099 meters höjd, vi åt där vår lunch och kunde också utnyttja det nyligen byggda dasset.

Nu bar det ordentlig neråt, med en vidunderlig utsikt, molnen låg som ett tak över bergtopparna, det går fortare utför, men lika påfrestande för benen framför allt knäna som får ta emot tyngden från kropp och ryggsäck.

När vi når andra raststugan Vuomatjåhkka har vi gått ner cirka 200 höjdmeter och har gått 13 kilometer, betyder 7 kilometer kvar tills målet som idag är Servestugan. Vi har nu en stigning kvar, sedan bär det utför igen för att slutligen de sista två kilometrarna blir småjobbiga genom björkskog och slipprig stig, men fram för allt så är det mentalt eftersom etappen skulle enligt skyltningen vara 18 kilometer men då visar det sig att det är två kilometer till och det känns framför allt när det är lite svårframkomligt .

Dagens etapp började med stigning + 350 meter, ner -280 meter en andra stigning + 140 meter slutligen ner – 260, sista två kilometrarna väldigt kuperad terräng.

Vi blev fantastiskt mottagna av stugvärden N.K. med varm saft på stugbron, ordentligt trötta och skitiga blev det ner i bäcken för att tvätta kängor och byxor, härligt att det finns stora gasoluppvärmda torkrum i stugorna. Här mötte vår femte vandringskamrat upp efter att ha åkt båt från Ammarnäs på sjön Stor-Tjulträsket, en fin båttur med guidning. God middag, trevlig samvaro i stugan med en stugvärd som på ett strålande sätt blev vår värd, fågel- och fiskeintresserad gjorde att vi hade mycket trevligt att prata om. Innan sänggående så drog han en ur verkligheten sann historia om hur det kan gå till i dessa trakter.

Fjällvandring Ammarnäs – Hemavan etapp 1

Ammarnäs låg insvept i ett grått täcke.

Tillsammans med hustrun och 3 kamrater vandrade jag med början vecka 37
(14 september) den södra delen av Kungsleden. Skall berätta om vår höstvandring mellan STF-stugorna. Etapp 1 Ammarnäs – Aigertstugan en 8 kilometer lång vandring mest uppåt, den kortaste av våra etapper. Som vanligt när vi börjar våra äventyr så regnade det ymnigt och temperaturen bara någon plusgrad. Det blev regnkläder från start, även långkalsongerna åkte på, mössa och vantar likaså. Insåg ganska tidigt att temperaturen inte störde, blev varm av vandringen uppför genom björkskogen.

Regnet avtog men övergick i lite fint snöande, till och från. Ganska besvärlig vandring genom den fina björkskogen med mycket hala rötter och stenar, det blir mycket stirrande ner i backen för att inte snubbla eller halka. Det blev till att stanna med jämna mellanrum för att kunna njuta och fotografera knubbiga björkar och fina gula färger, marken med ett snöpudertäcke.

Min längtan till fjällen och dess fantastiska natur och med ett överallt gott vatten fick tidigt sitt lystmäte. Efter att vandrat ca: 6 kilometer öppnades landskapet, vi är på väg över trädgränsen. Det blev ljusare och mer färgrikt, fortfarande kyligt men ingen vind, vi hade planerat en lunchrast men tog beslutet att ta korta pauser med lite chokladgodis och äta när vi kom fram till Aigertstugan.

Vandringen kändes trots att det gick ganska brant uppåt, bra, den gamla ryggsäcken satt bra, vandringskängorna satt bra ingen känning av det skavsår jag fick bara någon en vecka in avfärd. Naturligtvis hade jag varit noga med att ha Compeed, detta fantastiska skavsårsplåster.

Min längtan att gå fjällvandring denna tid på året, att få uppleva fjällens fantastiska färger. Det visar sig att det är så vackert, så vackert att det nästan inte går att ta in, naturen som står i sin grannaste färgprakt är en härlig upplevelse.

