Norrlands Guld

I reklamen och på hyllorna syns Norrlands Guld i aluminiumburk, något som är gjort på malt. Inte för oss, Norrlands Guld är dessa guldfärgade fantastiska hjortron, I år finns det gått om hjortron på ”vår” myr, sent mognade bären (frukterna), vi brukar börja plocka i mitten av juli men i år med anledning av som vi tror den kalla sommaren så är de mogna första veckan i augusti. När det som denna sommar är gott om dom så är det underbart skönt att plaska runt på myren och fylla våra glasslådor med stora välsmakande hjortron.

                                                 Vackra, goda och nyttiga hjortron.

 

                            Hustrun målmedvetna blick och steg på jakt efter ”guldet”.

 

                                                       Detta kallar vi kungshjortron.

 De kommer många tankar och funderingar när jag plockar och går på myren, vi har gått här i 15 somrar. En gång har vi sett en älg trots massor av färska spår varje gång vi är här, likadant när det gäller björn, spåren finns där med jämna mellanrum och vi befinner oss i ett erkänt rikt björnområde. Björnskräcken är ganska utbredd här området, men jag tror verkligen att björnen inte vill träffa oss, om vi bara plockar bär eller rör oss sansat och talar om att är där i naturen och inte sätter hundar eller skjuter på björnen. Det blir alltid stora rubriker om björn och varg och visst måste vi hålla koll och inte låta det bli för många. Men mina tankar och rädsla är mycket större för dvärgbandmaskens intåg i vårt landskap, det borde satsas ordentligt mer forskning på hur vi skall kunna skydda oss (vaccination) mot dvärgbandmask eftersom det inte finns något botemedel. Tänk om vi om några år inte kan äta skogens bär, våra barnbarn kan inte springa fritt och plocka blåbär som nu. Vargen som också finns här, vi ligger i utkanten av ett vargrevir. Trodde vi såg vargspår här om dagen men efterforskning i vår spårbok, lutar det åt att det hade gått en räv utefter den våta vägen.

                                              ”Vår myr”

 

 

                                     Groda, inget att vara rädd för.

Järvzoo juli 2012

En dag på Järvzoo med Jack, Lisa och Johan, en alldeles perfekt dag att gå den 3km. långa fina promenaden, lagom temperatur, sol och framförallt inget regn. Har inte så stor erfarenhet av djurparker men jag tycker att Järvzoo är så fint, lagom utbud av ”tingeltangel” och med stora områden för djuren att vara på. En lättgången trätrall i en som det känns äkta Hälsingenatur.

Jack i barnens hage, springer ikapp med mamma, här gäller det att ligga först, så man inte missar något.

 

                    Jaga ekorre är roligare och mer spännande än våra ”fem stora”.

 

                        Springa, springa är livet på en pinne för en drygt 2 årig kille.

 

                         På pappas breda axlar är det skönt och bra utsikt  att vila ett tag.

 

Vi kunde denna gång se fyra av de ”fem stora”, björn med tre smånallar i lektagen, vargar med årsvalpar och en snabb skymt av lodjuret också den talrika arten människa. Vi kunde däremot inte hitt järven, fanns säkert där men ville inte visa upp sig denna dag, gör väl som jag vill tänkte de.
Gott om fina fåglar som gick att studera på nära håll. Kan tycka att deras burar är väl trånga men fick en vettig förklaring om burarna är större så hinner fåglarna få upp farten och kan då skadas mot nätet. Låter rimligt i mina öron. Jag kunde i alla fall få några fina bilder på ugglor och rovfågel, kul att ha i arkivet även om det inte är ute i det fria.
Jack sprang, trivdes med tillvaron men slocknade vid björnarna, tyckte då att vagnen va rogivande och sömnen tog över. En lunchbufé och vi va alla nöjda med timmarna på Järvzoo.
Tack alla tre för en trevlig dag som jag hoppas vi gör om nästa år.