Vi närmaste oss den högsta delen av etappen och kunde se ut över stora vidder med småsjöar lite överallt.

Så ganska överraskande låg där dagens etappmål Aigertstugan, då som på ett trollslag bröt solen igenom och lyste upp landskapet bakom stugan, härligt att se målet och solen.

När vi kom så är stugan öppen men tom, stugvärden hade gått till Ammarnäs för ett möte, skulle komma under eftermiddagen, det låg godis och Bullens korvburkar framme om vi behövde, betalas i en liten låda. Vi hade vår mat förberedd i mattermos, det blev först en kopp kaffe, senare den i termosen väl svällda frystorkade maten. Vi har lärt oss att det fungerar bra att förbereda den frystorkade maten i kokande vatten i en mattermos på morgonen, för att till lunch ute ha den klar, varm och riktigt färdig, fungerar ypperligt för oss. Då slipper vi bära på kök och bränsle, vilket gör ryggsäcken lättare.

En vandrerska kom under eftermiddagen, hon hade gått iväg i morse upp mot Servestugan dit vi skall gå imorgon. Det hade varit ett så dåligt väder med hård vind och ett par decimeter snö, hon hade tänkt tälta, vände om tillbaka till Aigertstugan klokt beslut. Vi fick då lära oss att vandra i fjällen bara för vandringens skull, enligt hennes man kallas att ”tomgå”, alltså inte ha något annat mål än att bara vandra, inte fiska, jaga eller något annat. Stugvärden  A.F kom gående under eftermiddagen, han satte på den fina vedeldade bastun, det blev en skön stund, med en egen uppfinning för duschning, varmvatten från bastun, en hink med duschhandtag upp i taket sedan bara att öppna kran och duscha. Det gäller att vara uppfinningsrik när det inte finns el eller vatten, annat än i den kalla sjön utanför bastun.

Det blev mörkt vid 20-tiden då finns inte så mycket att göra, några satt uppe en stund, läste i stearinljusets sken, själv kröp jag ner under täcket och sov väldigt gott. Såg fram emot morgondagen, den längsta och besvärligaste av våra etapper, lite osäker på vädret, det hade blivit lite varmare under kvällen så nu hade snön smällt, vilket kändes skönt.

Vallentuna 9 oktober

Många nyanser av höst

En vandring vid Vallentunasjön gav snabbt besked om att hösten nu verkligen hunnit hit. Hösten färger pryder nu naturen i vårt område och faktiskt mer inslag av rött än i Hälsingland men även i fjällvärlden där det mesta går i gult.

   Nyponbuskarnas bär nu sina goda, vackra frukter.

 

Rönnbären inväntar nu trastar, sidensvansar som kommer, nu när det blir kallare.

Bofinkarna börjar samla ihop sig för flytten söderut, det är nu stora flockar som samlas. Kunde räkna till säkert ett 50-tal borta i skogsnåret bland enar och lövträd, flög från träd till träd, kändes ivriga på att komma iväg.

                     Bofinkar i väntan på flytten.

        Bofink samlar energi i höstsolen.

På sjön simmade naturligtvis våra kära gräsänder som det finns gott om hela vintern, det finns rinnande vatten i närheten där det under vintern samlas mängder av gräsänder. Kniporna utförde tvättning och dök efter föda. En storskarv parkerad på sin vanliga sten med en storlom fiskandes runt omkring. Snart fylls sjön av skridskoåkare, Vallentuna är en av sjöarna som lägger sig snabbt bara kylan infinner sig.

 

Gräsänder hanar, som för en diskussion ovanför honan, undra vad som det käbblas om?

 

                 Knipa utför sin tvagningsakt.

 Som tur har vi fåglar som stannar här och härdar ut kylan, som ibland tack vare oss människor kan få tag i föda. Blåmesen är en som stannar och som syns allmänt vid våra fröautomater, en pigg, försynt fågel. Kajorna har Vallentuna centrum gott om till mångas förtret, sitter ofta runt skorstenar och på taken för att hålla värmen.

                  Blåmesen försynt och trevlig.

 

                 ”Vallentunakajor”

Det finns en gammal grind som fascinerar mig, mest varje gång jag passerar, den ändrar så tydligt karaktär för varje gång, naturligtvis beroende på ljuset . Den har något makiskt över sig, med sin fina patina. Kommer att återkomma med fler bilder på ”min magiska grind”.

 

              Den magiska grinden.

 

  Höstlöven ligger utspridda som naturens konstverk på marken.

 

           En vanlig gammal klyscha, det brinner i trädens löv.

Fågelspaning Väddö 6 oktober

Ivrigt spanande i morgonljuset.

Tidig morgon med höstens första vindruteskrap, samling 06:00 i Brottby för att med Angarngruppen åka till Sennebyhaken på Väddö. Kylig svart morgon, stjärnklart och fortfarande mörkt samlades ett gäng på 12-15 personer för att ta sig vidare ut i skärgården. En dryg timmes bilfärd och vi klev ur bilarna, ljuset hade återvänt, solen sken fortfarande kyligt men vi såg alla fram emot en fin solig dag ute vid havet. Tillsammans med dessa skickliga fågelskådare får jag se och lära mycket, de är oerhört kunniga och delar gärna med sig av allt som sker i luften, i träden, eller på marken.

Det fanns gott om sjöfågel på havet, svåra att se i vågorna men med ”tubens” hjälp gick det att se tobisgrissla, alfågel, svärta, ejder, sjöorre. En större flock, ett femtital troligtvis alfågel låg väl samlade långt där ute.

Sträckande storskrake.

Många sträckande fågel kom in från Åland, stora skaror tättingar kämpade på i motvinden, svåra att identifiera, alldeles för långt håll. Ett tiotal sparvhökar observerades under förmiddagen. Storskrake, Storlom och Småskrake sträckade förbi.

                                   Mindre hackspett.

I skogen bakom våra ryggar spanades det in bl.a en mindre hackspett helt oberörd av att hela gänget stirrade med stora ögon inte ofta den syns så nära och orädd.

                             Mindre hackspett.

Solen värmde gott under förmiddagen och det smakade alldeles utmärk med den medhavda matsäcken, äggmackor, varm nyponsoppa och kaffe. Efter kl. 9 åkte handskar och mössa av, mycket fågel att titta på en kanondag på alla sätt.

                                       Gråtrut unge.

Jag kunde räkna in följande obsar; Tobisgrissla, Mindre hackspett, Alfågel, Ejder, Svärta, Sjöorre, Talgoxe, Gråtrut, Skäggdoping, Sparvhök. Storskarv, Rödhake, Korp, Storskarv, Småskrake, Kråka, Skata.

                          Blåmes, Talgoxe, Rödhake.

För mig är Tobisgrisslan, Mindre hackspett, Svärta, Sjöorre, Sparvhök och Småskrake nya ”obsar” vilket alltid är kul.

                                Större hackspett.

En snabb tur i skogen fångade jag en Större hackspett mumsandes på en talkotte. Kul att fågelsäsongen lever vidare ännu en tid, snart blir det bilder på våra stannfåglar vid någon matning.

                                        Större hackspett.

Aspviken 3 oktober

En magisk morgon på sjön, för att hämta näten, ingen fångst denna gång men en underbar naturmorgon. En spegelblank sjö med en klarblå himmel och månen hängande kvar på himlavalvet, detta är livskvalitet som jag tar med mig i själ och hjärta. Något att minnas och tänka på när novembermörkret belägrar oss.

Hösten är den mest fotogenica av alla årstiden, svårt att sluta fotografera dessa fantastiska färger som finns i ett överflöd här i södra norrlands skogar.

Trattkantareller finns det gott om, hittas en bland alla löv, så finns det som regel fler i omgivningen, ibland svårt att sätta ner fötterna utan att trampa sönder dessa små goda ”praliner”.

Hustrun är skicklig på att rensa, fast det är tråkigare än att plocka.

Nu är kantarellerna torkade (hustrun naturligtvis) och skall med till Vallentuna för att förgylla mången god mat i vinter, då vi kan tänka tillbaka på våra turer i svampskogen.

När vi åker från myren efter hjortronplockning, svamplockning eller bara varit där för att leta efter älg och björn. Så möts vi av denna fantastiska utsikt som är lika enorm varje gång. Det är en del av ”vår sjö” som syns.

Nötveckan fåglarnas ”hulligan” det är inte lätt att vara talgoxe eller blåmes när den kommer flygandes till maten. Undrar varför den oftast äter med huvudet neråt?

Tofsmesen är den mest försynta runt fröautomaten, men verkligen gullig med sin tofs.

Talgoxen den just nu vanligaste, matgladaste och orädda vid vår matning. Naturligtvis en favorit med sina fina AIK-färgerna svart, gult och vitt, det är nog bara sommargyllingen som kan konkurrera färgmässigt.

Vi har haft mycket gott om bergfinkar och bofinkar, men sista dagarna har många försvunnit, troligtvis på väg söderut. Det börjar bli tid att flytta till varmare breddgrader.

Talltitan jobbar på med att fylla förrådet inför vintern, den stannar kvar i våra skogar under vintern, det gäller att ha ett bra fettlager när kylan sätter in.

Även vi, hustrun och jag lämnar skogen och sjön i södra norrland, vårt paradis för att flytta söderut, norr om Stockholm. Båten är uppdragen, växthuset rentvättat, krukorna tvättade och inburna, vattnet avstängt, pumparna tömda, allt är iordningställt för vintern. Jag räknar med att vara här några dagar i slutet av oktober för lite fiske och pyssel med stugan men sedan är det definitivt slut för i år.

Aspviken 2 oktober

Imorse satt höstens första sik i nätet, 1,5 kg en perfekt storlek för en underbar middag.

Tanken va att ta upp båten idag, men det blir ytterligare en natt med näten ute för att förhoppningsvis få fler sikar att frysa in.

Det är den här tiden som siken leker och är fyllda med rom, nu är det 7-9 grader i vattnet och då drar sig siken in mot land där det går bra att fiska med nät.

                                           Sikstudie, med spännande och fina färger.

                                                Nätstilleben.

                                               Vattenspegling.

                                            Närbild på vad som växer på stenarna vid sjön.

                                         Hustrun sista blomma som ställdes in på bordet, 2 oktober.

                                        En knopp som säkert inte hinner blomma ut.

Aspviken 1 oktober

Jo, då är oktober månad här med allt vad det innebär, mörkare kvällar, nära noll på nätterna, mycket regn lite sol. Oktober heter på latin october, av octo=åtta, och var den åttonde månaden i den äldsta romerska kalendern, den tionde i vår nuvarande. Oktobers gamla namn var Slaktmånad.

Hösten är dock trots mörkret en vacker årstid, med kameran i hand känns det fint att dokumentera höstens fina färger.

Innan lövträden fäller sina blad, förbereder de sig inför nästa säsong. Alla värdefulla ämnen som ännu befinner sig i bladen, det mesta av deras näring och energi, drar träden in i stammen. Frosten påskyndar bladstärkelsens omvandling till vattenlösligt socker och förs tillbaka till kvistar, grenar och stammar och bildar en extra kraftreserv för vintern.

Därför försvinner också den gröna färgen (klorofyllet) från bladen och andra färgämnen slår igenom. Det röda färgämnet (anthocyan) skapas när stärkelsen förvandlas till socker. Ju fortare temperaturen faller desto snabbare framträder det röda. De gula färgämnena (xantofyll och karoten) finns alltid i bladen, men syns först när klorofyllet löses upp.                                      Fakta: B-M Hallbert Årspraktika

Bilderna tagna under en och samma dag vid ”vår sjö” och på ett spännande sätt, visar hur hösten snabbt skiftar utseende.